Vallastress

Efter ett antal inledande lopp med dåliga förhållanden och glömd utrustning kom vi förberedda till Engelbrektsloppet. Eftersom vi till Norrbärke hade glömt att ta med järn eller annan form av värme för att smeta ut vallan var nu en ny gasflaska var inköpt, tändstickor medplockade mm. Det vi inte hade räknat med att det även här skulle komma en hel del nysnö och dessutom snöa när vi försökte valla. Inte de bästa förutsättningarna.

Trots att vi åkte tidigt för att ha gott om tid till vallningen (även Lindberg är numera invigd/inlurad i nya vallningsrutiner att valla själv) så fick vi ont om tid. Gasolen la av stup i kvarten och trots en härlig låga vägrade vallan att bli tillräckligt mjuk. Eftersom det snöade lyckades vi också smälta in en hel del vatten i fästvallan.

Till sist hittade vi ett litet tillbehör av metall som gjorde att gasen nästan kunde agera vallajärn, vilket också blev vår räddning. Som sanna utbrytare tog sig Johansson junior och Lindberg sig an den viktiga uppgiften. Trots detta var alla våra skidor täckta med alldeles för mycket fästvalla innan start (ny vallakurs kanske?). Arrangörerna var tvungna att skjuta på starten 30 min, vilket gav oss tid att skrapa bort överflödet, mycket tack vara en entusiastisk vallamentor i form av Johansson d.ä.

Resultaten är tyvärr ingen som kommer gå till historien i Utbrytarnas framtida årsbok. Ett av de tyngsta loppen, till stor del på grund av sladdriga spår och kraftigt kuperad banprofil, som undertecknad testat i Sverige.