Bansträckningen går i Gatineau national park, som ligger precis invid Ottawa dit vi flög. Vi hade kalkylerat med en dag för tidsomställning och rekognoscering på plats. Det visade inte behövas speciellt mycket tid att reka, starten låg 15 minuter från vårt hotell och det skulle inte bli något problem att parkera med 372 deltagare i 51km loppet som vi skulleköra.
Dagarna innan vi landade hade det varit varmt väder och prognosen var några minusgrader. Att banan innehöll flera branta stigningar fram till 30km gjorde att bra fäste var prioriterat. Det slutade med en för oss ganska ovanlig kombination: isklister i botten med 4-5 lager VR40. Uppladdningen kvällen innan bestod av pommes, ribs och rödvin.
Strax innan start testade vi vallan och den kändes helt rätt för förhållandena. Trots att loppet är betydligt mindre än Vasaloppet så körde de med waves, dvs starter var 5:e minut. I samband med anmälan hade vi fått uppge tidigare skidmeriter från föregående år, på vilka vi blev seedade i första och tredje led. I främsta ledet var man tvungen att ha nummerlapp både på mage och på rygg, samt att man fick skidorna märkta när man klev in i fållan. Ganska häftigt faktiskt.
Ungefär 20 minuter innan start började vi undra om vi var där på rätt dag, för det var inga som stod i startfållorna. Det var bara det att folk inte tog det på lika stort allvar, med ingen av oss Utbrytare kunde motstå frestelsen att vara först in i fållan.
Bidevind på plats i startfållan
Arne och Utbrytare Andreas
Första startled, Utbrytare Bidevind i röd mössa
När starten gick testade undertecknad att hänga med täten för att se hur länge det höll och det gick ganska bra (inte samma höga tempo som i Europa) men efter en 5 kilometer började blodsmaken i munnen bli alltför jobbig och jag var tvungen att dra ned på tempot. Vallningen visade sig vara grym, även fast många av backarna på den slingriga banen var alldeles för branta för att faktiskt åka i. Det var först i slutet på hemvägen och när solen legat och gassat i några motlut som det började gå lite trögt med VR40. Stigningen de första 30km var mycket mer påfrestande än vad banprofilen gav sken av men så snart de var avklarade erbjöds en fantastisk utsikt över nationalparken. Den sista halvmaran in till mål var ganska tråkig och stora delar gick på bilvägar som användes för rekreationsaktiviteter under vintern.
Men med ett svagare startfält erbjöds bättre slutplaceringar;
Slutplaceringar Utbrytare;
43 Bidevind (fyra i åldersklass 30-34)
113 Johansson (åtta i åldersklass 20-29)
Jörgen Mårtensson, en av Sveriges genom tiderna bästa orienterare, fick spö av Bidevind med 49 sekunder. Ett tappert försök gjordes av Mårtensson av diskvalificera den fuskande ryskan som genom skateåkning vann damklassen, tyvärr ville inte juryn ha någon skandal så hon vann ändå.
Som stämpelhamstrande Worldloppsåkare erbjöds efter loppet en liten VIP hörna där det bjöds på alkoholhaltiga drycker, en liten buffe och samkväm med andra likasinnade (de flesta av dessa är dock närmare pensionsåldern). Trots det en trevlig aktivitet som vi kunde önska vi skulle sett mer av i Europa.
Efter loppet och att vi gjort Ottawa (var inte så mycket att se) avslutade vi Kanadavistelsen med några dagar i Montreal. Det kunde dock slutat på ett helt annat sätt; väl på plats i Ottawa blev vi uppmärksamma på att vi hade haft en väldig tur, bara timmar efter att vi passerade Frankfurt bröt en stor flygstrejk ut och när vi sedan lämnade Kanada pågick den fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar