Kl 12.00 idag gick premiären av löpsäsongen av stapeln i natursköna Solna/Sundbyberg runt fågelsjöarna Lötsjön & Råstasjön. Det är ju mina "Hoods", så man känner sig väl hemma.
Man kan välja att springa 1,2 el. 3 varv. De flesta väljer de "klassiska" 2 varven vilket ger ett lopp på 11,2km. Jag sprang även detta lopp 2007, då på tiden 54.48...
När startskottet gick var det väl ca 4-5 grader, ca 150? startande på linjen. Loppet går delvis på asfalt, delvis på grusväg, med några små backar här och där. Iår var det ganska lerigt och plaskigt runt sjöarna och ett otal gäss och änder som vill vara med, eller försöka hindra en från att slå rekord...
Med tanke på min ringa löpträning senaste halvåret, iom skadan inför Lidingöloppet, så måste jag vara väldigt nöjd med loppet. Har enbart sprungit ett 10-tal 5km pass, så detta var mitt överlägset längsta löppass på ca ett halvår. Tiden iår blev 56.18 (1,5 minut sämre), men gav dock en oerhörd mersmak för fortsättningen på säsongen.
Hoppas på fler Utbrytare i dessa fantastiskt fina Stockholmslopp framöver under våren, så vi får än mer gemenskap och tävlingsanda. Om 2 veckor är det Premiärmilen på programmet. Nån mer som känner sig manad....?
/Limpan
söndag 15 mars 2009
Ymnigt snöfall inledde 38th Tartu Maraton
Lördagen den 14 februari lyfte ett plan med plats för max 40 passagerare från Arlanda mot Estland, Tallinn. Med ombord fanns 2 förväntansfulla ynglingar i form av Daniel Lindberg och Kim Quarnström.
Väl på planet insåg Lindberg att allt måste klaffa perfekt med flygtider, bagage, bilhyra och transport ner till Tartu/Otepää då tidsschemat så väl optimistiskt ut.
Estonian Air tog oss prickfritt till Tallinn på 1h och 5 min, tidsskillnaden var timme, så vi landade ca 15.00 lokal tid. Hur skulle det nu gå med bagaget i ett land som detta??
Ner till terminalen, bagaget inte mer än ett par minuter, Lindberg/Quarnström irrade runt en stund på flygplatsen, tog ut lite pengar och hittade till sist biluthyrningsfirman. Det strömmade inte av folk direkt och de stod mer eller mindre och väntade på oss... Till vår stora glädje visade det sig vara endast 200km från Tallinn till Tarto mot planerade 350km, som Lindberg tyckte sig ha läst nånstans.... YES!
Efter att ha kört förhållandevis snabbt på helt OK vägar var vi framme i Tartu vid 18-tiden, då vi direkt hade för avsikt att leta upp tävlingsexpeditionen, för uthämtning av nummerlapp, samt inlämnande av vallning. Trots något bristfällig skyltning, hade vi lyckan att i princip omgående finna skyltar mot "Tartu Maraton". Väl framme åkte folk runt i mörkret för att träna och testa sina skidor inför morgondagens utmaning. Vi själva lämnade in våra skidor det första vi gjorde, vilket absolut var prio 1. Vi tog naturligtvis båda 2 proffsvallningen med pulver etc. för 800 EEK = ca 560 SEK (100 EEK = 70 SEK), för att sedan kunna hämta ut dessa ca 1,5 timme senare. Efter detta hämtade vi ut våra nummerlappar och försökte förstå hur vi skulle åka för att få lite mat i magen, samt ta oss till vårt boende samt starten i skidmetropolen Otepää.
Vi tog bilen in till Tartu, vilket tror jag var Estlands näst största stad med ca 100k invånare. Inte helt att hitta restaurang dock, in i ett köpcentrum där vi kittade upp oss lite samt hittade en Dell-butik:-). Alla var inte helt vassa på engelska. Vidare till nästa köpcentrum där vi hittade nån form av Bistro som kunde erbjuda pasta med kyckling, som dessutom var riktigt god.
So far, allting riktigt bra...
Tillbaka till skidanläggningen i Tartu för att hämta våra nyvallade skidor, självklart stod de och väntade på oss vid halv 8-tiden när vi kom. Sedan bar det vidare mot Otepää, vilket visade sig vara en resa på ca 42km i totalt mörker och riktigt kraftigt snöfall. Väl framme i Otepää, efter ca 45 minuter, hur fan ska vi hitta Gasthaus Marguse...?
Tro på att det första vi ser är en skylt där det står just detta namn... Efter ett tag kommer vi fram till skidanläggningen i Otepää, med fortsatt skyltning mot Marguse, varför detta grandiösa boende dyker upp ca 1,5 km från starten. Inte sant, hur bra allting flutit...
Boendet visade sig dessutom vara riktigt mysigt, Kim och jag bodde i ett 2-bäddsrum (för 250:-/pers), med gemensam toalett och dusch i korridoren. Vi lyckades dock hamna i en liten korridor där ingen annan bodde, så fick vår mugg för oss själva. Vid nio-tiden på kvällen, hade allt gått som en klocka och jag och Kim satt och förberdde i vårt lilla rum, för oss själva inför 63km dagen efter. Det enda som oroade var ett kraftigt snöfall utanför fönstret....
På morgonen vaknade vi god tid, loppet stratade 9.00 lokal tid, för att äta frukost och i lugn och ro ta oss till starten ca 1,5 km därifrån. Vi hade varit lite förutseende och inhandlat lite frukost i affären dagen innan, man vissat ju inte riktigt vad som skulle bjudas... Kaffe och en torr toast? Till vår förvåning och glädje erbjöds nykokt och riktigt god havregrynsgröt, mackor, ägg, juice, kaffe etc... "allt" man kan behöva inför dessa utmaningar vi alla ställer oss inför.
Fortfarande enda orosmolnet, det snöade fortfarande....
Vi tog oss med bil till starten för att hitta ne parkering längs vägen, jag överdriver inte, max 200m från startlinjen. Vi tittade oss runt lite på startområdet, vilket förvånansvärt nog var ganska tomt på folk. Vi satte oss i bilen en stund, för att vid halv 9- tiden packa ihop våra grejjer för att ta oss till startfållan. Logistiken var ungefär densamma som vid Vasaloppet, och loppet startades precis som i Vasaloppet med olika seedningsgrupper med gemensam start. Målet var sedan i Elva, ca 2 mil från Otepää, mittemellen starten och Tartu.
9.00 gick startskottet, jag och Kim hade faktsikt sagt att vi skulle försöka hålla ihop en stund i början. Vi stod i samma led (5 eller nåt) nånstans i mitten. Efter ca 30 sekunder tog det tvärstopp i mitt spår medans Kims spår gled på hyfsat. Där såg man honom för sista gången på några timmar.... Det var förvisso ganska trångt i starten, naturligtvis inte i närheten av Vasaloppet, tog ca 2 minuter att ta sig fram till startlinjen, men i övrigt flöt det på hyfsat. Loppet inledde relativt flackt med tom en del nerförslut, där den största utmaningen iom att det ändå var rätt trångt, hålla sig undan för folk som föll till höger och vänster... Kim fick en kanonstart och fick ett bra försprång redan vid första komtrollen. Mitt personliga mål från början (svårt att förutse för ett sådant lopp dock) var att köra på 5,15 (5 min/km) och inte vara mer än 16 minuter efter Kim, vilket jag hade räknat vore ett rimlig differens mellan oss.
Själva loppet var också riktigt bra. Bra spår hela vägen, åtminstone fram till 48km (15 kvar), lätt kuperad terräng, inga riktiga mördarbackar, ingen riktig stakrymt heller dock.
Efter 32 km, då Kim bara ett kilometer innan passerat en vätskekontroll, infinner sig Utbrytarsyndromet 2009, STAVBROTT(/%(¤#¤%"). Lyckligtvis behöver Kim endast åka ca 2 km med en stav då han till sin glädje finner ett gäng med 3 olika alternativ på stavar, alla 1-3 dm för långa. Med 1 dm för lång stav jämfört med den andra fullföljer Kim på den finfina tiden 4.56, medans Daniel går in på 5.13. Spontant kände vi oss båda rätt nöjda med dessa tider, Daniel under 5.15, torsk mot Kim med 17 (!) minuter dock:-(, Kim naturligtvis lite missnöjd med stavbrottet, men på det hela taget OK... Den riktiga fingervisningen får man ju inte förrän när seedningstabellerna infinner sig. Mycket riktigt, vi hamande båda i 6:e led (vilket aldrig hänt förut i ett seedningslopp), Kim dock endast 6 minuter från 5:e. Damn it!
Efter loppet fick man gissa sig till lite var ens påse med kläder låg, då nummer systement inte var helt glasklart. Dock inga större problem att finna sin säck, nu skulle det bli skönt med en dusch... Först skulle man bara få i sig, en VARM Starköl som det bjöds efter loppet. Gott?!?!? Gissa själv...
Skidorna lämnades in precis som vid Vasaloppet, nu mot "Mens clothing".... Tror ni det fanns nån dusch?? Ett stort jävla tält med hundratals svettiga karlar som bytte om UTAN en droppe nytt fräscht vatten på kroppen... Vi hade ju dessutom inte hela garaderoben med oss till Estland och skulle ju vara kvar en dag extra i Tallinn så vi fick vara lite restrektiva och kunde inte byta allt... efter detta fick vi lite mat i oss och tog oss sedan för att leta upp bussen som skulle ta oss tillbaka till starten i Otepää.
Vi kastade oss sedan in i bilen, fortfarande oduschade för att bege oss ca 250 km mot Tallinn. Oh, vad det skulle bli skönt med en dusch... Väl framme i Tallinn undrade vi hur vi i helvete skulle kunna hitta just vårt lilla hotell i denna förhållandevis änså stora stad. Kimpa fixade nån GPS-tjänst till sin mobil och det tog oss f-n inte mer än 5 minuter förrän vi hittade vårt hotell mitt i Old Town. Vi hade sedan 2 jäkligt trevliga kvällar centralt i Tallinn med god mat etc...
ALLT gick verkligen prickfritt genom hela resan. Grymt kul, bra lopp och arrangemang, en skön liten minisemester. Och så har man bockat av ännu ett Worldlopp... Får se vart vi tar oss nästa år....
/Bäckis & Vino
Väl på planet insåg Lindberg att allt måste klaffa perfekt med flygtider, bagage, bilhyra och transport ner till Tartu/Otepää då tidsschemat så väl optimistiskt ut.
Estonian Air tog oss prickfritt till Tallinn på 1h och 5 min, tidsskillnaden var timme, så vi landade ca 15.00 lokal tid. Hur skulle det nu gå med bagaget i ett land som detta??
Ner till terminalen, bagaget inte mer än ett par minuter, Lindberg/Quarnström irrade runt en stund på flygplatsen, tog ut lite pengar och hittade till sist biluthyrningsfirman. Det strömmade inte av folk direkt och de stod mer eller mindre och väntade på oss... Till vår stora glädje visade det sig vara endast 200km från Tallinn till Tarto mot planerade 350km, som Lindberg tyckte sig ha läst nånstans.... YES!
Efter att ha kört förhållandevis snabbt på helt OK vägar var vi framme i Tartu vid 18-tiden, då vi direkt hade för avsikt att leta upp tävlingsexpeditionen, för uthämtning av nummerlapp, samt inlämnande av vallning. Trots något bristfällig skyltning, hade vi lyckan att i princip omgående finna skyltar mot "Tartu Maraton". Väl framme åkte folk runt i mörkret för att träna och testa sina skidor inför morgondagens utmaning. Vi själva lämnade in våra skidor det första vi gjorde, vilket absolut var prio 1. Vi tog naturligtvis båda 2 proffsvallningen med pulver etc. för 800 EEK = ca 560 SEK (100 EEK = 70 SEK), för att sedan kunna hämta ut dessa ca 1,5 timme senare. Efter detta hämtade vi ut våra nummerlappar och försökte förstå hur vi skulle åka för att få lite mat i magen, samt ta oss till vårt boende samt starten i skidmetropolen Otepää.
Vi tog bilen in till Tartu, vilket tror jag var Estlands näst största stad med ca 100k invånare. Inte helt att hitta restaurang dock, in i ett köpcentrum där vi kittade upp oss lite samt hittade en Dell-butik:-). Alla var inte helt vassa på engelska. Vidare till nästa köpcentrum där vi hittade nån form av Bistro som kunde erbjuda pasta med kyckling, som dessutom var riktigt god.
So far, allting riktigt bra...
Tillbaka till skidanläggningen i Tartu för att hämta våra nyvallade skidor, självklart stod de och väntade på oss vid halv 8-tiden när vi kom. Sedan bar det vidare mot Otepää, vilket visade sig vara en resa på ca 42km i totalt mörker och riktigt kraftigt snöfall. Väl framme i Otepää, efter ca 45 minuter, hur fan ska vi hitta Gasthaus Marguse...?
Tro på att det första vi ser är en skylt där det står just detta namn... Efter ett tag kommer vi fram till skidanläggningen i Otepää, med fortsatt skyltning mot Marguse, varför detta grandiösa boende dyker upp ca 1,5 km från starten. Inte sant, hur bra allting flutit...
Boendet visade sig dessutom vara riktigt mysigt, Kim och jag bodde i ett 2-bäddsrum (för 250:-/pers), med gemensam toalett och dusch i korridoren. Vi lyckades dock hamna i en liten korridor där ingen annan bodde, så fick vår mugg för oss själva. Vid nio-tiden på kvällen, hade allt gått som en klocka och jag och Kim satt och förberdde i vårt lilla rum, för oss själva inför 63km dagen efter. Det enda som oroade var ett kraftigt snöfall utanför fönstret....
På morgonen vaknade vi god tid, loppet stratade 9.00 lokal tid, för att äta frukost och i lugn och ro ta oss till starten ca 1,5 km därifrån. Vi hade varit lite förutseende och inhandlat lite frukost i affären dagen innan, man vissat ju inte riktigt vad som skulle bjudas... Kaffe och en torr toast? Till vår förvåning och glädje erbjöds nykokt och riktigt god havregrynsgröt, mackor, ägg, juice, kaffe etc... "allt" man kan behöva inför dessa utmaningar vi alla ställer oss inför.
Fortfarande enda orosmolnet, det snöade fortfarande....
Vi tog oss med bil till starten för att hitta ne parkering längs vägen, jag överdriver inte, max 200m från startlinjen. Vi tittade oss runt lite på startområdet, vilket förvånansvärt nog var ganska tomt på folk. Vi satte oss i bilen en stund, för att vid halv 9- tiden packa ihop våra grejjer för att ta oss till startfållan. Logistiken var ungefär densamma som vid Vasaloppet, och loppet startades precis som i Vasaloppet med olika seedningsgrupper med gemensam start. Målet var sedan i Elva, ca 2 mil från Otepää, mittemellen starten och Tartu.
9.00 gick startskottet, jag och Kim hade faktsikt sagt att vi skulle försöka hålla ihop en stund i början. Vi stod i samma led (5 eller nåt) nånstans i mitten. Efter ca 30 sekunder tog det tvärstopp i mitt spår medans Kims spår gled på hyfsat. Där såg man honom för sista gången på några timmar.... Det var förvisso ganska trångt i starten, naturligtvis inte i närheten av Vasaloppet, tog ca 2 minuter att ta sig fram till startlinjen, men i övrigt flöt det på hyfsat. Loppet inledde relativt flackt med tom en del nerförslut, där den största utmaningen iom att det ändå var rätt trångt, hålla sig undan för folk som föll till höger och vänster... Kim fick en kanonstart och fick ett bra försprång redan vid första komtrollen. Mitt personliga mål från början (svårt att förutse för ett sådant lopp dock) var att köra på 5,15 (5 min/km) och inte vara mer än 16 minuter efter Kim, vilket jag hade räknat vore ett rimlig differens mellan oss.
Själva loppet var också riktigt bra. Bra spår hela vägen, åtminstone fram till 48km (15 kvar), lätt kuperad terräng, inga riktiga mördarbackar, ingen riktig stakrymt heller dock.
Efter 32 km, då Kim bara ett kilometer innan passerat en vätskekontroll, infinner sig Utbrytarsyndromet 2009, STAVBROTT(/%(¤#¤%"). Lyckligtvis behöver Kim endast åka ca 2 km med en stav då han till sin glädje finner ett gäng med 3 olika alternativ på stavar, alla 1-3 dm för långa. Med 1 dm för lång stav jämfört med den andra fullföljer Kim på den finfina tiden 4.56, medans Daniel går in på 5.13. Spontant kände vi oss båda rätt nöjda med dessa tider, Daniel under 5.15, torsk mot Kim med 17 (!) minuter dock:-(, Kim naturligtvis lite missnöjd med stavbrottet, men på det hela taget OK... Den riktiga fingervisningen får man ju inte förrän när seedningstabellerna infinner sig. Mycket riktigt, vi hamande båda i 6:e led (vilket aldrig hänt förut i ett seedningslopp), Kim dock endast 6 minuter från 5:e. Damn it!
Efter loppet fick man gissa sig till lite var ens påse med kläder låg, då nummer systement inte var helt glasklart. Dock inga större problem att finna sin säck, nu skulle det bli skönt med en dusch... Först skulle man bara få i sig, en VARM Starköl som det bjöds efter loppet. Gott?!?!? Gissa själv...
Skidorna lämnades in precis som vid Vasaloppet, nu mot "Mens clothing".... Tror ni det fanns nån dusch?? Ett stort jävla tält med hundratals svettiga karlar som bytte om UTAN en droppe nytt fräscht vatten på kroppen... Vi hade ju dessutom inte hela garaderoben med oss till Estland och skulle ju vara kvar en dag extra i Tallinn så vi fick vara lite restrektiva och kunde inte byta allt... efter detta fick vi lite mat i oss och tog oss sedan för att leta upp bussen som skulle ta oss tillbaka till starten i Otepää.
Vi kastade oss sedan in i bilen, fortfarande oduschade för att bege oss ca 250 km mot Tallinn. Oh, vad det skulle bli skönt med en dusch... Väl framme i Tallinn undrade vi hur vi i helvete skulle kunna hitta just vårt lilla hotell i denna förhållandevis änså stora stad. Kimpa fixade nån GPS-tjänst till sin mobil och det tog oss f-n inte mer än 5 minuter förrän vi hittade vårt hotell mitt i Old Town. Vi hade sedan 2 jäkligt trevliga kvällar centralt i Tallinn med god mat etc...
ALLT gick verkligen prickfritt genom hela resan. Grymt kul, bra lopp och arrangemang, en skön liten minisemester. Och så har man bockat av ännu ett Worldlopp... Får se vart vi tar oss nästa år....
/Bäckis & Vino
lördag 14 mars 2009
Slush puppi i Jakuszyce
Beslutet var fattat, självklart skulle tävlingsekorrarna samla in ett Worldlopp till och nu gavs möjligheten i Polen. Rättare sagt i Jakuszyce, loppet kallas Bieg Piastow och är Polens motsvarig till Vasaloppet.
På vägen ner blir det uppenbart att Polen inte har hunnit lika långt i utvecklingen som närliggande länder, Tjeckien inkluderat. Vägarna i södra Polen går inte att köra snabbare än 50-60 på och helt plötsligt är vägen full av stora hål. Vi kom, via omväg i Tjeckien, till slut fram till Szklarska Poręba som är själva byn.
Trots dålig standard på allt annat hade de flesta hus mer än ett antal paraboler
I byn var det vår och töväder. Något oroade över förutsättningarna gav vi oss upp till start/målområdet för att kolla förutsättningarna. Efter att i princip ha vadat över stora vatten och lerpölar kom vi ut till snön som närmast kunde likställas med den gamla klassiska drycken slush puppi (80-tal?). Det fick bli klister i någon kombination.
Starten var ordentligt sponsrad med fula plastbollar
Själva loppet var ganska tufft, vilket var svårt att veta eftersom själva banprofilen inte skvallrade mycket om det (för låg upplösning). Kuperad terräng de första kilometrarna bäddade för blodsmak i mun och den slushpuppi-liknande snön gjorde föret tungt. Det var också oklart hur långt loppet var, så vi var osäkra på när man skulle börja ta ut sig. Det visade sig vara 47,48 eller 49km.
Plastpåsarna med ombyteskläder hade ett liknande arrangemang som Vasaloppet. Man lämnade sina saker skyddade av en stor plastpåse i ett tält som kallades "locker room". Efter loppet gick jag för att hämta min och bege mig till dusharna. Något förvånad insåg jag att det inte fanns några duschar och att det var tänkt att man skulle byta direkt från svettiga skidkläder till vanliga kläder (det enda par jag hade med mig). Lyckades (troligtvis som enda utlänning) tjata till mig en iskall dusch i ett av tävlingsledningens hus. Duschen var kallare än en isvak utan bastu innan.
Arne fick dock vänta till hotellrummet innan han fick tag på en dusch
På vägen ner blir det uppenbart att Polen inte har hunnit lika långt i utvecklingen som närliggande länder, Tjeckien inkluderat. Vägarna i södra Polen går inte att köra snabbare än 50-60 på och helt plötsligt är vägen full av stora hål. Vi kom, via omväg i Tjeckien, till slut fram till Szklarska Poręba som är själva byn.
Trots dålig standard på allt annat hade de flesta hus mer än ett antal paraboler
I byn var det vår och töväder. Något oroade över förutsättningarna gav vi oss upp till start/målområdet för att kolla förutsättningarna. Efter att i princip ha vadat över stora vatten och lerpölar kom vi ut till snön som närmast kunde likställas med den gamla klassiska drycken slush puppi (80-tal?). Det fick bli klister i någon kombination.
Starten var ordentligt sponsrad med fula plastbollar
Själva loppet var ganska tufft, vilket var svårt att veta eftersom själva banprofilen inte skvallrade mycket om det (för låg upplösning). Kuperad terräng de första kilometrarna bäddade för blodsmak i mun och den slushpuppi-liknande snön gjorde föret tungt. Det var också oklart hur långt loppet var, så vi var osäkra på när man skulle börja ta ut sig. Det visade sig vara 47,48 eller 49km.
Plastpåsarna med ombyteskläder hade ett liknande arrangemang som Vasaloppet. Man lämnade sina saker skyddade av en stor plastpåse i ett tält som kallades "locker room". Efter loppet gick jag för att hämta min och bege mig till dusharna. Något förvånad insåg jag att det inte fanns några duschar och att det var tänkt att man skulle byta direkt från svettiga skidkläder till vanliga kläder (det enda par jag hade med mig). Lyckades (troligtvis som enda utlänning) tjata till mig en iskall dusch i ett av tävlingsledningens hus. Duschen var kallare än en isvak utan bastu innan.
Arne fick dock vänta till hotellrummet innan han fick tag på en dusch
KM Skidor
Det var flera veckor sedan KM gick av stapeln, men det kan vara så att många varit hemma och slickat såren när förhoppningarna inte uppfylldes. Förutsättningarna för Stockholmare var som de flesta vet inte det bästa.
Utfallet av den egna vallningen under tidigare seedningslopp var inte det bästa. Därför hade nu vissa maskiner tagits med upp inför KM. Det räckte tyvärr inte för glidet var skitkass, tydligen skulle man ha någon specialslipning (lätt att veta!).
Vallning medelst verktyg.
Ett stort grattis till Bielke som tog hem det första klubbmästerskapet med 11 minuters marginal. Notera den relativt jämna fördelningen mellan medlemmarna. Det är på sin plats att redogöra för toppplaceringarna:
Utfallet av den egna vallningen under tidigare seedningslopp var inte det bästa. Därför hade nu vissa maskiner tagits med upp inför KM. Det räckte tyvärr inte för glidet var skitkass, tydligen skulle man ha någon specialslipning (lätt att veta!).
Vallning medelst verktyg.
Ett stort grattis till Bielke som tog hem det första klubbmästerskapet med 11 minuters marginal. Notera den relativt jämna fördelningen mellan medlemmarna. Det är på sin plats att redogöra för toppplaceringarna:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)