Efter Tregaro - före Holm

Utbrytare Bergström var i Götet

för att springa varvet igen. Förra året gjorde jag debut och landade lätt ringrostig på 1,56. I år skulle tiden putsas under 1,50 var det tänkt. Med mig i bilen var grannen Tomas som sporrat mig på träningen inför loppet. Det hade visat sig att vi var väldigt jämna och även han hade som målsättning att gå under 1,50 och att spöa mig skulle jag tro. Tomas bjöd på hårdrockmedley och glatt humör på vägen ned och jag spelade låten "Du tar ju bara små, små steg - du måste våga chansa mer" för att egga honom inför loppet.

Redan innan start hade svåger/utbrytare Lars fått lämna W.O pga en stukad fot som uppkommit i en fotbollsmatch så sent som onsdagen, finns det ingen rutin i Utbrytar-gänget frågar man sig, det är ju ett välkänt faktum att fotboll inte är en sport utan en idrottsskada.

Starten skulle gå 14,47 och jag laddade med grötfrukost och pasta hos mina goda vänner Henrik och Bettina (som dessutom bor nära starten i Slottskogen...) Väl på plats vid starten var det fint väder, glada människor och hög musik och jag börjar förstå varför det här är världens största halvmara. Mitt tempo skulle ligga på 5,14 per km och jag hade bestämt att jag skulle ligga på redan från början och inte tappa någon tid mot mitt tempo. Jag kom iväg bra och tog kontinuerligt tid och efter 7 km låg ca 1,30 före utsatt tid men jag hade också konstaterat att jag fick jobba ganska hårt, pulsmätaren stod på rött mest hela tiden. Hade dock en idé om att det här loppet var ganska kort och på slutet gäller det ju bara att bita ihop, eller?

Efter 10km började jag tappa lite sekunder här och där och det kändes plötsligt ganska tufft, uppför avenyn började jag stelna till rejält och efter 17 km var jag helt "square" mot min måltid. Sista 4 km in mot mål så gick jag på hörntänderna och det var förmodligen ingen löpupplevelse att se utbrytare Bergström stappla fram till målet i Slottskogen. Väl i mål kunde jag bara instämma med en medlöpare som sa "Det här får räcka för idag".

Resultatsammanställning jag, grannen och andra toppatleter:

1. Yannik Tregaro 1.26.09
2. Min granne Tomas 1.52.24
3. Jag 1.52.45 (21 sekunder efter grannen....)
4. Stefan Holm 2.03.11

Kvällen avslutades naturligtvis på topp med GT, skumpa, grillade revben och melodifestival innan jag fick sluta ögonlocken för kvällen.

Classic Masteric de Baroudur 27/5-3/6

Om Paris-Roubaix är världens största endagars lopp så måste Classic Masteric de Baroudur anno 2009 i Vallentuna vara världens största två dagarslopp. Låt vara att prologen den 27 Maj bara är en uppvisning för lokalbefolkningen i V-tuna och G-röra, för ett två dagars lopp är det, Punkt. Som inspiration mosar jag in en bild på Gotland Lövkvist sittandes i den vackraste cresend mitt i klungan i.... La Maglia Rosa..... Den som inför två-dagars girigt törstar efter mer inspiration slår lämpligen på Eurosport idag kl 15 för etapp 7 (eller i princip varje dag två veckor till) och lyssnar till Vacchis mullrande skratt åt Adamssons anekdot humor, när dom i målande beskrivningar klargör hur stort det är att vår Gotland ligger före Leipheimer, Armstrong, Basso, Sastre etc, etc stor, STOR underhållning.