Värmdöloppet 2010, 42,2km CL

Så var äntligen dags för ett lopp i Stockholmsregionen, vad vi har väntat! För egen del tror jag det var premiärlopp och det var otroligt skönt att slippa sätta mig i bilen vid 06:00 på morgonen för att ta mig till Dalarna eller något annat län.

Vi var lite oroliga för stavfästet när vi stack iväg på morgonen efter all nysnö som fallit. Skulle banan hålla för de 700-800 åkarna som skulle trängas i fyra varv? Det skulle snart visa sig.

Vallningen skulle inte vara något problem - mjuk burkvalla var det som gällde för dagen. Med tio minuter kvar till start fick vi på oss skidorna för första gången och märkte på en gång att vi vallat med alldeles för hård valla. Inte mycket tid kvar till start, så prio 1 var att hitta och komma till start innan startskottet. Väl på startplatsen hade vi fyra minuter till godo, så vi vallade om med VR55 (isf VR50) och höll tummarna, när en minut återstod var vi redo! Eftersom vi kom sist till starten hamnade vi längst bak och det tog 25-30 minuter innan åkarna spridits ut så att det gick att åka i eget tempo. Farhågorna om stavfästet besannades och även spåren visade sig vara mjuka.

Det var rätt frustrerande att hela tiden se åkarna innan och efter en då banan svängde som en osäker orm över golfbanan. Det var en tung och seg känsla i kroppen för både mig och Johansson d.y. (som bröt efter ett varv). Kim syntes aldrig till under loppet, men verkade också ha en dålig dag - men vi var inte ensamma om det. Vi gjorde åtminstone då vi vallade om på startplatsen, den höll loppet ut.


Skönt med lopp i Stockholm, med roligare banor och bättre spår längre norrut.