måndag 23 juli 2012

Jubileumsmaran



Prick 100 år efter starten för maratonloppet i 1912 års Solskensolympiad så brände Svea Livgarde av en salut med 50 musköter och skickade iväg oss på en fyramilafärd längs den klassiska OS-banan. Tre utbrytare stod på startlinjen - i lite olika grupper visserligen, för samtliga 10 000 deltagare skulle slussas in på Stadion och starta framför hedersläktaren, vilket krävde en hel del logistik. Vädret var bra mycket behagligare för löpning än det lär ha varit för 100 år sen. Vi fick 18 grader, en rejäl sydvind och regnet hängande i luften. Kompletterat med 21 st vätskekontroller så lyckades t o m undertecknad att klara sig från överhettning. Banan var annars osedvanligt tuff med kraftig kupering inte minst sista milen (vilket iofs var första milen också, men då var det mest nerför...) och dessutom förstärkt med motvind.

Jag öppnade själv försiktigt i 5:30-tempo första fem km, men kunde sedan inte hålla tillbaka sprittet i benen. Tänkte att jag nog skulle få betala för det men en tillfällig eufori uppstod efter att vi mött elitlöparna och jag rantade på i 4:45-tempo ett tag. Det var dock en ganska trång bana och det blev ofta lite "vasaloppskänsla" där man kunde springa på i sitt eget tempo ett tag för att sedan plötsligt vara helt blockerad av framförvarande löpare. Skön stämning hela vägen med många löpare i tidstypiska kläder (se bild på Utbrytare i linne och snusnäsduk knuten enligt instruktion) och en hel del underhållning längs banan i form av blåsorkestrar och körer. Arrangörerna hade verkligen fått till den feststämning man var ute efter, och vid rundningen av maratonmonumentet i Norrviken stod åskådarleden täta. I högtalarna hördes bekymrade utrop över att en japansk löpare verkade ha försvunnit! :-)(Detta var sonsonen till den japan som enligt sägnen försvann i 1912 års lopp - båda blev bjudna på saft i en villaträdgård och kom väl inte längre än så. Japansk massmedia följde intresserat just detta).

Nåväl, trots ryckigt tempo gick milen förvånansvärt jämnt: 54, 54 resp 56 min på första tre milen. Där tog dock det roliga tillfälligt slut och jag fick soppatorsk på km 31. Kastade mig ivrigt över apelsinklyftor (och citronklyftor?!), bananer och sportdryck och fick åtminstone tillfälligt igång motorn igen, men uppförsbacken vid Ulriksdal blev för tuff och det blev en km i gå-tempo. Hade dittills plockat placeringar hela vägen, men fick nu se andra visserligen trötta löpare passera. Insåg snart att mitt 29 år (och 25 kg...) gamla maratonpers på 3:36 skulle stå sig med god marginal så jag tog tacksamt emot arrangörernas önskemål att man skulle gå i mål på 1912 års distans, 40 075 m! Var först inte så nöjd med en sluttid på 3:49 men insåg att det ändå gav en rätt OK placering. Strongt av Lindberg och Bidevind som båda kämpade på hela den officiella maratondistansen 42 195 m trots dåliga förberedelser och en del krämpor.

Måste passa på att tacka min kollega Anna som alldeles oförskyllt vid sidan av sin egen elitträning fick ta på sig en PT-roll för att få mig på maratonbanan igen efter så många år. Anna har sprungit i åttor runt mig på långpass i Brasilien, peppat mig i med- och motgång och sett till att jag ätit, druckit och vilat ordentligt i alla lägen. Blev ju inte ett sämre föredöme av att hon dessutom tog hem hela Jubileumsmaran och i bästa stil gick i mål till klassiskt stadionjubel (www.jubileumsmarathon.se)!! Änglar finns! :-)

/Niklas

1 kommentar:

Chairman sa...

Snyggt skrivet Niklas och en minst sagt häftig bild! Bra kämpat och dessutom en kul merit att ha sprungit just jubileumsmaran... /Bergman