Sista helgen i augusti deltog fyra Utbrytare i den första upplagan av 10 island race i Öckerö skärgård. Limpan och Kim var redan anmälda när jag insåg att det skulle bli en bra upplevelse och present till Andreas. Nu sitter jag här några veckor efter och försöker att summera tiden innan, själva loppet och känslan efteråt.
Själva tävlingen är att som klassisk multisporttävling, i detta fall bestående av kajak, löpning och simning. Den första delen av tävlingen bestod av kombinationen löpning-kajak-löpning och den avslutande delen gick ut på att springa över och simma mellan kobbar och öar. Värt att tillägga är att Öckerö kommun och de öar som ingick i tävlingen alla ligger ut mot öppet hav. Under den första delen var det upp till deltagarna att läsa karta och orientera sig upp till respektive ös
Så när Andreas (som även kollade väderprognosen innan Zürich) började skicka uppdateringar om de senaste prognoserna med avseende på vind och våghöjd kunde vi hålla oss för skratt. De värsta prognoserna sa 16-20m/s vilket med öppet hav från de brittiska öarna skulle betyda ordentliga vågor om vinden fick ligga på några dagar.
Så för att förbereda oss på bästa sätt övades kamraträddning innan, samt att vi försökte mappa tävlingsledningens markeringar om kontroller mot kartor från Google maps för att hitta snabbaste (därmed inte rakaste) vägen från landstigning upp/ned till kontrollen på varje ö. Vi försökte också stressa upp både Limpan och Kim innan loppet. Kanske lyckades det efter Limpan och Kim frångick sin vanliga uppladdning med Vitargo för att gå över till en mer Bidevindsk med pizza och rom kvällen innan.
På race morgonen var det tidig revelj för kajakuppläggning vid 0700. Dressed for success drog de båda Utbrytarlagen iväg för att trimma kajakinställningar och för att hämta ut sina hyrda (Kim/Limpan).
 |
| Team Kim/Limpan med kroppsnära kläder |
 |
| Team Bidevind/Johansson i vassa Inov-8 skor |
 |
| Andreas kittar kajak och Kim & Limpan funderar över sina kajaker |
Väl vid kajakerna tog vi beslut att lämna såväl camelbacks, flytvästar på kajakerna inför den inledande löpningen på ca 5km. Vi var dock tvungna att plocka ut orienteringspinne (sport ident) och GPS sändare, visselpipor samt första förband (de enda obligatoriska delarna som skulle med hela loppet).
Under racebriefing på morgonen besannades också en del av de fasansfulla prognoserna Andreas skrämt upp oss med, men vinden och vågorna väntades inte bli riktigt besvärliga förrän efter lunch så vi höll tummarna.
Taggade till tänderna stod vi på mållinjen några timmare senare när starten gick. Det märktes att det var första året då utrustningsval var väldigt varierande. Vi var iaf extremt nöjda av att ha dumpat ryggsäckar mm vid kajakerna och tog rygg på vad som senare skulle visa sig vara Markus Torgeby med racepartner.
Första löpningen gick bra för Team Bidevind/Johansson och vi kom till kajakerna som sjunde eller åttonde lag. Vi hade redan innan insett att vi skulle vara rökta så snart det blev dags att kliva i kajakerna då vi hade stabila och relativt kantringssäkra havskajaker medan vi skulle försöka slåss mot gamla OS och VM-kanotister i sylvassa spjutvarianter av våra. Minst sagt lönlöst att satsa på en toppplacering, bättre då att njuta. Och det gjorde vi!
Trots gedigen föranalys av öarna lyckades vi redan efter den första landstigningen (!) avvika från den lagda planen och följa efter några andra lag som genade över en tomt. Ett beslut som gjorde att vi tappade 5-6 placeringar och fick irra runt på berget efter den andra kontrollen. Landstigning och utläggning var för övrigt något vi inte trodde vi skulle ha behövt öva på, men även där tappade vi placeringar, trots att vi lät bli att ta av oss kapell och flytväst inför de löpningarna utan bara helt sonika verk in kapellet i flytvästen och kubbade på. Kajakavsnitten var verkligen inte vår grej, men under några av löpningarna stannade vi upp och kollade bakåt när vi hade köttat över taggiga buskar och böljande klipplandskap och bara NJÖT av naturen. Faktiskt riktigt riktigt grym känsla och svår att uttrycka i ord, men ett med naturen är ingen överdrift. Och bättre skulle det bli.
 |
| Grym utsikt |
 |
| Limpan var vass och fastnade ofta på bild |
 |
| Grym natur |
Först på de sista två paddelsträckorna började vi märka av vädret. Under den näst sista var vi fortfarande lite i lä, men på den sista sträckan låg havet öppet. Andreas kajak drog dessutom styrbord hela tiden, varför avståndet hela tiden ökade samtidigt som vi låg på helspänn och försökte parera vågorna som nu började dyka upp. När vi till slut, efter vad som kändes som en evighet, kom in i lite i lä var jag väldigt lättad över att kajakdelarna äntligen var över. Dels för att det mest kändes som en transportsträcka där vi blev frånkörda, men också för att vi knappast är de vassaste eller säkraste kanotisterna. Det syns inte på bilden nedan, men det VAR verkligen höga vågor (och ett av de få kort vi fastnade på);
När vi till slut fick dumpa kajakerna så lämnade vi också camelback och tog åter igen med oss GPS-sändaren och visselpiporna. Vi hade innan loppet resonerat om våra triathlonkläder var tillräckligt tajta för att vi skulle kunna köra med dem innanför kläderna under simsträckorna. Det skulle visa sig funka.
Den återstående delen bestod nu av löpning-simning-löpning och det skulle nu vara slut med orientering också. Tävlingsledningen hade lovat att banan skulle vara bra snitslad och att vi hela tiden skulle se två-tre snitslar framför och bakom oss. Det kanske hade varit fallet ifall de inte hade valt höstgula och minimala snitslar. Vi tappade till slut räkningen på hur många gånger vi sprang fel och fick springa tillbaka och leta efter snitslarna.
Men vad f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t kul det var ändå (förutom när vi fick vända ännu en gång). Jag fattade nu varför några andra Utbrytare varit så eld och lågor efter Utö Swimrun. Detta var ju det här vi var skapta för att göra; springa i obanad terräng och möta naturens hinder för att kasta oss ut i vattnet för att ta oss till nästa ö. Här visade sig också vårt utrustningsval med tajta och ganska snabbtorkande kläder vara en vinnare och vi tog snabbt placeringar mot några lag som dels var sämre löpare, men som också fipplade för mycket med utrustningen vid bytena mellan simning och löpning.
Upplevelsen att springa genom brösthög vass, för att i nästa stund klättra upp för någon klippavsats eller att springa på kala klipphällar med havet som närmsta granne var grymt. Det var inte alltid så kul, då det blåste 15m/s rakt i ansiktet och vi skulle springa längs med strandlinjen. Simsträckorna blev allt mer utmanande efter att havet fick tid på sig att bygga lite vågor. Men det var också fantastiskt kul och oväntat tryggt med följebåtar som gled upp nära och när jag tappade bort Andreas i vågdalarna såg jag iaf dem.
Ett av våra stora orosmoment när vi valde bort våtdräkter var inte flytkraft eller väder utan de beryktade och annonserade brännmaneterna. Vi hade nog tur som bara simmade in i några trådar och klarade oss utan större missöden.
 |
| Våra kompisar från sjöräddningen |
 |
| Fruktade brännmaneter |
 |
| Linslus Lindberg |
Den sista löpningen bjöd på 10 minuters felnavigering för lag Bidevind/Johannson på grund av taskigt snitslad bana. Vi insåg försent att vi sprungit fel och gjort det alldeles för länge längs en fin skön traktorstig (vilket inte var ett vanligt inslag på tävlingen). Lag Lindberg/Quarnström missade av liknande anledningar även den sista kontrollen innan målgång (och en annan) och fick (turligt nog) 10minters tidspåslag per missad kontroll.
Det var riktigt skönt att springa i mål, men ingen av oss var egentligen slitna i kroppen för vi var och är för dåliga paddlare, löpningen gick inte att maxa eftersom den var alldeles för teknisk och simningen var bara grymt bestialisk och fantastiskt rolig. Så hela loppet hade gått i ett ganska lågintensivt tempo.
Jag tror, men kan bara tala för Andreas och mitt lag, att vi var nöjda med materialvalet. Jag hade i efterhand valt ett par andra handpaddlar då de jag hade lossnade till hälften hela tiden. Våra Inov-8 X-talon 190 var GRYMMA. Jag märkte aldrig av att de var blöta på löpningen och tänkte aldrig på att de satt på fötterna under simningen.
Slutpläderingen då? Jag skulle med den dåliga markeringen i minnet aldrig rekommendera tävlingen, men tävlingsledningen fick svidande kritik från alla så vi får anta att de rättar till det till nästa år. Vill ni ha en riktigt trevlig naturupplevelse så kan den definitivt rekommenderas. För egen del har jag verkligen fått upp ögonen för swim-run och kommer prioritera att försöka köra några tävlingar nästa år.
Tiderna;
Bidevind/Johansson 06:33:27
Lindberg/Quarnström 07:39:15
