Race report öppet spår 2018
Stressen inför Nordenskiöld med alldeles för lite träningsmil gjorde att jag i veckan spontananmälde mig till öppet spår. Ni som kört Vasan skulle uppskatta friheten i att inte trängas med en massa sura människor med tidshets.
Vi tog bil till Mora och buss därifrån till Sälen. Grymt smidigt och blev hämtade av vår värd Tommy. På samma ställe bodde också 14 göteborgare som hyrt en egen buss (den blev vår transport tills starten).
Efter att skidorna vallats på lördagen satt vi och surrade om väderförhållandena på loppet. Det skulle komma nysnö men inte vara så kallt sa en av göteborgarna. Nysnön stämde. Kylangivelserna om -7, not so much. Vi klädde oss därefter för loppet och jag la ner mina skalvantar i väskan, de skulle jag ju inte behöva.
På väg till starten konstaterade vi att de inte plogat startrakan, men tänkte att de såklart gjort iordning spåren längre fram...
Starten gick och vi for iväg, även fast jag stod långt bak i år flöt det på bra. Hade fäste så jag kunde diagonala uppför hela vägen till banans högsta topp. Där spred fältet ut sig lite och snart packades fältet ihop till ett ibland två spår - det var nämligen inte spårat och att åka där nysnön låg gick helt enkelt inte. Därmed kostade varje ommålning en jävla massa energi. Dessutom märkte jag tidigt att skägget bestod av istappar och att fläsket på magen sved av kylan. Insåg att det måste vara bra mycket kallare än de -7 som göteborgaren sagt.
Fram till mångsbodarna fortsatte det med damm skit och vi funderade på hur fan de tänkt. De har ju bra maskiner för att posta och det hade slutat snöa på natten. Framme vid Mångabodarna började utförslöporna, nu i stenhård räls så det gick riktigt fort. Började samtidigt känna en alltmer kraftig smärta i fingrarna av fartvinden och kylan. Undrade om jag förfrusit fingrarna tidigare eller fått sjuk dålig blodcirkulation för det här gjorde så fruktansvärt ont. Började gömma händerna bakom kroppen för att de inte skulle bli lika nedkylda men det hjälpte föga. Började bli rätt för bestående skador och övervägde att vända tillbaka till Mångsbodarna för att bryta men sa sen att om inte fingrarna tinat upp till Risberg skulle jag kliva av. Som tur var kom motlut och diagonalåknkng efter ett tag och värmen återkom sakta. Det visade sig efter loppet att det varit -27 i de backarna.
Sen försvann spåren igen och vi samsades om ett eller två spår till Evertsberg inlandet var dags för nedkylning och smärta igen, men åtminstone lite lindrigare.
Jag hade tänkt att ta det lugnt och glida lätt igenom loppet men nysnön och kylan gjorde att jag fick jobba för varje meter. Till och med i vanliga utförslöpor fick man trycka på. Blev efter ett tag rätt slitsamt och försökte hitta en bra rytm med diagonalåkning blandat med dubbelstakning med frånskjut resten av loppet. Vanlig stakning var helt enkelt inte värt energin i förhållande till vunnen meter.
Till sist närmade sig Mora och vid Hökberg sa de att 58 passerat. Jag hade sedan tidigare gått i mål som 44:a på loppet och tänkte att nu skiter jag i att ta det lugnt, skippade sen resten av depåerna bortsett från kaffe i Eldris och pumpade på lite extra så snart jag såg någon framför. Det räckte inte hela vägen; enligt de preliminära resultaten slutade jag 45:a, men nöjd med upphämtningen och tömningen av kroppen.
Årets upplaga var annars en som inte gav något gratis, nästan helt avsaknad av publik och svinkallt. Men upphämtning, grymt fint väder och jäkligt peppande sponsorer som Volvo, DHL och några cheerleaders gör ändå att vi lämnar Mora rätt nöjda.
Återigen, ni som inte vill trängas på Vasan - kör öppet spår och njut (förhoppningsvis mer än jag idag) av ett lättåkt lopp utan trängsel och sköna vidder.
Hoppas det snart kommer en race report från Lindberg om Höga kusten wintertrail 50k.
