Rapport från Bessemerloppet

Tja!

Det närmar sig Vasalopet med stormsteg! Pratade med Bergman tidigare idag och han undrade var rapporten från Bessemer som jag utlovat tagit vägen? Svaret på frågan är att jag lade upp den som en kommentar till tidigare inlägg om Bessemer, men det kanske fler än fb som missat den så här kommer den som ett eget inlägg ...

Lovade "fb" att stå för "rapporten" denna vecka så här kommer den ...
Morgonen startade som en vanlig arbetsdag för undertecknad med att kl ringde för väckning kl 6. Efter en stor portions havregrynsgröt kände jag mig rejält laddad, både psykiskt och fysiskt, innan jag kilade ut till Ängbyplan med där en sliten "chairman" hämtade upp mig kl 6.50. "Familjebassiluskerna" som härjat hemma hos familjen Bergman under veckan hade nu även börjat ge sig på vår käre ordförande men trots detta så ställde han upp både på startlinjen och som chaufför. STARKT JOBBAT! Fredrik beslutade sig dock ganska tidigt att endast köra två av de tre varven på 17,3 km slingan i Högbo, varför endast två av de tre utbrytarna som ställde upp syns i den slutgiltiga resultatlistan, se http://www.hogbogif.org/Bessemer/Resultat/2009/StoraBessemerloppet2009.pdf
Den snabbare av dessa två (Bielke) verkade direkt efter målgång ganska besviken efter att ha kroknat på sista slingan, medans den andre (undertcknad) kände sig mer än nöjd efter att slagit föregående helgs tid i Orsa med över 20 min trots att loppet var 10 km längre. Om detta beror på att skidmilen hade mer än fördubblats inför denna start än den i Orsa, eller om laddningen och vädret helt enkelt var så mycket bättre låter jag vara osagt. Hursomhelst så fick självförtroende en kick i rätt riktning ...
Måste passa på att ge arrangörerna en eloge för en trevlig bana, välpreparerade spår och en lyckad tävling. Trots att det var knappt 500 startade i loppet och det ganska snart efter start gick ihop till endast två spår så var aldrig trängseln ett stort problem.
/LM

den 17 februari 2009 20:33

Var försiktiga med klistermärken

Vallaproblem och stavbrott känns plötsligt som mindre problem. Se över skidorna och ha detta i åtanke när ni åker till Kina eller har för avsikt att delta i något utomeuropeiskt lopp.

Bessemerloppet

Efter en tung helg i Orsa så börjar man så smått att ladda om batterierna inför helgens lopp i Sandviken, närmare bestämt Bessemerloppet. Hur många Utbrytare hat tänkt att åka det loppet i helgen och vilka är intresserade av att samåka? / Munther

Stavtrubbel och tung dag för Utbrytarna i Orsa

Morsning, sa Basso, när visaren peka på strax före klockan fem, söndag morgon vid Ikeas kund parkering och Utbrytarnas dittills längsta styrelse möte tog sin början. Loggan stod naturligtvis i centrum, kassören var likt ordförandet väldigt nöjd för att inte säga imponerad av de framsteg som klubben tagit, tack vare sina engagerade medlemmar, vilket nu fått sig sådana proportioner att vi har inte bara ett utan flera olika förslag till klubbmärke. Mellan Uppsala och Gävle kom snön, som bestämde sig för att hålla oss sällskap större delen av dagen, om än ymmnigt under själva loppet. Innan, Mora, i Grävås tror jag, plockade vi efter vägkanten upp den tredje Utbryaren. Lars Munther hade fått ett par timmars dispens från familjens lång-weekend i Dalarna. Väl i Orsa nåddes vi av nyheten att starten skjutits fram till 11:40 pga att alla inte hade varit lika förutseende och gått upp lika tidigt som oss och därför inte nått startplatsen i snövädret.

Knak, sa det när Basso slog igen backluckan lika distinkt som en vinnare, för att i samma ögonblick inse att staven hamlat emellan. 800kr senare, står Basso på startlinjen och tar med glänsande stavar sina första ettriga tag för säsongen, för att rätt snart bli varse träningsgudens verkliga ansikte, som obarmhertigt visar vad lättja inför 42Km i lösa spår under ymmnigt snöfall i bitande kyla och under tuff bansträckning innebär. Det kräver snömil och upptaktsläger i Bruksvallarna, det blir bara ett varv för den gode Basso denna dag, som nu t.o.m hotar med att dra sig ur KM i fäders spår pga bristande möjligheter för förberedelse, världen håller andan, jag misstänker att dom som läser bloggen får besked först. De 1100 skidhasarna, flyter iväg ut i Orsa skogarna, den gode Munther som också slarvat med snö milen och upptaktsläger, glider trots allt fram i spåret med en förtjänad självklarhet som skvallrar om att här har vi en potentiell KM mästare, men träningsguden visar snart även för den gode Munther att snömil inte är att underskatta, 4timmar senare, med en misstänker jag inte lika självklar aura glider Lars i mål efter säsongens första riktiga genomkörare.

Efter 4Km gör undertecknade ett spårbyte vid en liten knix i syfte att åtminstone tillfälligt försöka stänga den växande luckan till Munther en bit fram, Knak säger det i fallet, och en förvånand Basso ser när jag mot strömmen med en halvstav i handen börjar färden de 4KM tillbaks till startfältet, en funktionär erbjuder skjuts till sportaffären, 800kr senare kastar jag mig med lite väl långa men glänsande stavar ut i spåret igen, endast sekunder efter att dam-eliten varit inne på stadion för varvning, efter 29Km passerar jag Dennis Johansson från Lidingö, trots ett frenetiskt slitande att nå ifatt ytterliggare en grupp åkare är Dennis den enda jag passerar denna dag och slutar således som näst sista man av de 943 deltagare som slutför loppet.

Som sammanfattning kanske inte en helt lyckad utbrytar dag men som alla vet följs regn av sol. Vi fick alla tre trots allt in värdefulla snö mil och lärdommar inför kommande uppvisningar på skidscenen.

//fb

Vallastress

Efter ett antal inledande lopp med dåliga förhållanden och glömd utrustning kom vi förberedda till Engelbrektsloppet. Eftersom vi till Norrbärke hade glömt att ta med järn eller annan form av värme för att smeta ut vallan var nu en ny gasflaska var inköpt, tändstickor medplockade mm. Det vi inte hade räknat med att det även här skulle komma en hel del nysnö och dessutom snöa när vi försökte valla. Inte de bästa förutsättningarna.

Trots att vi åkte tidigt för att ha gott om tid till vallningen (även Lindberg är numera invigd/inlurad i nya vallningsrutiner att valla själv) så fick vi ont om tid. Gasolen la av stup i kvarten och trots en härlig låga vägrade vallan att bli tillräckligt mjuk. Eftersom det snöade lyckades vi också smälta in en hel del vatten i fästvallan.

Till sist hittade vi ett litet tillbehör av metall som gjorde att gasen nästan kunde agera vallajärn, vilket också blev vår räddning. Som sanna utbrytare tog sig Johansson junior och Lindberg sig an den viktiga uppgiften. Trots detta var alla våra skidor täckta med alldeles för mycket fästvalla innan start (ny vallakurs kanske?). Arrangörerna var tvungna att skjuta på starten 30 min, vilket gav oss tid att skrapa bort överflödet, mycket tack vara en entusiastisk vallamentor i form av Johansson d.ä.

Resultaten är tyvärr ingen som kommer gå till historien i Utbrytarnas framtida årsbok. Ett av de tyngsta loppen, till stor del på grund av sladdriga spår och kraftigt kuperad banprofil, som undertecknad testat i Sverige.