REVANSCHEN - Och beviset att det går att göra 2 Ironmans inom 3 veckor...!
Ni har läst Andreas berättelse om äventyret i Zurich. För mig var det nog en utav de största besvikelserna i mitt liv! All tid man lägger ner, alla pengar det kostar, tid från familjen och nu på bästa semestertid - och så det slutet. Jag har aldrig varit så tom och besviken. Fick aldrig veta om jag till slut hade klarat de tuffa förhållandena.
Väl tillbaka till hotellet ringer jag fru och det brister, jag gråter...
Sedan slår jag direkt upp Ipaden och kollar om det finns några platser till IronMan Köpenhamn om 3 veckor... Det finns det. Dagen efter ringer jag dem och hör efter hur många "slotar" det finns kvar, ca 200. Jag har några dar på mig att ta upp detta på hemmaplan och få "godkänt".
Tar upp frågan lite löst på telefon och även med Bidevind om han ev. skulle kunna tänka sig att prova utmaningen att göra 2 IMs inom 3 veckor!
På onsdagen, 3 dagar efter Zurich är jag nu anmäld till "Revanschen - IronMan Copenhagen". Messar Bidevind, han bekräftar att han är sugen och tar upp frågan hemma. Efter några dagars "förhandling" får jag sedan ett bevis på att Bidevind också är anmäld! Ett billigt hotell bokas snabbt, kollar upp kostnader för broar och färjor, budgeten är klar!
Fredagen den 16 april sätter sig herrar Lindberg och Bidevind i bilen på väg till Köpenhamn med stor förväntan och en närmast obeskrivlig nervositet.
För Lindbergs del handlade det om återupprättelse, en närmast manisk vilja att få "den där medaljen". Ett till misslyckande skulle förmodligen rasera självförtroendet för lång tid framöver - "Failure was not an option!".
För Bidevind var det ett plågsamt sätt att se om kroppen höll för 12 timmars 100% procentig ansträngning inom så kort intervall. Normalt tar det ca 8 veckor att vara återställd efter en IronMan enligt säkra källor.
Vi hade som ambition att hinna ner till racemötet på danska som gick kl. 15.00. 15.10 rullade vi in vid Rådhusplatsen, men av någon outgrundlig anledning hittar vi inte rätt och vi missar "värdefull information". Vi tar det dock i godan ro, i vetskapen om att det faktiskt bara var 3 veckor sedan, så stora skillnader kan det inte vara. Vi läser istället grundligt igenom Athletes Guide på 27 sidor senare på kvällen!
Sedan var det incheckning på hotellet, ett ytterst litet rum på 8 (!) kvadrat med våningssäng, exakt likt och inte större än en C-hytt på Birka Cruises. Jag tar överslafen första natten, ligger tryckt mot väggen och väljer sedan att flytta ner madrassen på golvet, natten innan tävlingen för att vara säker på att ingen olycka skulle ske.
Söndagen 18 augusti - Race Day!
Splittade en taxi till simstarten med 2 unga danska deltagare.
Jag tror aldrig jag sett Bidevind så sammanbiten och nervös, hur skulle kroppen hålla? Vi sa inte många ord till varann, konstaterade i toakön att vi båda var otroligt fåordiga och spända.
IM Köpenhamn applicerade Wavestart, dvs alla startade inte samtidigt. Starten gick med 10 minuters intervallen med åldersgruppsindelning. Pro startade 7.00, M35-39 där vi tillhörde 7.15.
Starten gick, även om det var betydligt färre simmare på startlinjen samtidigt än normalt, så blir det rejält trångt i början. Simningen gick på en envarvsbana i Amager Strandpark, som en liten lagun. I vattnet fanns brännmaneter som man fick akta sig för. Man simmade under 3 broar, alla vid 2 tillfällen vilket gjorde simningen ganska "publikvänlig". Det var också tydliga markeringar på broarna hur långt man simmat.
För egen del märkte jag hyfsat snabbt när tittade till på klockan att det gick snabbare än förväntat. När jag efter 3.800m tittar på klockan konstaterar jag 1.26.51. 13 minuter bättre än "targettime". Fredrik hade en, något för hans del, svagare simning och klev ur vattnet på 1.20.37.
Snabbt ombyte (nåja, ca 10 minuter för oss båda) och iväg på 180,2km cykel. 2 varv a 9 mil och förhållande vis platt terräng. Farhågan låg väl i hur mycket det skulle blåsa, (10 m/s enligt prognosen), och för undertecknad fanns ju naturligtvis en skräckinjagande känsla för cykelhaveri. Jag hade dock en helt nya däck, 4 slangar och 5 kolsyrepatroner, så punkteringar skulle jag nog hantera denna gång.
Cyklingen flöt på bra för oss båda, första 33km inleddes i medvind och vi hade snittfarter på 37km/h (Bidevind) resp 35km/h (Lindberg). Vid "vändpunkten" på norra sidan kom motvinden och även duggregnet och farten skönt följdaktligen. Denna gång var det Fredriks otur att råka upp för en punka på framhjulet efter ca 9 mil, och kanske än värre (?), ett getingstick (!) i huvudet, vilket gjorde att medicinsk personal behövde uppsökas för att få ut taggen bl.a. Total tidssinkning för dessa fadäser blev ca 15 minuter.
Personligen var dock extremt nöjd med cyklingen som landade på 5.56.01. Fredrik gick, trots missödena, in på 5.32.34. Finns än mer att hämta där framöver!
Så, ut på den så förskräckliga avslutande maran, 42.195m haltande löpning. En 4-varvs bana i centrala Köpenhamn med ett fantastiskt publikstöd! Löpningen handlar egentligen inte (för oss vanliga dödliga) om att springa fort, det handlar om att INTE gå. Sagt och gjort, vi båda höll igång benen hyffsat under hela loppet, mötte varann ett flertal gånger.
När jag själv endast har hunnit en bit på mitt sista varv, ca 9 km kvar, möter jag Fredrik med ca 400 m kvar till mål. En "High-5" och en snabb kram, - He did it!
Själv håller jag ångan uppe rätt ok sista varvet, med 4 km kvar fick man sitt sista band runt armen som bevis på att jag nu är inne på sista varvet. Tittar på klockan, pushar mig sista 4km till att inte gå en enda gång, tar vätska i farten vid de 2 stationer som återstår.
100m från mål, får jag denna gång svänga höger mot målet, bara målrakan kvar. Vänder mig snabbt bakåt för att försäkra mig om att kommer springa ensam över mållinjen. I övrigt är allt svårt att "ta in". Sträcker armarna och 3 fingrar i skyn sista 30 metrarna - "You are an IronMan". Det känslan är helt obeskrivlig och måste upplevas för att ens vara i närheten av att förstå den.
Jag skriver ut min glädje efter mållinjen! Snabbt kommer Bidevind fram, tar en bild, jag skriker fortfarande...
Två makalösa prestationer som förevigats med tiderna:
Fredrik Bidevind - 11.07.04 (nytt pers)
Daniel Lindberg - 12.17.53 (nytt pers)
Jag kan inte nog beskriva hur lycklig jag är i denna stund! Jag fick min Revansch!
Jag kan inte nog tacka min fru, som lät mig få denna möjlighet och jag kan inte nog tacka Bidevind, som "ställde upp" och följde med mig till Köpenhamn!!
- En lycklig och stolt Daniel Lindberg
Ni har läst Andreas berättelse om äventyret i Zurich. För mig var det nog en utav de största besvikelserna i mitt liv! All tid man lägger ner, alla pengar det kostar, tid från familjen och nu på bästa semestertid - och så det slutet. Jag har aldrig varit så tom och besviken. Fick aldrig veta om jag till slut hade klarat de tuffa förhållandena.
Väl tillbaka till hotellet ringer jag fru och det brister, jag gråter...
Sedan slår jag direkt upp Ipaden och kollar om det finns några platser till IronMan Köpenhamn om 3 veckor... Det finns det. Dagen efter ringer jag dem och hör efter hur många "slotar" det finns kvar, ca 200. Jag har några dar på mig att ta upp detta på hemmaplan och få "godkänt".
Tar upp frågan lite löst på telefon och även med Bidevind om han ev. skulle kunna tänka sig att prova utmaningen att göra 2 IMs inom 3 veckor!
På onsdagen, 3 dagar efter Zurich är jag nu anmäld till "Revanschen - IronMan Copenhagen". Messar Bidevind, han bekräftar att han är sugen och tar upp frågan hemma. Efter några dagars "förhandling" får jag sedan ett bevis på att Bidevind också är anmäld! Ett billigt hotell bokas snabbt, kollar upp kostnader för broar och färjor, budgeten är klar!
Fredagen den 16 april sätter sig herrar Lindberg och Bidevind i bilen på väg till Köpenhamn med stor förväntan och en närmast obeskrivlig nervositet.
För Lindbergs del handlade det om återupprättelse, en närmast manisk vilja att få "den där medaljen". Ett till misslyckande skulle förmodligen rasera självförtroendet för lång tid framöver - "Failure was not an option!".
För Bidevind var det ett plågsamt sätt att se om kroppen höll för 12 timmars 100% procentig ansträngning inom så kort intervall. Normalt tar det ca 8 veckor att vara återställd efter en IronMan enligt säkra källor.
Vi hade som ambition att hinna ner till racemötet på danska som gick kl. 15.00. 15.10 rullade vi in vid Rådhusplatsen, men av någon outgrundlig anledning hittar vi inte rätt och vi missar "värdefull information". Vi tar det dock i godan ro, i vetskapen om att det faktiskt bara var 3 veckor sedan, så stora skillnader kan det inte vara. Vi läser istället grundligt igenom Athletes Guide på 27 sidor senare på kvällen!
Sedan var det incheckning på hotellet, ett ytterst litet rum på 8 (!) kvadrat med våningssäng, exakt likt och inte större än en C-hytt på Birka Cruises. Jag tar överslafen första natten, ligger tryckt mot väggen och väljer sedan att flytta ner madrassen på golvet, natten innan tävlingen för att vara säker på att ingen olycka skulle ske.
Söndagen 18 augusti - Race Day!
Splittade en taxi till simstarten med 2 unga danska deltagare.
Jag tror aldrig jag sett Bidevind så sammanbiten och nervös, hur skulle kroppen hålla? Vi sa inte många ord till varann, konstaterade i toakön att vi båda var otroligt fåordiga och spända.
IM Köpenhamn applicerade Wavestart, dvs alla startade inte samtidigt. Starten gick med 10 minuters intervallen med åldersgruppsindelning. Pro startade 7.00, M35-39 där vi tillhörde 7.15.
Starten gick, även om det var betydligt färre simmare på startlinjen samtidigt än normalt, så blir det rejält trångt i början. Simningen gick på en envarvsbana i Amager Strandpark, som en liten lagun. I vattnet fanns brännmaneter som man fick akta sig för. Man simmade under 3 broar, alla vid 2 tillfällen vilket gjorde simningen ganska "publikvänlig". Det var också tydliga markeringar på broarna hur långt man simmat.
För egen del märkte jag hyfsat snabbt när tittade till på klockan att det gick snabbare än förväntat. När jag efter 3.800m tittar på klockan konstaterar jag 1.26.51. 13 minuter bättre än "targettime". Fredrik hade en, något för hans del, svagare simning och klev ur vattnet på 1.20.37.
Snabbt ombyte (nåja, ca 10 minuter för oss båda) och iväg på 180,2km cykel. 2 varv a 9 mil och förhållande vis platt terräng. Farhågan låg väl i hur mycket det skulle blåsa, (10 m/s enligt prognosen), och för undertecknad fanns ju naturligtvis en skräckinjagande känsla för cykelhaveri. Jag hade dock en helt nya däck, 4 slangar och 5 kolsyrepatroner, så punkteringar skulle jag nog hantera denna gång.
Cyklingen flöt på bra för oss båda, första 33km inleddes i medvind och vi hade snittfarter på 37km/h (Bidevind) resp 35km/h (Lindberg). Vid "vändpunkten" på norra sidan kom motvinden och även duggregnet och farten skönt följdaktligen. Denna gång var det Fredriks otur att råka upp för en punka på framhjulet efter ca 9 mil, och kanske än värre (?), ett getingstick (!) i huvudet, vilket gjorde att medicinsk personal behövde uppsökas för att få ut taggen bl.a. Total tidssinkning för dessa fadäser blev ca 15 minuter.
Personligen var dock extremt nöjd med cyklingen som landade på 5.56.01. Fredrik gick, trots missödena, in på 5.32.34. Finns än mer att hämta där framöver!
Så, ut på den så förskräckliga avslutande maran, 42.195m haltande löpning. En 4-varvs bana i centrala Köpenhamn med ett fantastiskt publikstöd! Löpningen handlar egentligen inte (för oss vanliga dödliga) om att springa fort, det handlar om att INTE gå. Sagt och gjort, vi båda höll igång benen hyffsat under hela loppet, mötte varann ett flertal gånger.
När jag själv endast har hunnit en bit på mitt sista varv, ca 9 km kvar, möter jag Fredrik med ca 400 m kvar till mål. En "High-5" och en snabb kram, - He did it!
Själv håller jag ångan uppe rätt ok sista varvet, med 4 km kvar fick man sitt sista band runt armen som bevis på att jag nu är inne på sista varvet. Tittar på klockan, pushar mig sista 4km till att inte gå en enda gång, tar vätska i farten vid de 2 stationer som återstår.
100m från mål, får jag denna gång svänga höger mot målet, bara målrakan kvar. Vänder mig snabbt bakåt för att försäkra mig om att kommer springa ensam över mållinjen. I övrigt är allt svårt att "ta in". Sträcker armarna och 3 fingrar i skyn sista 30 metrarna - "You are an IronMan". Det känslan är helt obeskrivlig och måste upplevas för att ens vara i närheten av att förstå den.
Jag skriver ut min glädje efter mållinjen! Snabbt kommer Bidevind fram, tar en bild, jag skriker fortfarande...
Två makalösa prestationer som förevigats med tiderna:
Fredrik Bidevind - 11.07.04 (nytt pers)
Daniel Lindberg - 12.17.53 (nytt pers)
Jag kan inte nog beskriva hur lycklig jag är i denna stund! Jag fick min Revansch!
Jag kan inte nog tacka min fru, som lät mig få denna möjlighet och jag kan inte nog tacka Bidevind, som "ställde upp" och följde med mig till Köpenhamn!!
- En lycklig och stolt Daniel Lindberg
4 kommentarer:
Ja jäklar vilken resa! Aldrig förr har smärta varit så njutningsfull och euforisk!
Härlig läsning...
Fantastiska prestationer av er båda!
Spännande läsning! Blir taggad inför min jungfru tur 2014.... :-D
Grym rapport Limpan! Stort grattis, jag lyfter på hatten för din inspirerande vilja. Grattis också till dig Bidevind, att du orkade både fysiskt och mentalt är i sig en fantastisk prestation. Snyggt kört av Er båda de skall bli en ära att tävla med er i Kalmar 2014. // Bergman
Skicka en kommentar