Race report: Ö till Ö 2015

Race report: Ö till Ö

Vägen till start har varit lång för oss, ibland har en start känts både orealistisk och omöjlig. Ni får följa med från tankefröt och hela vägen fram. Suget tändes väl första gången på riktigt efter Bergmans episka race report. Vi bestämde oss för sent för att köra och samma år ändrades anmälningsförfarandet så att man antingen kunde kvala på meriter (grymt tänkte vi) eller på lott. 

År efter år har vi sedan ansökt på meriter och köpt lotter, liksom vi varje år förundrats över att våra galna tävlingar inte räckt som meriter och sett sannolikheten för att vinna rätten att köpa en startplats via lottningen minskat för varje år. Tills i år. När det dessutom var 10 års jubileum för Ö till Ö. Som tredje sista lag knep vi en startplats. Men det tog oss en lång stund att fatta det innan vi skrek ut vår glädje (och fasa). Äntligen skulle det bli av! Det tog oss några veckor att fatta på riktigt och vi började se över Planen.

Planen var enkel. Träna swimrun tillsammans och simma mer än någonsin, för oss var 10 km långt. Vi kände oss dessutom inte speciellt bra på det och hade inte simmat alls sedan IM i Kalmar. Efter två PT tillfällen med Jeff Frydenlund kunde vi konstatera att Andreas fortfarande kunde simma, medan jag hade blivit 25-30% långsammare och tappat både teknik och känsla. Stress! Hur skulle det nu gå? Jeff var bra men för tidskrävande, istället fick det bli mängdträning och fokus på att träna ihop.

Många sena kvällar och tidiga morgnar har vi träffats i Arsenikviken eller i Hellas och tränat tillsammans. Andreas har i våtdräkt introducerats till lunchbacken aka Frösundatippen under dessa pass samt lärt känna alla stigar i och runt Hagaparken. Vi var bra och blev ännu bättre på att köra svår terräng och hade så grymt kul på vägen. Vi tyckte också att simningen tillsammans blev mycket lättare med rep mellan och att den som låg bak kunde vila sig. Det här skulle nog kunna gå...

Tyvärr tvingades vi ställa in första genrepet på Utö på grund av att jag blev sjuk men några veckor senare körde vi Stockholm swimrun. Där var Andreas istället seg och tung i kroppen och hade en skitdag. Men har var som en fisk i vattnet och vi fick ett av de viktigaste kvittona för säsongen: vi funkade grymt som lag även då det gick tungt för en av oss. Andreas tog i princip alla simningar medan jag sprang med sträckt lina på löpningarna och tvingade honom framåt.

På Human ambitions "12h training day" fick vi tips av Jesper Andersson, en av "The original four”, att korta vår lina för att minska frontalmotståndet till ett och slopa vår dolme till förmån för något hemmabygge. Något vi faktiskt tog till oss och testade oss fram till optimal längd på linan och byggde ny dolme av simdynor. Dagen gav oss ett annat viktigt kvitto - för första gången ever hade vi simmat 11 km på en dag och kände oss ganska fräscha. Under sommaren köttade vi sen Långholmen swimrun (länk), Höga kusten (länk) och Öloppet (race report Andreas eller Kim?) med ny utrustning.

Test av ny hobbydolme

Det började bli dags för race och då blev 60% av familjen sjuka så att när första barnet kom på natten flyttade jag ut till soffan under fem dagar innan loppet. Allt för att om möjligt undvika att bli sjuk. Började också att äta magnesium, d-vitamin, C-vitamin och dricka gurkmeja till frukost. Mest av allt hjälpte nog placeboeffekten och vi kunde sätta oss på båten ut på söndagen, friska och taggade till tänderna.

Ett antal saker har slagit oss med swimrun; det är förbannat roligt, det är skönt folk som tävlar och väldigt många är riktigt duktiga idrottare. På båten hamnade vi med ett norskt lag Jon och Kari. Kari kom fyra i Norseman i år och Jon hade ett antal starter i Norseman på nacken. Duktiga simmare båda två med sub 50 på IM simningen. Men nya på swimrun. Båtarna var fulla av riktiga fullblodsproffs på swimrun och där satt Kim Andreas och jag som stolta Utbrytare.

Efter att vi anlänt till Sandhamn så började race preparations; kvittera ut GPS, nummerlappar mm och checka in på boendet. Vi hade alla tur och fick hänga på Seglarhotellet där racebriefing, mat och GPS-tracker som skulle hämtas ut på startmorgonen var inom nära räckhåll. Efter race briefing kollade vi snabbt igenom våra grejer och förberedda för enkel istigning på morgonen därpå. Därefter skålade vi sedvanligt i ett fruktigt och bärigt rött vin. Den bästa av uppladdningar.

Väderprognosen lovade hård nordlig vind, som tur var gick prognosen från 18m/s till 14m/s

Middag, sömn och frukost avhandlades utan problem. Efter att vi dumpat av våra väskor på färjan kom till slut nervositeten smygande på oss. Det blåste kalla vindar och under natten hade himlen öppnat sig så det var löjeväckande halt på bryggan. Vi konstaterade vad vi redan visste att vi skulle få en sjuhelvetes resa under dagen. Nu hoppades vi bara på att starten skulle bli 0545 och inte 0615 - så att vi skulle ha så mycket extra tid till cut:erna under loppet. Vi gick in på hotellet och värmde oss i väntan på att starten skulle närma sig. 

Fru Moritz hjälpte till med planeringen av sträckorna

Till slut gick så starten och allt adrenalin fick pumpa ur och ge plats för endorfiner. Farten reglerades av massan och en fyrhjuling fram till den första och för dagen längsta simningen på ca 1800m. Nordanvinden hade legat på under natten så att vågorna kom in från sidan och vi kunde känna av en tydlig avdrift. Vattnet kändes helt belamrat med tävlande och vi simmade över par, blev översimmade eller fick en paddel slagen på kroppen. Halvvägs in på simningen bytte vi plats och först gick det åt skogen då jag började stäva på en helt annat ljusprobe än vad Andreas hade gjort. Det tog ett tag innan Andreas rättade upp kursen åt oss. Efter vad som kändes som en bra stund fick vi sen äntligen känna mark under fötterna. Men våra terrängsulor kunde inte rå på de blöta klipporna så vi fick trippa fram på fötterna under hela löpbenet. Stundtals kändes det som att vi enkelt skulle kunna halka och falla ner för klipporna. Ett lag med spikdubbar sprang förbi oss och var mycket belåtna över sitt val av skor. 

De kommande simningarna var mer exponerade än den första och på en av dem låg vågorna som hade byggts upp på längs hela Kanholmsfjärden på från sidan. Att den simningen var stökig är en underdrift. Betydligt kortare än den första men sjön var svårare att hantera, men efter ett tag kunde vi lägga den och de andra bakom oss. Nästan tre km simning bakom oss och vi närmade oss första cut:en på Runmarö, repet skulle dras vid 0900 (3h från start) och vi kom dit med 40 minuter till godo. Betydligt mindre än vad vi hade räknat med och nu blev vi lite stressade. Så här kunde det ju inte fortsätta. Vi visste ju varför - det hade bara gått att tassa fram på de första löpsträckorna. Att springa hade varit förenligt med vurpa och smärta. 

Foto: Nadja Odenhage. Stökig simning

Men ingen ide att fästa någon mer vikt eller energi på det, fokus framåt och att njuta av omgivningarna. De nästkommande löpningarna och simningarna gick lättare, men den surf vi hade föreställt oss på simningarna med kraftiga vågor bakifrån uteblev. Vågorna såväl som vinden vred runt öarna och skrattade oss i ansiktet när de konstant dök upp som rullande dyningar från höger. Men efter all träning var vi ytterst samspelta i vattnet och på land. Även fast vi inte är de bästa simmarna var vi effektiva i och ur vattnet och kom snabbt igång med både simning och löpning. Ibland kunde ni ha misstagit oss för bogen på en kappseglingsbåt - så enkelt klöv vi sjön eller that’s the way we roll! Nämdö och nästa cut närmade sig nu, bara 500m simning och så skulle vi vara där. Men vi hade ordentligt med avdrift och kunde inte se någon flagga att ta sikte på. I en skreva i berget skymtade vi en kille som stod och viftade varpå vi tog sikte på honom. Uppstigningen var ett av de bästa val vi gjorde i förhållande till fältet allt tack vare killen som hade viftat. Det visade sig när vi klev upp att det var en av Bidevinds kollegor som var ute och hejade - framburna av hejaropen studsade vi upp för berget och vidare söderut på Nämdo till nästa cut (6h) som vi nådde med nästa två timmar tillgodo. Yes! Äntligen lite lugnare. 

Vi skulle nu vidare ner över Nämdö och Mörtö och snart var det dags för den beryktade grissimningen på 1400m mellan Mörtö klobb och Kvinnoholmen. Det var klart sedan innan att Andreas skulle köra den och innan vi hoppade i såg vi hur vågorna bröt in från sidan över fjärden. Här gällde det att sikta högt, nästan klockan två för att ta höjd för avdriften och eventuella strömmar. Som om han hade varit en utombordare drog han oss igenom simningen medan jag kämpade för att hålla mig så nära hans fötter i streamline utan att tappa glasögonen när jag sköljdes över hans fotsulor. Det gick faktiskt riktigt bra. 

Foto: Jakob Edholm. Streamlinade (det ÄR ett riktigt svengelskt ord)

När vi sen kom upp på land så tog det stopp. Jag hade blivit ordentligt nedkyld av att bara ligga i vattnet och inte rört nämnvärt på mig. De muskler som på morgonen hade varit snabba att återhämta sig hade nu svårt att ens mobilisera framdrift pga nedkylningen och jag började skaka av frossa och hacka tänder. Lårmusklerna kändes stummare än efter det värsta intervallpass - nu var det ingen lek längre. De följande kilometrarna gick framåt endast på rent fanskap och efter en 20 minuter slutade jag hacka tänder och varmt blod började återigen pumpa i lårens fram- och baksidor. Vi hade då redan passerat cut 3 (8:30h) med mer än två timmars marginal. Sweet!!!

Vägen fram till nästa cut på södra Kymendö var en ren njutning. Vi visste nu att vi hade gott om marginal ifall någon skulle bli skadad och tog vi oss bara till södra Kymendö så var det “bara” 21km på Ornö kvar innan vi skulle vara safe. På vattenhålet på Kymendö siktade vi en av LOAD chartrad båt där gubbarna satt och drack bubbel och öl. Det skulle vara vår tur om bara några timmar. Vi kom till Ornö efter ca 7:45 - nu med mer än 2:30 tillgodo. Nu skulle vi bara springa en halvmara på grusväg. Trodde vi åtminstone. 

Ornö visade sig vara en riktig trevlig sträckning med mycket mer varierad terräng och underlag än vi trott. Men även fast vi gladde oss mycket åt omgivningarna började vi känna oss sega i kroppen så här på eftermiddagen. Vi hade sedan en tid tillbaka redan börjat leka den mycket efterlängtade leken att “i backarna får man gå, det är OK”. Alla som har sprungit i en slalombacke vet att efter ett tag går det lika snabbt att gå som att springa, men du är piggare när du kommer upp om du har gått. Alltså gick vi så snart första foten träffade ett motlut, stundtals räckte en liten kulle för att berättiga gång som framdrift. Det visade sig vara ett framgångsrecept i förhållande till fältet - vi passerade med lätthet lag efter lag på Ornö och av det egot som bildas då skapas också ny energi och vi arbetade oss igenom de första 12km till vätskestationen och sedan de återstående 8km innan vi tillslut nådde den sista cut:en på södra Ornö. Löpningen på Ornö hade varit mycket lättare än vad vi föreställt oss. Nu VISSTE vi att vi skulle klara det, inte ens ett brutet ben eller arm skulle kunna hindra oss. En obeskrivlig känsla som närmast kan liknas vid en cocktail av eufori, lättnad och lycka skulle driva oss framåt resten av loppet. 

Några kilometer senare var vi så till slut på Utö. Så mätta av lättnad lunkade vi de sista kilometrarna ner till Gruvbyn tills vi siktade Utö värdshus och la då på det berömda Utbrytarrycket strax innan mål. Inte mot något annat lag, bara för de eventuella kamerorna eller sponsorkontrakten som väntade på oss vid målgång. Glädje, lättnad och känslan av att f*n vi gjorde det, vi klarade det.

Målgång.

Tyvärr var alla sponsorkontrakt redan utdelade när vi kom in, men vi fick en varm och hjärtlig kram av Mikael Lemmel. Den hade vi också sett fram emot. I mål väntade pappa och kall öl. Sedan tillbringade vi resten av dagen i alkoholens bevingande land när vi delade den ena krigshistorien efter den andra med Kim och andra som gått i mål.

Foto: Nadja Odenhage. Team LOAD med Kim in action

Ö till Ö är speciellt. Inte bara för längden på loppet utan för att vi fick se delar av skärgården som vi trodde vi kände till men inte visst fanns. Det är ett galet äventyr som bara de som har eller vill köra på riktigt kan relatera till, men först när du varit där så går det att ta på, att drömma sig tillbaka till. Det var första gången för oss, vi hoppas få köra redan nästa år igen. Och året därpå. Vägen dit får fyllas av andra galna lopp som kan klassas som meriterande. 

Foto:Jakob Edholm. Härlig natur längs med banan

Inbjudan KM Löpning

Inbjudan till KM i löpning

Datum: 16 sep enligt beslut från årsmötet.
Samling: 18:00
Start: 18:15

Prolog: Genomförs på egen hand då tävlingsledningen inte har förmågan idag.

Bana: Ursvik Extreme 15 km

Anmälan här eller på FB. 

Syns snart!

KM i Swimrun

Igår hölls det första, av flera återkommande, klubbmästerskapet i Swimrun i Utbrytarnas historia. Datumet var fastställt sedan årsmötet men banan annonserades bara några dagar innan tävling för att ingen skulle kunna öva uppgångar och därmed skaffa sig ofördelaktigt försprång i tävlingen.

Det flera personer starka startfältet körde en kortare briefing medelst märkning av banan innan tävlingsstart.

Valet av utrustning varierade stort mellan deltagarna där Bidevind och Moritz satsat på nästan full ö-till-ö mundering, Lindberg gått in för en gammal Orca med små paddlar och skippat dolmen. Wille hade däremot gjort sin hemläxa och tagit en runda till Addnature för att reka nästa års trender inom swimrun. Några hundralappar (eller tusenlappar) senare kom han därifrån med en tvådelad tävlingsdress; neoprenlinne och ett par neoprentrunks. Erfaren och klok valde han fortsatt att köra med dolme och paddlar. Vi trodde alla att detta var det vinnande konceptet för kvällens tävling; lätt och snabb men bra flytkraft i vattnet.

Formen var överlag god på startfältet, men Lindberg körde IM i CPH i lördags och Wille var lite tung i kroppen efter 50km i tuff terräng på Bydalens fjällmarathon - något som Moritz tog fasta på vid start och drog upp ett ursinnigt jag-har-blodsmak-och-mjölksyran-sprutar tempo för att dra isär fältet. Ett framgångskoncept då de slitna benen hos Lindberg och Wille snabbt fick sakta ner. Bidevind försökte flåsande som en jagad gris med sugrör i munnen hålla rygg fram till första simningen och kunde hoppa i först på simningen.

Väl i vattnet insåg Bidevind att det kanske varit Moritz taktik hela tiden att ligga på fötterna och vila och slog därför av på tempot lite. Uppgången i Täby var hal och något snårig och Moritz var hack i häl vid husvarvningen men där skapades en lucka när Bidevind klev upp på tårna och tryckte till och var något snabbare i vattnet på den andra simningen. En riktigt klurig uppgång löstes med bröstbenspark och att klamra fast fingerspetsarna i små bergsskrevor under ytan. Luckan till Moritz utökades nu något hela vägen fram till målgång även fast jag var övertygad om att han var precis bakom hela vägen till den sista uppgången.

En riktigt kul tävling som kommer bli ett stående inslag till kommande år. Ni som av olika anledningar inte kunde vara med missade ett bra syrarace med härlig miljö och skönt sällskap.

Topplaceringar
Bidevind 23:46 (5p)
Moritz 24:00 (4p)
Wille 27:19 (3p)
Lindberg 29:16 (2p)

 

Moritz, något besviken tvåa

 

Förmodligen en vinnande utstyrsel nästa år

Lindberg inför den sista avslutande delen av banan

Inbjudan KM SwimRun

Utbrytare - det är äntligen dags för den första upplagan av KM i SwinRun. Tävlingen kommer att avgöras nu på torsdag den 27/8 med start och mål vid Rösjön på Sollentunasidan.

Planen är att samlas vid 18:00 och starta vid 18:30. Rekning av märkning av banan kommer att ske av tävlingsledningen på onsdagen. Då tas också beslut om det bedöms nödvändigt med ett prolog/mastervarv på torsdagen. Vår förhoppning är att det inte kommer behövas.

En indikation på bansträckning ges nedan vilket är ett utdrag från föregående års Aquatrail.

Ett varv är totalt ca 4km där < 500m är simning - det kommer alltså gå fort och snabbt!

Eftersom det är en så kort sträcka att springa funkar det sannolikt utmärkt att springa i din vanlig våtdräkt, men har du en med klippta ben och/eller armar är det att rekommendera. Godkänd utrustning är våtdräkt (inget måste) paddlar, skor och eller annat flytetöj om < 100x60cm

Anmälan på bloggen eller direkt till tävlingsledningen.

Väl mött på torsdag

/Bidevind & Lindberg

Breca Swimrun 2015 - Storbritanniens första Swimrun!

Så till sist blev det dags för min första officiella Race Report.

Som ensam Utbrytare på startlinjen måste man väl ta sitt ansvar antar jag.

Uppladdningen inför loppet var sämsta möjliga.

När min son Vincent började visa tecken på förkylning med intensiv hosta började jag bli orolig på allvar.

Nu var det inte Ironman eller ÖTILLÖ, men jag ville absolut inte lämna min engelska vän och partner i sticket.

Sedan var det ju trots allt Storbritanniens första Swimrun. Ett race jag helt enkelt inte ville missa.

Som vanligt innan ett race blir man lite extra försiktig och tvättar händerna gärna en gång extra.

Denna gång hjälpte det tyvärr inte.

På lördagen 1 vecka innan tävlingen hade jag planerat att köra KM i Triathlon med Lödde Tri på Olympisk distans.

Vaknade dock under natten till lördagen med kraftig hosta och ont i halsen och fick tyvärr erfara min första DNS i en resultatlista.

Nu gällde det att kurera sig till Breca Swimun en vecka bort. Oroväckande var dock att Vincent haft sin hosta och ont i halsen i snart två veckor.

På måndagen hade jag så ont i halsen att jag misstänkte halsfluss och bokade en tid på vårdcentralen.

Efter att ha lämnat halsprov återkom doktorn och meddelade att jag visst inte hade halsfluss.

Det var ett vanligt virus eller en släng av mansförskylning.

Med förvånad min var det bara att ge sig av utan det penicillin jag räknat med skulle snabba på mitt tillfrisknande.

På torsdagen kände jag mig äntligen lite bättre och gav mig ut på en 6,3km runda i lugnt tempo för att känna på kroppen.

Med 5:24 min/km och snittpuls på 140rpm fick jag goda förhoppningar om att kunna genomföra racet.

På fredag morgon innan avfärd mot Kastrup körde jag ytterligare en kort runda för att bekräfta att jag påbörjat mitt tillfrisknande från mansförskylningen.

2km i 3:58min/km och stabil puls. Nu var det bara att ge sig iväg.

Lyfte från Kastrup mot Manchester där min parter Stephen skulle hämta upp mig för vidare färd mot Buttermere och Lake District National Park där tävlingen hölls.

När jag väl landat plingade det till med ett SMS. Det var Stephen som meddelade att han skulle blir 1h30min sen p.g.a. av tre av varandra oberoende olyckor på vägen.

Suck… hade sett fram mot att bege mig vidare till det Hostel där alla tävlande skulle bo på för att äta middag och ladda inför tävlingen. Men som tur var hade jag telefonen fulladdad med inspirerande podcast om triathlon och uthållighetssport att lyssna på.

Efter 1h45min kom Stephen och vi gav oss iväg mot Buttermere. Ju närmare vi kom ju högre tornade bergen upp. Lake District National Park med det beryktade Honisterpasset är tydligen ett av de bergigaste områdena i England.

Väl framme på Hostel YHA Buttermere hälsades vi välkomna av arrangören Ben och träffade även de andra tävlande innan vi serverades en pasta buffé.

Efter en trevlig middag och ett glas vin med likasinnade Swimrunners gick de flesta till sängs. Jag och Stephen delade rum med tre andra lag; Clapham Chasers (AUS/GBR) och The German Sparkle Party floating with HUUB 1 & 2. (GER). Riktigt sköna killar och duktiga Swimrunners med bra resultat från både ÖTILLÖ och Utö Swimrun.

Vaknade på morgonen med lite lätt hosta, men kände mig i övrigt pigg och fräsch. Skönt, dags för race!

På morgonen åts det sedvanlig engelsk frukost innan en obligatorisk kontroll av all utrustning skulle genomföras. Tydligen finns det ovanliga och sällsynta arter i sjöarna som de var rädda om, så utrustningen var tvungen att vara ordentligt tvättad och ren för att få användas under tävlingen.

Under Race Brief varnade Race Director Ben bl.a. för att det bitvis kunde vara bristfällig markering. Lokala bönder hade kvällen innan tagit bort vissa markeringar och får hade tuggat sönder en del, men de hade under morgonen satt ut nya och hoppades de skulle vara kvar till tävligen. I övrigt varnades det för en brutal klättring under den näst sista löpningen på 10.1km.

Kl 10.00 stod sedan 15 tappra lag som startade i denna historiska tävling. Storbritanniens första Swimrun!

Race Director Ben sprang som hare den första löpningen på 600m innan vi hoppade i dagens första och kallaste simning. Gissningsvis 11-12 grader. 

Vi hade inget direkt flyt i den första simningen och kom upp som 9:e lag.

Väl uppe påbörjade vi vi jakten på några placeringar i löpningen, och tog även en placering i den andra simningen då det flöt på bättre.

Vi låg sedan som 6:e lag då den tredje löpningen på 5.7km började. Även om det bitvis var trångt på de små smala stenbelagda trailstigarna så lyckades vi passera ytterligare ett lag  och låg på 5:e plats innan vi bokstavligen kom till en ”en vägg” 

Det var en brutal stigning där mjölksyran i vader och lår efter ett tag var obeskrivlig. Tydligt blev det att både jag och Stephen bär på några kilo för mycket för att vara snabba upp.

De 4 lag vi passerat tidigare var nu i kapp och om oss, och vi hade tappat till en niondeplats totalt i tävlingen. I huvudet hade jag samtidigt Bens ord från Race Brief där han varnade för de 1900 höjdmeter som väntade på slutet. Fanns det verkligen ett berg som var brantare än detta????

Den långsammaste kilometern uppför berget tog hela 17min21s.

Tävlingen löpte sedan på i bra tempo och bra flyt i både löpningarna och simningarna. Hela loppet var fantastiskt fint och det var verkligen en naturupplevelse utan dess like.

Simningarna var visserligen rätt långa allihopa 600m-1000m vilket till slut blev rätt jobbigt och ansträngande. Föredrar själv egentligen race som Utö Swimrun med fler transitions och kortare simningar. Men vattnet var otroligt fint. Kristallklart, precis lagom kallt (12-13 grader) för att kyla ner tillräckligt för att återhämta sig efter löpningen men inte så kallt att man blev frusen och kall.

Vi kom ganska snabbt i kapp det ledande Mix-laget och höll oss runt dem i princip hela tävlingen.

Vi var snabbare på platt mark, de var snabbare uppför, de var snabbare på simningen, men vi var snabbare i och ur vattnet vilket innebar att vi efter den näst sista simningen var samtidigt upp ur vattnet till den näst sista vätskestation.

Vi hade också successivt tagit in på två andra lagen som även dem kom upp samtidigt ur vattnet. Ett herrlag och det ledande damlaget.

Efter att ha hämtat andan och fyllt på med vätska frågade vi funktionären vilket håll vi skulle. Hon pekade upp! Framför oss var ett otroligt berg som vi tydligen skulle uppför.

Vi satte fart, men fick snart känna oss besegrade uppför berget av vad vi sedan fick reda på var två tjejer bosatta i Buttermere. Vi var alltså på deras bakgård och hade inte en chans att hålla deras tempo uppför berget.

Även de andra två lagen passerade oss och försvann snart ur synhåll.

Bergsbestigningen var uppskattningsvis 4km lång där den långsammaste kilometern gick på 29.18min. Helt otroligt! 

Efter ett tag såg vi toppen trodde vi, när vi kom upp visade det sig vara en till topp och en till och en till osv.

Den historien repeterade sig 5 gånger. Så efter att ha bestigit 5 bergstoppar under 4km gick det äntligen nerför……..

Vi var snabba nerför och fick snart skymt på mixlaget som dragit ifrån oss uppför berget. Väl längst nere i botten av dalen igen så var det en sista vätskestation innan vi skulle avverka ca 3km till sista simningen.

"Its just a gick run down the road here. You´re almost there” sa en uppmuntrande funktionär.

Hon kunde inte haft mer fel. Sista biten var den mest tekniska löpningen jag upplevt och skedde i och runt en bäck.

Men där visade det sig att vi var starka och kom ganska snart ikapp mixlaget som var lite mer försiktiga på de hala stenarna och i och ur bäcken.

Det blev långa tre kilometer innan vi kom fram till sista simningen på 600m där vi fick skymt på herrlaget. De hade avverkat ca 2/3 av simningen och vi gav allt.

Vi tog ordentligt på dem och var halvvägs i vattnet då de steg ur vattnet och gav sig iväg på sista löpet mot mål.

Vi fick sedan reda på att de blivit varnade av funktionärerna att ge ge järnet sista biten då vi tagit många meter  mot dem i simningen.

Väl uppe ur vattnet efter en riktigt bra simning där vi gav järnet fortsatte vi i snabb takt på löpningen som var 1.8km. Vi ville ikapp.

Det räckte tyvärr inte hela vägen och vi sprang in på en 8:e plats totalt och 7:e i herrklassen efter 7h37 min. Totalt hade vi då avverkat 44km (38 löpning & 6 simning). Min klocka visade dock på 50km.

Väl i mål fick vi genast en iskall öl av Race Director, Ben. 

Jag är inget Fan av Lager, men det var en av de godaste ölen jag druckit. 

Vid målet var det en riktigt skön stämning i sann Swimrun-anda. Alla satt kvar och hejade de kommande lagen i mål. Det hann bli 3 lager innan nästan alla var i mål. Ett lag saknades fortfarande som senare tog sig i mål på 10 timmar.

Det var sammanfattningsvis en fantastisk tävling och innehöll alla delar en Swimrun tävling ska ha; 

Bra arrangerat, extremt vackert, extremt tufft och samtidigt en naturupplevelse som var unik i sitt slag.

Efter att ha ätit middag gick nästan alla tävlande (några pallade inte) och alla funktionärer till en av de två pubar samhället Buttermere hade att erbjuda, trots sina 127 invånare.

En riktigt lyckad och skön helg!

Ironiskt nog hittade jag min medicin på Manchester Airport. En shot mot ManFlu.

// Kim

Racereport: Höga kusten swimrun

Efter att vi missade Utö på grund av sjukdom gick vi, läs undertecknad, snabbt igenom tillgängliga race att köra istället. Vi hade sedan tidigare tittat på Höga kusten swimrun, dels för att loppet verkade bjuda på en häftig miljö dels för att det var ett partner race till Ö till Ö. Vilket vi hoppade skulle innebära lite mer kvalitet än undermåliga lopp som Stockholm swimrun (där vätska tar slut och funktionärerna slänger kvarglömda kläder och saker av ren lathet).

En mindre övertalningskampanj för att få familjerna med på tåget var framgångsrik varför "norrlands-semestrar" bokades in. Även fast Ö-vik, där loppet går, inte är så där jättelångt bort är det skönt att ta det lite lugnt på vägen upp med tre små barn. Så vi stannade mycket på vägen.

Vi hade känt att den obligatoriska race briefingen kändes lite påtvingad, vi var iaf inte vana med så mycket tid (90 minuter tror jag det var) allokerat för det. När vi kom fram till hotellet så var det också race check in och gear check, varpå vi var tvungna att visa upp varenda pinal och visa på fungerande kompasser mm. Nu kändes race briefingen ännu mera löjlig.

Men shit vad de vände oss. Det var den proffsigaste briefingen och genomgången av en tävlingsbana som vi har sett på swimrun eller vilket triathlon eller multisporttävling som helst. Ironman släng er i väggen - dessa killar visste hur man arrangerade coola tävlingar med bra utmaningar. Inte så konstigt heller eftersom de varit med i Peak performance multisportlag och träffat hunden Arthur (lyssna på Husky podcast med Mikael Lindnord om ni inte minns storyn som kablades ut över världen).

Hela tävlingen var upplagd med massor av häfta inslag och spurtpriser; Apollosprinten efter 3km, Rock garden med en massa stenar, Vertical climb med inslag av rep och pss som på ÖtillÖ en final 7. Vi började längta till race och noterade egentligen inte vad tävlingsledningen sa om plan B och plan C ifall vädret skulle göra loppet okörbart eftersom när vi tittade ut var vattnet kavlugnt inne i hamnen.

Så såg det också ut på morgonen när vi åt frukost, men sen.... ojojoj vad det började blåsa. Även långt inne i Ö-vik hamn som ändå skulle vara rätt skyddad började det gå gäss och sedan vågor redan tidigt på dagen. När vi kom ut till Gullviks havsbad och campingen där loppet skulle köras stod flaggor och vimplar horisontellt längs med marken och campinggäster och tävlande sökte skydd under de tak som fanns. Det här skulle bli ett riktigt äventyr.

Innan loppet startade fick vi veta att planen fortfarande var att köra loppet enligt den ursprungliga sträckningen men att vi skulle vara förberedda för ändrade planer. Vi hoppades så klart på originalbanan eftersom den verkade så himla grym.

Starten gick så småningom och loppet började med 100m simning ut till en boj och sen vända tillbaka till stranden innan första löpningen tog vid. Vi fick en bra start och kom iväg fint bland de första 15 lagen på löpningen och försökte att hitta vårt eget tempo vilket vi höll ganska bra. Efter den första simningen kom vi upp på en ö som några år tidigare hade varit helt ödelagd av brand så vi möttes av ett coolt landskap och häftig löpning.

















Det visade sig att vi tog ganska många placeringar i tuff terräng där man skulle kötta över bergsskrevor, hoppa över träd och ta sig ned för små raviner men vi tappade som vanligt placeringar eller så kom de ikapp oss på simningarna.


Vi passerade en riktigt trevlig fiskeby där lokalborna ordnat med extra vätskekontroll innan vi gav oss ut på några exponerade simningar där havet slog in och bröt över en fet bränning. Några tävlande hade innan starten gått och sagt att de skulle ta sig upp på bränningen men det fanns inte en chans att göra det utan att riskera att skada sig ordentligt. Lite längre fram hade vi någon simning på några hundra meter där vi sen skulle upp på en ö och direkt ned i en litet gatt innan nästa ö/skär. Men där låg vi ett tag och trodde att vi inte skulle komma upp för skäret var för högt och för halt för att ta oss upp på men just då kom jättevågen Allan och SKÖLJDE upp Andreas på skäret och han kunde sen dra upp mig. Wicked! Och vi bara garvade. Det här var så jäkla grymt!



Så där fortsatte loppet i ungefär två timmar. Sen började vi möta lag som sprang åt andra hållet och vi fick veta att vi skulle få mer information längre fram. Mycket riktigt stod där en funktionär som meddelade att vi skulle tillbaka samma väg som vi kommit och att målet skulle vara där vi startat. En snabb koll på klockan och vi hade kört lite över två timmar, vi skulle snart vara klara.

Men det var svårt att springa åt fel håll, när inte markeringarna satt så att man såg dem så vi och alla andra sprang fel flera gånger. Ibland vann vi placeringar ibland tappade vi. Läskigast var det när Andreas hoppade över en bergsskreva och jag inte var riktigt med på det och helt plötsligt känner hur jag dras framåt och ser skrevan och måste ta några snabba steppsteg innan jag återfår fattningen och lyckas hoppa över. Efter det enades vi om att kommunicera innan sådan hopp. Det hade kunnat gå åt helvete.

Banan är lite annorlunda på vägen tillbaka och vi får inte hoppa ner i gattet igen utan anvisas att ta oss in till land och springa på klipphällar. Nu har det börjat regna sedan ett tag så det är ju fullkomligt livsfarligt, inte bara i/ur vattnet utan även under löpningen. Men sen är vi snart tillbaka i fiskelägret och känner att loppet snart är färdigt. Strax innan mål ser vi också ett lag som vi tar in på och jag övertalar Andreas om att vi ska kämpa för att slå dem. På upploppet lägger Andreas in mosterspurten och klämmer ur den sista energin och vi kommer också före dem in i mål. Tror vi.

Sen är det någon som säger att "nu har ni två minuter då vi stannar klockan och ni får ta lite energi. Det här är den nya bansträckningen". Luften går ur oss helt och hållet. Energin är borta och vi vill inte ta ett steg till, inte efter den upphämtningen och ruschen. Sen kommer sockret ut i kroppen och vi är taggade igen.

Det som vi får information om, eller åtminstone det som vi båda uppfattar att vi få information om, stämmer inte alls med banan som vi sen springer. Det är mycket mer löpning än vi trott och bara flack mark - vilket inte gynnar oss utan vi tappar placeringar till två mixlag som drar ifrån och iväg. Den här sträckan var aldrig en en planerad del av tävlingen, iaf inte så som det nu blir och den är mest bara en transportsträcka till mål som vi redan har glömt och lagt bakom oss.

Vi går till slut i mål, trötta och nöjda. Även fast vi tyckte att den sista biten sög, vilket de flesta lag nog gjorde när man inte var inställd på den, så hade vi en grymt rolig dag. Vi älskar äventyr och det var verkligen en fantastisk dag de första fyra timmarna. De två sista kunde vi varit utan, men å andra sidan gjorde de att vi sammanlagt tog oss ett marathon i våtdräkt. Halva tiden av vad vi hoppas åstadkomma på ö till ö om några dagar. Det kommer också bli ett sju-helvetes-äventyr.

Kan ni och får ni - kör Höga kusten swimrun nästa år. By far den coolaste swimrun vi kört i Sverige. Väldigt välarrangerad. Nästa gång kommer de förhoppningsvis inte behöva lägga om banan så att de inte hann få ut vätskestationer så som det hade behövts och förhoppningsvis får de som tävlar köra vertical climb, steppa runt på Rock garden och njuta av det utlovat fina öarna kring Trysunda.

Vi säger på återseende. Simma lugnt.

Race report: Stockholm aquathlon eller bajsnödig på Djurgården

För några år sedan, strax efter att jag gått min första crawlkurs började jag snegla på aquathlon. Men jag tänkte nog fortfarande att först måste jag köra en Ironman innan jag vågar mig på de längre distanserna. Vad jag minns så fanns det ingen större tävling förrän förra året då Stockholm aquathlon slog upp dörrarna på riktigt. Men då kom något annat i vägen

Anmälan i år blev en spontananmälan efter Långholmen Swimrun då Lindberg meddelade att han skulle anmäla sig (hybris efter vår podiumplats). Sagt och gjort så var vi anmälda till 5km simning och 21 löpning, efter ett inlägg på Utbrytarnas Facebook fick vi med oss Kim också. Björn med fru hade redan anmält sig till den "korta" simningen 2+21km. Och det är ju så kul på de här tillställningarna för det är alltid folk man känner, känner igen eller har träffat förut. Klubben för inbördes beundran eller bara ett gäng sköna människor med liknande endorfintörst. Jag såg ett par välbekanta ansikten från Training day med human ambition, delar av Björns entourage med triathlonstjärnan Thorén och grymma simmerskan Madde, medtävlande från Långholmen mfl

Loppet gick med start och mål vid Sjöhistoriska där simningen gick i bajsvattnet i kanalen i riktning mot Lidingö, för att efter 2,5 km vända och simma tillbaka. För egen del gick simningen långt över förväntan och kom in strax under 90 minuter. Kim och Limpan var inte långt efter men hade navigerat lite snett och Limpan hade varken läst in sig på banan eller lyssnat på instruktionerna av arrangörerna innan loppet så han tog en (onödig) extrasträcka. Jag trodde dock att Kim var före mig hela loppet.

Löpningen bestod av en slinga på tre varv a 7km runt kanalen. Alltså en ganska skön löpning med ytterst få motlut vilket passade bra efter en lång simning och ganska lite löpträning. Det gav också goda möjligheter att hålla koll på konkurrensen, men jag lyckades aldrig se Kim och hela loppet sprang jag och tänkte att "fan vad bra han simmat". 

Efter första varvet dyker jag på mitt största fan på tävlingsscenen - Limpans farsa. En trogen framhejjare av Utbrytare runt hela världen. 

Efter ytterligare ett halvt varv känner jag hur magen är på väg att säcka ihop och tankarna for osökt till Kalmar förra året. Men inför det här loppet hade vi inte knaprat Immodium, varför känslan av ett skyddat buskage eller toalett lockade allt mer efter varje sekund. Alltför många turister och söndagsflanerare gjorde det dock svårt att vara ostörd. Men ni vet när man blir så där skitnödig att enda lösningen för att inte skita på sig är att stanna. Korsa benen. Och klämma ihop skinkorna för kung och fosterland. Allt för att inte bli ihågkommen som bajsmannen på aquathlon. Efter ett tag släpper trycket och jag känner att jag kanske kan springa vidare igen. Men efter några hundra meter är det dags igen, mitt i någon form av kanadagässparad.

Och jag börjar känna att det här är fan kört, jag kommer skita på mig och få springa sista halvan nedbajsad. Efter ytterligare några vändor med korsade ben och ihopklämda skinkor är jag så desperat att jag nästan sätter mig mitt på gångvägen men då är jag framme vid Djurgårdsbron och ser en funktionär och mina förhoppningar om en toalett växer. Tyvärr hade de inte tagit höjd för deltagare som höll på att bajsa på sig utan jag får besked om att försöka ta mig framåt och mot Sjöhistoriska där det "borde" finnas en toalett. När jag med myrsteg krupit mig fram över bron så ser jag att de håller på att öppna en resturang för dagen och ropar frågande, med växande desperation i rösten, om de inte har en toalett jag får låna. Jo, det ska visst gå bra får jag veta varpå jag flyger ner till restaurangen och i luften kliver jag ur dräkten ner till midjan (så att jag är redo på väg ner mot toalettstolen) och hoppar i och gör det jag behöver. Det var mitt BÄSTA moment den dagen. Tveklöst. 

Efter det återstår ca 10 km löpning men de går förhållandevis omärkta förbi. Vi Utbrytare som körde långa sträckan slutar topp tre tror jag. Fast från slutet. Men det gör inget - jag kände mig som en vinnare ändå. Och jag kände mig ren!

Loppet var en trevlig upplevelse annars, fin sträckning. Men ett ganska kass arr eftersom all fika och post-race bullar var bortplockade när den bakvända eliten gick i mål. Kör gärna om ni funderat på det, men swimrun är MYCKET roligare.

Racereport Långholmen swimrun

Idag gick första upplagan av Långholmen swimrun av stapeln. Efter en rad avslag från Stockholm stad och hamnar på en planerad bansträckning bestämde arrangörerna sig att köra ett promotionlopp för nästa års upplaga. Långholmen huserar förutom ett gammalt fängelse numera förmodligen världens första swimrunklubb. Kul!

Efter en del övertalande och barnvaktsfix så ställde Mr Pannben aka Limpan upp som min partner. Själv satte jag mig på tåget från Göteborg för ett 24h avbrott på semestern. Uppladdningen igår kväll bestod av idel ljug, lite rödvin och diskussion om våtdräkt var bra eller anus. 

Daniel körde superman i vanliga löparskor och sin utbrytardräkt (premiär för honom) och jag tog HEAD dräkten för att öva transitions med simdyna. 

Skor innan lopp

Starten gick på Långholmen och löpning längs vattnet, där vi tidigt försökte ta rygg på täten med tappade två lag ganska direkt. Efter några simningar på Långholmen och runt Reimersholme hade vi känning på tredje laget och gick om. När simningen i Trekanten (längsta på 600m) började var vi jämsides med efter distanserade igen. Vi var i förhållande till dem starka på löpningen och lite svagare på transitions och simningar. Men upptill vattentornet vid den gamla skidbacken gick vi med lätthet ikapp trots 30 extra kilo att släpa på.

Loppet gick över förväntan för lag Utbrytarna och vi ordnade podiumplats (3:a) för Utbrytarna trots en broöppning. Efter loppet hörde vi att vinnarna hade kollat upp oss och hade varit lite oroliga med anledning av alla racereports de hittade från Ironmans och löpresultat. Synd att kondition är färskvara. Vinnarna körde för övrigt i speedos, glasögon och en simdyna och vann med god marginal. Jag säger farväl till mina inov-8 och tar emot tips på andra skor att införskaffa för framtiden. 

En nöjd Lindberg solar sig i glansen av tredjeplatsen

Prisceremoni (vinnarna fick startplats till nästa år)

Loppet var välarrangerat med bra vätskekontroller, tydlig snitsling och anvisningar av funktionärer (hästvägar bättre än Stockholm swimrun) och dessutom med ytterst små medel och inga intäkter. Testa gärna att köra nästa år - det kommer bli riktigt kul och då dessutom ännu mer utmanande

/Bidevind

KM i cykel 4/6 2015

Deltagare: Bergman, Johan, Wille, Bidevind, Andreas och Daniel

Starplats: Col de Jehanders (Riksten, Lida)

På startplatsen bestämmer vi att hålla ihop klungan de första 4 km fram till t-korsningen som tar oss ut på varv-banan. Väl där, så lägger sig Wille föga förvånat först och drar upp ett hyfsat tempo, i den första riktiga motlutan av många,  testar Wille oss alla för första gången, resultatet blir att Johan släpper. Första höger-svängen mot Sorunda, vi går rakt in i motvinden. Det blir riktigt lusigt tempo ett tag då Wille inte vill dra längre. Ett par km senare i motvinden tar Wille´s tålamod slut och han sätter högsta fart, vi övriga klarar inte att följa, för att citerra Roberto Vacchi, Wille ”parkerar” oss övriga. Efter ett tag gör vi ett försök att jaga ifatt och höjer tempot. I tempoökningen faller Daniel ifrån och undertecknad, Movitz och Bidevind fortsätter jakten. Vi svänger av mot Södertälje där vägarna blir ”längre” och rakare, dessutom har vi nu en rejäl sidvind som det stundtals är svårt att cykla i. När vi pumpar på och växeldrar för att komma närmare Wille, utbrister Bidevind ”han är äldst och han leker med oss”. Vi har Wille kanske 2-300m framför oss, det känns som vi tar in något, men långt innan vi får någon som helst kontakt stumnar mina ben och bröderna får fortsätta jakten själva. Det visar sig att det inte går att komma ifatt, Wille solokör majoriteten av rundan och defilerar i mål ca 5 minuter före bröderna, som gör upp i en våldsam spurtduell. Fredrik el Andreas får gärna beskriva den dramatiska spurten i kommentarsfältet. Efter lite tjuv o rackarspel så drar storebror det längsta strået och korsar mållinjen som stolt tvåa. Undertecknad avslutar det första och hela andra varvet solo och är nöjd med en fjärdeplats, enligt utsago 3 minuter efter bröderna och således 8 min efter Wille. Daniel går också större delen av rundan solo och svär lite över den ”jobbiga” banan när han rullar i mål ca 18 min efter Wille. Johan som kör i princip hela rundan själv vägrar att ge sig och går i mål ytterligare ett par minuter senare. Sammantaget har väl KM i cykel inte sett så många solocyklister på många år, ett riktigt utbryar-lopp. en stolt vinnare och nöjda Utbrytare som fått in ytterligare ett träningspass med lite tävlingstempo fick vända hem innan det blev alltför kyligt. Som vanligt ett trevligt och inspirerande eftersnack. Lycka till med närliggande tävlingar så ses vi snart på KM-simning.

Mvh Tävlingsledaren

Resultat:

Wille 10P

Bidevind 9P

Movitz 8P

Bergman 7P

Lindberg 6P

Widell 5P

KM i Cykel 3/6 och prolog 26/5

KM i Cykel 3/6 2015 och prolog 26/5

Anmälan: Omgående på Fejjan eller i bloggen

Samlingsplats: Parkeringen till Rikstens Golf (Huvudstadens GK), Rikstens Säteri, TULLINGE (se pnkt 1 på bifogad karta)

Starttid: 18:15 (gäller KM 3/6 samt prolog 26/5)

Startplats: Col de Jehanders (Jehanders Grustag Riksten, Pålamalmsvägen 62)

Finish: Col de Jehanders (Jehanders Grustag Riksten, Pålamalmsvägen 62)

Bansträckning: ca 59km (se bifogad, kartbild: http://kartor.eniro.se/m/QEng

Karaktär: 4Km + Två x 25.5km + 4km, Teknisk med krvor och backar

Tävlingsledare: Fredrik Bergman 072-3001006

Bansträckning i detalj:

Vi samlas på Parkeringen vid Rikstens Golfbana (pnkt 1 på kartan), därifrån tar vi vänster ut på Pålamalmsvägen och vi cyklar, eller närmare bestämt klättrar de 1.3 km upp till Col de Jehanders, där start och målgång är belägen. Efter start är de rakt på i 4 km tills vi kommer till den första av dagens två vänstersvängar, den här kommer i en t-korsning efter en brant nedförsbacke, man måste i princip stanna innan man tar svängen. Ett par hundra meter innan svängen finns en skylt, Väg 257 mot Tungelsta och Västerhaninge som föranmäler svängen. När vi svängt vid pnkt två på kartan är vi alltså ute på varvbanan som vi skall köra två gånger. När mätaren säger ca 11km svänger vi av höger från väg 257 och följer skylten mot Sorunda, pnkt 3 på kartan. Nu går vi in i det mest tekniska partiet på banan, vägen är ganska smal på sina ställen och det finns en del branta kurvor a´la Curve Lindberg från förra året. Banan ger flera möjligheter till att ”ställa" av sina motståndare, dock inte just här, är det samlad klunga mellan pnkt 3 och pnkt 4 på kartan rekommenderar tävlingsledaren att klungan kör med förstånd och omtanke. Efter ca 19.5 km når vi punkt 4 och tar höger mot Södertjälje. När sedan mätaren visar ca 25 km är vi framme vid pnkt 5 på kartan och svänger återigen höger, denna gång står det återigen mot Västerhaninge/Tungelsta på vägskylten. Efter ytterligare 4.5 km och totalt nästan 30 km är vi framme vid pnkt 2 för andra gången, där varvbanan inleddes. Det är bra att bekanta sig med den här platsen för när man passerar nästa gång skall man således svänga vänster, en miss här och värdefulla KM poäng går till spillo… Vi kör således pnkt 2 till pnkt 2 ytterligare en gång och nästa gång vi når punkten svänger vi som sagt vänster (dagens andra vänstersväng) och följer skylten Lida/Tullinge. Nu återstår bara de 4km vi inledde med fast från andra hållet. Rakt på, mot målet, sista kilometern bjuder på en slak motluta upp till Col de Jehanders, där segraren koras.

Tävlingsledarens funderingar… Det här med att välja bana till Utbrytar KM är sannerligen inte så där himla enkelt… Många pusselbitar som skall passa, inte för långt från Stockholm, inte för lång bana, inte för kort, lätt att hitta, ingen trafik, inte för krokigt, inte för platt, inte för kuperat etc, etc. Trafik vill jag verkligen försöka undvika, jag tror att denna bana är okej i det avseendet, men det verkar som att kompromissar man bort trafiken får man de små och krokiga vägarna på köpet. Småvägarna är i och för sig både charmiga och utmanande att cykla på, men med vetskapen om att vi kan komma flera heta Utbrytare i hög fart runt kurvorna tänker man ju osökt på förra årets otäcka vurpa… Med det sagt uppmanar jag alla att sätta säkerheten framför KM poängen. Varmt välkomna till Huddinge! Bergman

Resultat KM Skidor 2015

Den 18 februari gick KM i skidor av stapeln enligt plan.
Det rådde en del osäkerhet huruvida loppet skulle kunna genomföras på spåret runt golfbanan eller om vi skulle bli tvingade att snurra runt det s.k. Hamsterspåret på 600 m.
Berglin hade noterat att vattnet stod decimeterdjupt på ett par ställen på golfbanespårets första 500 m,  men tävlingsledningen hade satt gränsen vid 2 dm, så det påverkade därmed inte bandragningen.

Klockan sju gick startskottet och bröderna Johansson formade omedelbart en tätklunga som undertecknad jagade. Därefter la sig Tomas och Limpan i en grupp och därefter Kazinczy och Berglin.

Spåret var bitvis väldigt blött, bitvis mycket isigt och bitvis hade gräset kommit i dagen, men det hindrade inte utbrytarnas framfart där de stundtals bokstavligen forsade fram. Tomas konstaterade efter loppet att han innan loppet inte hade ett par Stockholmsskidor, men att han numera har det.

Under första varvet så splittrades täten och Bidevind arbetade åt sig en ledning på ca 300 m som han sedan höll in i mål. Undertecknad släppte först en lucka till bröderna, men jobbade under andra halvan av första varvet i kapp Andreas och passerade honom på elljusspårsträckan och höll sedan den positionen in i mål.
Andreas drabbades av ett stavhaveri under andra varvet då ena trugan tackade för sig och ramlade av, men trots det höll Andreas god fart.

Längre ner i fältet försökte Kazinczy ta positioner genom att skapa kaos i ledet genom att köra olika banvarianter på de tre varven, ibland ett varv som var längre än 8 km och ibland ett varv som var kortare än 8 km.
Men Tomas som är en observant skidåkare noterade att han körde om Kazinczy två gånger och lade in en protest hos tävlingsledningen.
Till Kazinczys försvar kan det medges att spårmarkeringen inte riktigt höll samma kvalitet som spåren i Falun, men han var som alla andra inbjuden till prologen.

Efter loppet stod en munter skara skidåkare med kalla fötter och analyserade loppet. Det konstaterades att det var svårt att valla bort sig med det rådande föret, oavsett om man körde ovallat eller med klister så kunde man få fäste i klabbsnön och på isen så gled det lika bra om man körde med FluoroCarbon eller bara borstade skidorna före loppet som Limpan gjorde.
Tävlingsledningen bjöd på kaffe och FlapJacks.

Resultat Skidor 25.2 km

1. Bidevind         1.41.52
2. Wille +1.04
3. Andreas +4.40
4. Tomas +15.35
5. Limpan +27.06
6. Berglin +32.15
7. Kazinczy -

Inbjudan KM 2015: Skidor Klassisk stil 28km

Dags för årets efterlängtade första KM tävling. Den kommer att i likhet med 2011 och 2013 att hållas vid Ågesta friluftsgård och bansträckningen är 2 varv om (8km golfbana + 6km el-ljusspår) givet nuvarande förhållanden. De fina skidspåren de senaste åren gjorde att valet åter föll på Ågesta.

• Prolog går onsdag 11/2, start 19:00
• KM skidor går onsdag 18/2, start 19.00 (sharp!)

Observera att årets skid-KM går 2.5 veckor före Vasaloppet, vilket beror på att Vasaloppet går veckan (v11) efter VM i Falun och att vi därför kör KM v8 för att undvika krock med sportlovet.

Medtag pannlampa och gott humör.

Anmälan görs genom kommentar på bloggen, via facebook eller via e-mail till tävlingsledningen.
Kontakta tävlingsledningen (070-2989999) för eventuella seedningsanspråk gällande startuppställningen eller andra frågor.

Väl mött
/Wille

Jörgen Russing

Namn; Jörgen Russing
Född; 1978
Längd; 193cm
Vikt; 90-95kg, beroende på årstid

Bakgrund inom idrott;
Mångsysslare i unga år inom bland annat basket, längdskidor, pingis, tennis, brottning, handboll men fotboll var den primära idrotten upp till övre tonåren.

Hade sedan några års uppehåll med träning men har kommit igång så smått de senaste åren.
Hakade på övriga klubbmedlemmarnas IronManhets under 2014 och klarade av Kalmar IM utan större skador. Insåg dock att det behövs många timmar för att kapa någon timme eller två.

Meriter; inga värda att nämna i detta sammanhang förutom att jag tog mig runt Kalmar IM 2014.

Mål 2015:
Planen var att gå sub40min på 10km och det får jag försöka gå för även om jag redan nu i februari är rätt tveksam...
Det primära målet för året är att försöka klara tre träningspass i snitt per vecka.

Nästa sportpryl att köpa;
Löpstegsmätare till min Polar V800.

0 nya