torsdag 21 april 2016

Årsmöte 2016

Plats: The Winery Restaurant, Solna

Närvarande medlemmar;
Tomas Westerlund
Fredrik Bergman
Kim Quarnström
Daniel Lindberg
Andreas Moritz
Fredrik Bidevind
Wilhelm Nyberg
Björn Blomberg

Missing in action;
The Jürg, Reinhammar, Bergström, Bielke mfl

§ Årsmötets öppnande
Direktör Lindberg, tillika ordförande i klubben förklarade årsmötet öppnar

§ Kort genomgång av föregående års protokoll (non-existing)

§ Val av styrelse
Styrelsen ställde sina platser till förfågande. Bergström kliver av för satsning på rundare cykeldäck, medan Kim Quarnström kliver in och axlar nytt ansvar i klubben. Övriga medlemmar som valdes till styrelseposter är enligt följande; Bidevind kassör, Lindberg ordförande, Quarnström utsågs som ansvarig för ungdomsverksamheten och nyrekrytering. Moritz och Bergman fortsätter som suppleanter.

§ Genomgång av klubbens ekonomi 2015
Saldo på klubbens konto: 6395 SEK
Kostnader 2015; triathlonförbundet 500;-, svenska skidförbundet 1500 sek, postgiro 1200 sek

Medlemmar som INTE har betalt medlemsavgiften;
Quarnström
Bergström
Reinhammar
Bielke

Betalande medlemmar (9);
Bidevind
Russing
Moritz
Westerlund
Munther
Nyberg
Blomberg
Lindberg
Widell
Bergman

Beslut fattades om att Bergström avvecklar befintlig PG-konto och meddelar kassör Bidevind. Kassören ansvarar för att skapa och kommunicera ut information om nytt kontonr och bank för inbetalning av avgifter och 2017 års medlemsavgift.

Kostnader 2016;
Medaljer: X kr
Skidförbundet: 1500 kr
Triathlonförbundet: 500 kr
Hälsoloppet, utgår från föreningens spons 2016

Ordförande Lindberg ansvarar för att påminna medlemmar som ännu inte betalat medlemsavgiften. Antingen genom kärlek eller genom batong.

§ Sammanfattning av 2015, KM samt övriga events

KM i skidor arrangerades av Wille under väldigt snöfattiga men mycket vattenrika förutsättningar. Två varv på Ågesta avverkades med god uppslutning där Bidevind stod som slutsegrare. Det fördes till protokollet att det fanns medlemmar som försökt att välja kortare och snabbare vägar till mål än den överenskomna banan.

KM i cykel arrangerades av señor Bergman i söderort. Relativt god uppslutning på själva tävlingen men skralt under prologen. Loppet startade med en utbrytning av vinnare Nyberg som återstående aldrig hade en chans att hämta upp.

KM i simning arrangerades i Rösjön, med start på Täbysidan. Slutsegrare var Bidevind efter ett tidigt ryck i starten där Bergman lurades in i flytpontonen.

KM i swimrun samlade upp fyra tappra deltagare varav Lindberg och Nyberg nyligen avlutat dels ett fjällmarathon samt en Ironman. Nämnda deltagare slutade alltså i den nedre halvan av resultatlistan då effekt saknades vid den slutgiltiga rushen till mål.

KM i löpning arrangerade sedvanligt i Ursvik där Westerlund defilerade övrigt startfält och kunde (nästan) springa baklänges in i mål som säker segrare.

2015 års Baroudeur blev Bidevind med en överlägsen segermarginal om över 10 poäng till nästkommande Utbrytare. Slutlig poängställning 2015 

Medaljer delades sedvanligt ut till segrarna i respektive tävling. Enligt traditionen delades även ordförandens hederspris ut. 2015 var ett år fullt av idrottsliga bedrifter i klubben, så konkurrensen var stenhårt och styrelsen ställdes inför en tuff utmaning att singla ut en enskild. Valet föll sig dock i slutändan naturligt på Daniel Lindberg som gick från klarhet till klarhet under Barcelona IM 2015 med en sluttid väl under 11h - för närvarande också stående klubbrekord!

§ Klubbmästerskap 2016
KM skidor, redan fullbordat av arrangör Bidevind
KM cykel (8/6). Moritz arrangerar
KM simning (29/6) Wille arrangerar
KM swimrun (24/8) fullpoäng 2016. Bidevind arrangerar
KM terränglöpning arrangeras av Blomberg (14/9)

§ Ambitioner 2016
Det konstaterades att ambitionerna och målsättningarna för innevarande år INTE är att leka med. De lägsta konstaterade ambitionerna är antingen en HIM eller 50km ultralöpning. Klubben går således från klarhet till klarhet.

Idén om Mälaren runt ventilerades återigen, utan att arrangör kunde fastställas. En gammal premoria hänvisar till Kaz engagemang.

Kim utsågs till klubbens skidansvariga 2016/2017. Där Kim förutom att fokusera på nyrekrytering och ungdomsverksamheten även kommer ansvara för att samla klubbens satsning på skidor under 2017. Hans uppdrag definierades tydligt med ansvar för att öka och skapa ytterligare engagemang för skidlöpning under innevarande och nästkommande år.

Hälsoloppet kommer fortsätta vara en viktig samlingspunkt för Utbrytare. Vi ser framemot grillning hos Bergman/Reinhammar eller annan lokal förmåga

Kim utsågs även som Eventansvarig under 2016, med målsättning att skapa och säkerställa ytterligare engagemang för klubbens mästerskap samt extra curriculim aktiviteter. Kullamannen 5/11 är under förslag (21km)

§ Hemsidan och kommunikation
Det beslutades att e-mail ska vara primär kontaktväg vid viktig information som berörd medlemmarna.

Bidevind ansvarar för att uppdatera blogg och hemsida men följande information;
* medlemmar som har hoppat av ska inaktiveras på hemsidan
* Befintliga klubbrekord ska uppdateras i enlighet med information delgiven under mötet.

Beslut om att e-mail är primär kommunikationskanal då alla medlemmar inte är registrerade på Facebook eller andra social medier

§ Premiumklubb
Blomberg lyfte frågan om hur vi ska få medlemmar att identifiera sig med klubben som en premiumklubb. Frågan lyftes och ventilerades huruvida en årsavgift om 1500 skulle samla "rätt folk" och automatisk generera en sund och galen ambitionsnivå. Beslut bordlägges till tidigast nästa årsmöte (jan 2017). Beslut att Styrelsen vidare ska undersöka förutsättningar och ramar för ett annorlunda upplägg på medlemskap till nästa årsmöte

§ Ambitioner för Utbrytarna nu och i framtiden
Vi ska bli tuffare och hårdare

Önskemål om fler sociala event som kvällens middag, grillning hos medlemmar efter avslutat lopp.

§ Ambitioner 2017
Många ska köra flera Worldlopp för att slutligen fylla sina passet med nya stämplar
Bergman ansvarar för att uppdatera Ironmanstatistik.se

Flera medlemmar uttryckte önskemål om att deltaga i följande tävlingar, antingen själva eller i par;
* Costa brava swimrun
* Stockholm urban seven summit; 1 dag
* Kilimanjaro 2017
* Flera IM runt i världen; Malaysia 2016, Florida, Tahoe eller annat lämpligt ställe
* Skidtävlingar; Birkebeiner, Finlandia, Tartu skimarathon, Svalbard ski marathon,

§ Skidor 2017
Kim utsägs även till ansvarig för klubben satsning på kvalitet och utveckling av skidåkning inför motionslopp som Vasaloppet.

Lopp till vilka medlemmar uttryckt sina sanna intresse för;





onsdag 13 april 2016

Race report Red bull Nordenskiöldsloppet 2016

Den första upplagan av Nordenskiöldsloppet kördes första, och fram tills i söndags enda, gången 1884. Loppet arrangerades då av upptäckaren Adolf-Erik Nordenskiöld för att bevisa hans samers uthållighet och skidförmåga för belackarna som tvivlade på delar av hans senaste upptäcktsresa vid Grönland. Hemkommen trodde få på hans berättelse om samer som skidat över 430 km på två dygn i obanad terräng i Grönlands inland i hopp om att hitta gröna oaser och skogar.
Nordenskiöld då det begav sig

Nymodigheter.  Foto: erikwickstrom

Det första loppet skidades över sjöarna från Jokkmokk till Kvikkjokk och tillbaka i flack terräng som skulle efterlikna Grönland. Vid vändningen i Kvikkjokk, som övervakades av komminister Laetadius, kunde deltagarna stärka sig med en macka och en kaffe innan de vände tillbaka. Loppet kom att avgöras på upploppet med en segermarginal om 5 sekunder (på 220km). Som vinnare stod Pava-Lasse - en av de två samer som skidat för Nordenskiöld på Grönland. 

Pava-Lasse, 21 år gammal
Startskottet till det här galna loppet gick av stapeln för oss våren 2015 när vi högmodiga visade intresse till 2017 års lopp efter att ha hittat information om loppet på Facebook. Då tänkte vi att vi hade gott om tid att förbereda oss och lägga en bra plan för loppet. Förutsättningarna förändrades snabbt då arrangörerna i oktober fick in sponsorer och meddelade att de skulle köra loppet redan 2016.

220 km längdskidor i ett sträck - är det möjligt om man inte skidar för att överleva? Vi var tvungna att testa.

Intresset undersöktes bland Utbrytarna, endast Wille och Bidevind nappade på galenskapen.

Träningen fram till loppet kom naturligt att bli inriktad mot loppet; rullskidor, längdskidor, stakmaskin mm. I efterhand skulle vi ha lagt mer tid på grenspecifik styrketräning. Vasaloppet blev sedan en bra formindikator, där vi bägge satte nytt personbästa.

Veckorna innan loppet meddelade arrangörerna att de på grund av töväder tvingats att dra om bansträckningen och ändra sträckan till 180 km. Efter högljudda protester från oss och andra lyckades de "hitta" ytterligare 20 km, loppet skulle alltså bli totalt 200 km. Banprofilen ändrades från nästan inga höjdmeter alls till kring 800m - ungefär som ett Vasalopp. Alltså ett tuffare lopp rent fysiskt trots att det blev "kortare". Det är egentligen fantastiskt att arrangörerna klarade av att ordna fram en ny bansträckning på mindre än två veckor då den ursprungliga spolierades av vårvärmen.

Vi hade svårt att föreställa oss hur loppet skulle utveckla sig och hur vi skulle disponera det. Valet av kläder var inte heller självklart och prognosen ändrades lite under veckan fram till loppet. Indikationerna var dock kallt på natten och morgonen och varmväder under dagen.

Vi bestämde oss för att hålla ihop så länge som möjligt under loppet. Klister var givet för fästet och efter att Wille övertalat mig att vi skulle testa skidorna konstaterade vi båda att vi behövde tjockare lager för att få fäste. När vi testade delar av teknikspåret som skulle vara avslutning på loppet insåg vi att det skulle bli tufft efter 190km och svårt att ha styrsel på benen i utförslöporna. Wille lyckades (med pigga ben) nästan landa i en bäck vid en skarp 90 graders kurva - hur skulle vi undvika det på loppet? Beslutet vad gäller valla föll på skarklister i botten, violett ovanpå och ett tjockt lager universal med silver. Som glid hade jag lagt grafit med Swix marathon och Wille hade grafi med Swix HF8. Vi sa också att vi bara skulle rilla och strunta i att pulvervalla, det skulle antagligen ändå hinna slitas ut innan dagsmejan hunnit sätta in.

Arrangörerna lät oss packa två påsar att lägga ut längs med banan. En säck kunde vittjas vid 65/99 km och ytterligare en vid 165 km. Vi la i utbyteskläder i båda och spekulerade var vi skulle lägga pannlampan. Om man räknade med att åka i mer än 15h var man ansvarig för att ordna med egen pannlampa. Slutligen chansade vi på att lägga dem i säcken vid 165 km och hoppades att vi skulle hinna dit i tid före mörkret.

Under lördagen gick vi och registrerade oss på tävlingsexpeditionen, sedan gick vi en tur nere i Jokkmokks centrum och vidare till Jokkmokks fina museum. Där hölls en timmes presentation om hur det gick till vid det ursprungliga Nordenskiöldsloppet 1884 av Olle Backman som skrivit en bok om loppet. Det var riktigt inspirerande när man via bilder och citat flyttades över hundra år tillbaka i tiden och det sakta sjönk in vilken bedrift denna tävling var 1884 med obanad terräng och dåtidens utrustning. Det fanns deltagare som skidat 8 mil för att komma till loppet och som sedan skidade 8 mil efter loppet för att komma hem, det gav ett visst perspektiv.

Efter att ha lämnat i säckarna på kvällen tog vi en snabb middag på hotellet (ingick) och begav oss mot sängarna. Wille somnade snabbt men jag var inte sugen på att somna trots däst mage och det sedvanliga pre-race vinet. Jag sov dock till klockan ringde när jag väl somnat, medan Wille vaknade vid 03:00 och oroade sig över om han gjort tillräckligt med vallningen. Innan frukost ställde han sig därför och la på pulver på glidet. På startplatsen gjorde han sen de sista finjusteringarna och rillade skidorna igen.
Wille rillar skidorna precis innan starten

Taggade till tänderna på väg till starten

Börjar bli nervösa och inse att verkligheten tränger sig på

Vi ställde oss bakom varandra på starten och strax efter att Red Bull TV intervjuat oss gick startskottet och nu var det på riktigt. Två hundra meter efter start smalnade fältet av och alla skulle igenom en reklamportal. Där fastnade Wille med staven i snörena som skulle hålla den kvar på isen. Som tur var var de elastiska så axeln hoppade inte ur led. Några stackars deltagare ramlade på grund av trängseln och fick se sina stavar knäckas. Tråkig start på ett sånt här lopp.

Precis innan start. foto: erikwickstrom.se

Den förbaskade bågen alla skulle trängas. foto: erikwickström

Vi klarade oss undan övriga problem och kunde hålla ett bra tempo med hyfsad ansträngning med de blanka och hårda spåren som dragits upp under natten. 


Det var fortsatt kallt några timmar in på morgonen, vilket gjorde att vi kunde hantera många höjdmeter i de sega motluten genom att staka oss uppför. Jag vallade om vid 65 då mitt fäste hade blivit sämre och Wille fick under tiden skåda en tjeckiska som oblygt 25 meter efter servicestationen drog ner byxorna och blottade en illröd (smiskad?) kvinnorumpa när hon satte sig och kissade. Kanske hans största behållning från loppet.


Bidevind tätt följd av Wille. foto: erikwickström


Spåren var riktigt snabba fram till nio på morgonen och blev sakta sämre. När vi vände efter mer än 80 km hade de blivit riktigt geggiga. Första 90 km avverkade vi på rekordfart; 4:57:30 snabbare än alla Vasalopp vi åkt.

Nu kom värmen och det blev väldigt varmt att köra, mössorna var det första som åkte av. Här hade jag min första riktiga svacka då en norrman vi åkt med tidigare i loppet kom i fatt oss. Fästet hade sakta blivit sämre igen och jag var tvungen att staka för att ta mig framåt, frånskjut funkade ibland men diagonal i motluten gick inte. Wille var pigg här och tog rygg på norrmannen och jag tappade meter efter meter och fick slita för att inte bli frånåkt. Vid nästa kontroll (99) tog jag av min överdel till förmån för en väst, medan Wille behöll sina kläder och kavlade bara upp ärmarna.

Resan fram till 120 km gick ganska bra och vi kunde njuta av ett antal nedförsbackar. Här någonstans började loppet på riktigt. Det krävdes större ansträngning för att ta oss framåt när det blev varmare och skidorna strulade för mig. Det kanske blev en fem plusgrader men i gassande sol och under ansträngning var det påtagligt jobbigt. Kroppen började värka här och där. Men då försökte vi göra som Colting och fokusera på vilka delar av kroppen som INTE gjorde ont. Det i kombination med att vi ibland kunde nyttja lite skare mellan spåren gjorde att vi stundtals kunde ta oss framåt med positiva tankar och hyfsat glid.

Vid 130 km kom en gammal sovkamrat till Wille från Vasaloppet ikapp oss och vi slog följe och tog gemensam jakt på kilometerskyltarna. De kom bara varje 10:e km och tiden mellan dem började nu variera från 30 till 65 minuter beroende på förutsättningarna på banan.

Nu började knäna ömma av att balansera på skaren, armbågsleder av mycket stakande och Wille hade börjat få ont i bröstkorgen vid pulsbandet. Händerna var bara att ignorera, det fanns blåsor men så länge vantarna satt på visste vi inte hur stora de var.

Trots att det hade gått segt några mil och vi brottats med våra tankedemoner och slitna kroppar insåg vi vid 150 km att vi inte skulle behöva köra med pannlampa. Den tidigare utopin med sub-15 var inom räckhåll, med några mil till under 60 minuter skulle vi komma under 14 timmar också.

Från ungefär 155 km var det åkning på sjön vi startade på som gällde. Under dagen hade det blivit ordentligt blött då solen fått fritt spelrum att ligga och gassa. Vi möttes av blöta nerkörda spår där vi hela tiden fick väja ut på obanad mark för att undvika de små sjöar som bildats på isen. Tidigt såg vi den förbannade startportalen, men eftersom vi fick slicka land-linjen tog det oss en bra stund att nå fram till kontrollen. Wille hade också börjat plågas svårt av sina bröstsmärtor och tappade meter på isen. Den här sträckan var en av de tuffaste psykiskt då vi mötte dem som varit på kontrollen och insåg att bansträckningen fortsatte på isen i en lång slinga som gick så långt att åkarna framför försvann på grund av avståndet, de som var längst bort gick knappt att urskilja som små svarta prickar. Den här  extra slingan fanns inte utritad på de senaste webb-kartorna över loppet, men det var naturligtvis en del av de 2 extra milen som de "hittat" till bandragningen.

Efter kontrollen hade Wille fortsatt ont trots att han plockat av pulsband och ville att vi skulle köra vidare i det tempo våra kroppar klarade. Nu var vi så nära mål, bara 35 km kvar, så jag var säker på att han även i lugnt tempo tog sig dit innan mörkrets inbrott. Delade med mig av lite gel och paracetamol och började jakten på Pär, killen vi sällskapat med.
Banprofilen
Jag hade en minnesbild av att banan skulle vara lätt från 165 fram till sista 10 på elljusspåret, men jag hade blivit lurad av banprofilen. Det var sega böljande skogsspår med låååånga uppförsbackar där jag var tvungen att saxa upp så att de trötta ljumskarna och höftböjarna fick slita hårt. Ibland kändes det som att vi stod stilla Pär och jag, ännu mer då en pigg norska i 45-50 års åldern med lätthet diagonalade sig förbi oss och sedan var borta. Till slut nådde vi den näst sista kontrollen vid Jokkmokks skidlift och vårt äventyr skulle snart vara slut.

Sträckan mellan 180 och 190 km gick mycket lättare och nu hördes allt kraftigare ljud från målrakan som vi snart skulle passera. Nu var målet inom räckhåll på riktigt, det var iaf vad jag kände innan jag gav mig ut på den sista milen och i högmod fyllde jag bara på med en gel. Det skulle visa sig att det inte "bara "var 10 km kvar - utan snarare några överjävliga kilometer med omväxlande saxbackar och så många 180 graders kurvor att vi snart tappade orienteringen och nästan lusten att fortsätta eftersom plågan aldrig tog slut. Men så till sist dök loppets första enskilda kilometermarkering upp; 1 km kvar till mål!

Målgången som väntade oss (eller iaf eliten). foto: erikwickstrom.se

Jag hade sett min följeslagare Pär skymta bakom mig längs banan i skogen och visste att han låg där och nafsade - nu var det dags att säkra placeringen och även hålla undan för killen jag precis körde om. Maxfart medelst dubbelstakning var det enda som gällde. Krampkänningarna i vaden kom vid varje tåhävning och det hårda smaken av metall gjorde sig tillkänna strax innan jag såg upploppet. Vände mig om och kunde konstatera att de inte hade en chans och kunde därmed defilera in i mål på 153:e plats. Nästan samma känsla som om jag hade vunnit loppet

Jag stod sen kvar i målområdet tills att jag såg Wille komma forsande på upploppet bara några minuter senare. Fantastiskt vilken återhämtning. En åkare försökte åka förbi men Wille svarade med samma distinkta stakning som Northug och lämnade honom bakom sig. 

Sjukt nöjda Utbrytare efter målgång

Där i målfållan var vi glada att vi klarat av det och överträffat våra förväntningar med tiderna; jag sub 13 och Wille strax över, men ska jag vara ärlig tror jag inte det har sjunkit in än vad vi varit med om.

Video från loppet. Cred: Nordenskiöldsloppet


Kvällen avslutades på hotellrummet med öl, chips och andra onyttigheter. Vi var för trötta för att gå ut och äta på stan. Där slutade egentligen vår resa. Eller som Apmut Ahrman, trea i det ursprungliga loppet 1884 sa;

"Händren blev nästan som flådd på insida. Ja svettese sedan int på hela tre år; all svett var presse uta kroppen" Eller på svenska; sen svettades jag inte på tre år, all svett var pressad ur kroppen".

/Bidevind & Wille