fredag 27 maj 2011

I dammet från en elitlöpare




Har tajmat tjänsteresorna lite dåligt senaste året, så i förra veckan rök tyvärr ännu en chans att plocka en pinne eller två i en KM-deltävling. Medan större delen av utbrytareliten trampade sig runt Roslagen fick jag nöja mig med att sitta på en spinningcykel i Sao Paulo... Plåster på såren var att jag hade med mig kollegan Anna, maratontvåa i Sverige, EM-finalist och flitig finnkampare. Nu fick man se hur det går till att kombinera jobb och träning på riktigt! Schemat var fullspäckat (jag är inte snäll på det viset): möten med kunder och partners, invigning av innovationscentrum, nätverkande av alla de slag, kryddat med svensk statsminister och brasiliansk guvernör - och så timvis med taxiåkande i den pågående infarkt som Sao Paulos trafik utgör. Trots detta hittade Anna tid på löpbandet varje dag. Vad sägs om lite 3:30-intervaller före frukost och efter sen natt, eller 1,5 h distans mellan tufft projektmöte och kundmiddag? Hotellpersonalen tittade oroligt på löpbandet som gnisslade betänkligt när hastigheten närmade sig 17 km/h...

Vi fick en ledig halvdag som avslutning och då var det bara att bege sig till den enda lilla gröna lunga som finns, Parque Ibirapuera. Anna som har ett gott hjärta på många sätt var snäll och öppnade i vad som var promenadtempo för henne, men nära max för mig. Efter några kilometers slumpmässigt snirklande på stigar och gångar - där det ibland faktiskt dök upp km-skyltar, men aldrig någon ledning om i vilken riktning nästa befann sig - var det dags för mig att sluta agera sänke och låta maratonmamman löpa fritt. Jag såg bara ett damm-moln virvla upp från den röda sanden när tempot snabbt ökades till någonstans strax under fyra minuter. Kunde nu lunka på i min egen takt, men när jag närmade mig slutpunkten enligt Garminklockan ringde plötsligt ett skarpt kommando i öronen: "Du harar sista 500!". Klarade väl ca 200 m innan mjölksyran satte stopp för det äventyret!

Skönt med Brasilien är att det alltid finns en sambaorkester att varva ner till, så det blev ändå en rätt behaglig stretching i gröngräset. Inser dock att det inte längre finns några ursäkter att inte träna när man reser. Ser inga Utbrytare i startlistan för Stockholm Marathon, så vi får hålla tummarna för Anna i stället. Lycka till på lördag!

5 kommentarer:

Basso sa...

Kul rapporterat från resan Niklas och spännande att höra hur fokuserade eliten är.

Hoppas vi ses på simmningen om ett par veckor. Caffe Latte mammorna vid Rösjön blr besvikna om de inte får dig i dina Speedos i år.

Fredrik sa...

Härligt inlägg.
Svårt att undvika att bli inspirerad.

Munther sa...

Härligt inlägg Niklas!
Det är faktiskt TVÅ startande för Utbrytarna i Sthlm Marathon i år!
Jag tog mig friheten att anmäla sonen Teodor 5 år och min kusin Arvid också 5 år till "Minimaran" på en dryg km, som går på söndag förmiddag, i Utbrytarnas namn.
// Lars

Chairman sa...

och jag som trodde det var omöjligt att kombinera resa och träning... Nu sprack den frizonen också. Grym rapport. /fb

Berra sa...

Gör allt för att komma i Speedosarna i år också Krister...

Grattis till Anna som tog sin första SM-medalj på maran! Se vad det kan löna sig att träna med en Utbrytare... ;-)