Det var dags att ta en personlig revansch på kroppen efter att jag blivit tvungen att i maj ställa in mitt planerade deltagande i Klagenfurt på grund av skada. Träningen hade gått ganska bra under sommaren och med bara små känningar av min gamla skada anmälde jag till Sala Silverman (halv ironman distans). Limpan skulle egentligen varit med men åkte på magsjuka kvällen innan och fick ställa in.
Under veckan hade jag försökt att kitta upp mig på lite utrustning. Jag hade läst mig till att tempobågar var det som gav mest effekt på cyklingen (3-4km/h snabbare), sen insåg jag att min rygg inte skulle klara av det - men det skulle väl gå utan? Men triathlonbyxor var ju ett måste för att spara tid i växlingarna - bara det att postorderföretaget i Sthlm kunde inte garantera leverans och affären ute i Enebyberg hade bara ett exemplar kvar i fel storlek dessutom - så vad göra? Det blev istället ett par kompressionskalsonger som bas och separata cykelbyxor och löpartights. Det var inte aktuellt att köpa en specialvåtdräkt med kort varsel, så istället satt jag och sydde igen hålen i min 13 år gamla wakeboarddräkt kvällen innan. Ganska misslyckad kittning alltså.
Tävlingen började med två varv simning (1900km) på en sjö i Sala. Innan starten konstaterade jag att det endast var två deltagare som hade en "vanlig" våtdräkt, en snubbe till och jag. Resten av deltagarna körde alla någon av alla dessa specialdräkter. Efter drygt halva första varvet bestämde jag mig för att gå en simkurs då det bara var 10 simmare bakom mig av totalt 400 startande. Simningen gick som förväntat dåligt och slutade på 48:56.
Väl i växlingsområdet var det nästan tömt på cyklar när jag började fippla med att få av mig våtdräkten, på med linne och cykelbyxor ovanför mm. När jag väl kom iväg efter 04:20, bland de absolut långsammanste, höll jag på att ge mig ut på löparbanan istället för cykelbanan (det fanns ju inga att följa efter).
Cyklingen bestod av tre varv á 30km, där 40km/h på de första tio inte var något problem men där jag fick slita för att hålla mig kring 30km/h i motvinden de sista 20km. Hade som målsättning att avsluta cyklingen på 2:40-45, men vågade inte riktigt pressa benen i motvinden för jag var rädd de skulle stumna till löpningen. Avslutades på 2:47
Växlingen till löpningen tog återigen alldeles för lång tid.
Det första av de tre varven på löpningen gick på 34 minuter och kroppen kändes ok. Någonstans efter första varvet var det som att jag var nöjd och slog av på tempot och kunde inte motivera mig att fortsätta springa, även fast orken fanns där. De två sista varven tog betydligt längre tid och jag avslutade löpningen på 01:58
Triathlondebuten avklarad och jag hade fått blodad tand.
Kan rekommendera loppet av flera anledningar; nära till Sthlm, fina omgivningar och för er som har problem att springa på asfalt var det max 3km på asfalt på hela loppet. Banan är relativt platt, så jag tror det kan vara en bra första bana att köra en längre distans på.
Mina egna reflektioner efter loppet bestod i att jag till nästa tävling ska ha;
- gått en simkurs (jag har aldrig märkt hur långsam jag är på Vansbro eftersom det hela tiden kommer nya simmare)
- köpt en riktig våtdräkt - det håller inte att lappa gamla revor och hål kvällen innan.
- köpt tempobågar till cykeln (3-4km/h blir ändå några minuter på totalen)
- skaffat triathlonbyxor så att växlingarna inte går onödigt långsamt
- träna psyket lite på löpningen; det var värmen och inte orken som var problemet för mig
