Marcialonga 2010, 70km CL

Nu skulle det äntligen bli av att åka italienarnas plagierade Vasalopp. Loppet som det snackats om i föräldrahemmet sedan barnsben då farsan åkte. Brorsan och jag hade laddat i flera månader och frugan var också med sedan hon slagit vad med en polare. Självklart var även upphovsmannen till vår skidkarriär anmäld och på plats.


Tre av de fyra deltagarna vid glidtest dagen innan.

Loppet går precis som Dolomitenlauf i Dolomiterna, med start i Moena och målgång i Cavalese. Snacket på stan och på hotellet var att man inte skulle gå ut för hårt med hänsyn till de första 18 km som bara går uppför - i alla fall om man skulle tro på banprofil och de som åkt innan. Stigningen hade satt sig i respekt.


Banprofil (klicka för att få den större)
Det är flygande start med 500 pers åt gången och banan börjar med en brant stigning 300-400 meter. Sen trodde vi att det skulle fortsätta på samma sätt, men det liknade mer myrstakning på Vasaloppet med några backar då och då. Den hemska stigningen uteblev, något som också uteblev var nedförsbacken i banprofilen utan det var mest stakning där med.

Banan bjöd på en fantastisk omgivning och passage i små byar där ortsbefolkningen hade samlats. Tyvärr så serverades vi inte något av det romantiserade rödtjutet som folk har pratat om, men överraskades av gott grönt te med honung istället.

Avslutningen på loppet (2km BRANT stigning) var däremot så djävelusisk som vi anat. Trots att vi var ganska pigga vid ankomst så tog backen musten ur en ordentligt (helt otroligt att Svärd&Co stakade uppför hela backen).

Utbrytarna placerade sig självklart längst fram i resultatlistan i resesällskapet, även om det ska noteras att alla kom i mål och var nöjda med sina resultat.

Video från målgången efter att Utbrytarna gått i mål

När sista åkaren gått i mål avslutas dagen med pampiga fyrverkerier. Det var strax efter att det här kortet togs (28 åkare kvar på banan och lika många klädsäckar vid målgången)

Kör Marcialonga om ni får tillfälle!