Resultat KM Cup MTB

Tävlingsvädret var perfekt. Kl 9 när starten gick så hade nattfrosten släppt och solen lyste genom höstfärgade lövträd.

Aldrig förr har det varit så tätt mellan första och sista man i en KM Cup tävling. Vi talar om enstaka meter i spridning under större delen av loppet och samma täta klunga var det vid den presigefyllda målgången.

Resultat:

1. Peter Kazinczy
2. Per Bielke

Tid: 1 h 30 min

Efter loppet så belönades deltagarna med kaffe, saft och färska bullar i överflöd.

Hur får vi fler att tävla om KM Cup poängen? Ska vi inför 2:a och 3:e pris med korvgrillning och prisutdelning på plats vid sista deltävlingen? Klubben saknar inte medel. Ska vi vara flexibla på datumen? Kom gärna med förslag.

KM i MTB lördag 15 oktober

Äntligen dags för den sista och avgörande etappen i KM Cup.
Vi samlas traditionsenligt på Grönsta Gärde vilket är Lidingöloppets målgärde och kör Lidingöloppet bana med Mountainbike.

Samling: 08:45 15 lördag 15 oktober
Start: 09.00
Anmäl dig genom att lägga in en kommentar.

PS: Därefter är det bara rullskidor som gäller!

Resultat KM terränglöpning

Årets KM i terränglöpning gick traditionsenligt i Ursvik, på extermen 15-km spåret. Årets upplaga hade det starkaste startfältet någonsin både till antal och, vilket skulle visa sig, till kvalitet. Inte mindre än 12 deltagare kom till start och nio av dessa slog nytt pers trots det något "kladdiga" underlaget. Imopnerande!
Slutresultat:
1 - Tomas, 1:07:41 (Nytt klubbrekord och pers)
2 - Fredrik Bi, 1:08:26 (Nytt pers)
3 - Peter, 1:11:58
4 - Daniel, 1:12:30 (Nytt pers)
5 - Lars, 1:13:05 (Nytt pers)
6 - Per, 1:14:39 (Nytt pers)
7 - Niclas, 1:21:12 (Nytt pers)
8 - Krister, 1:22:19
9 - Jonas, 1:26:08 (Nytt pers)
10 - Fredrik Be, 1:27:12 (Nytt pers)
11 - Henrik, 1:29:19 (premiärtur tillika nytt pers)
12 - Kim - Bröt pga knäskada

Bidevind:
Kan du uppdatera totaltabellen? Jag har ej rättigheter för detta.

/ Lars
P.s
Gustav:
Du får göra som Kim framöver och ta flyget upp enbart för KM så att någon kan utmana Tomas. Och så att du kan ta tillbaka klubbrekordet förstås ...
D.s

Race Report Ö-till-Ö 2011

Den 17 Augusti fick jag ett mess från Basso "Grattis! Du är nu anmäld till ötillö. The thoughest one day race in the world." Tidigare samma dag hade Basso ringt och meddelat att Fuchsen var skadad och en ersättare behövdes. Efter snabb check med Direktör Danielson, www.bamba.se överlevde tydigen en och en halv dag utan undertecknad så svaret blev givetvis, blixtsnabbt - Ja! Senare samma kväll kändes smaken av det svaret inte riktigt lika bra när jag kollat, eller snarare studerat denna fantastiska film http://vimeo.com/15469513 om förra årets race. Även om jag sen tidigare var ytligt bekant med loppet hade jag nu en betydligt bättre förståelse om vad det här loppet innebar, en förmodad 13 timmars dag i våtdräkt, nedkyld i kallt vatten och typ 40 ned/uppstigningar ur samma kalla vatten ett moment som suger musten ur en... Blandat med 55km löpning i helt obanad terräng iförd tjock våtdräkt. Men samtidigt vilket häftigt lopp, från Sandhamn till Utö av egen maskin och vilket äventyr.

Med den korta tid vi som lag hade i anspråk angrep vi racet på helt rätt sätt, vi bestämde att vi skulle gå "light and clean" inga krusiduller vad gäller utrustning. Valet föll på handpaddlar och en "dolme" mellan benen för att få upp skor och röv i vattenlinjen. Efter att ha provat lite midjeväskor föll valet på våra skidmidjebälten, vi bar varsin med dryck/bars och lite kraffs (kartor) som tävlingsledningen tvingat på oss. Jag körde med löparskor (fanns inte tid att prova ut något annat), Basso hade sedan tidigare provat ut ett par lättare skor i vattnet (typ Icebug) med bra grepp på sten och klippor. Vid två tillfällen före D-day hann vi mötas upp hemma hos mig för en löptur till Gömmaren. Vi simmade kors och tvärs över sjön, tränande uppstigningar blandat med löpning. Vi körde med handpaddlar, utan paddlar, med dolme, utan dolme. Vi blev mer och mer övertygade om att vi valt rätt utrustning. Vi var ett komiskt och udda inslag i villa idyllen när vi sprang till och från sjön i våtdräkt, simglasögon runt halsen, paddlar och dolme hängandes på midjebältet. Lika rädd som jag var för att möta någon förälder från skolan, lika skönt tyckte Basso det var att vara på bortaplan... Basso slaktade sin IronMan våtdräkt vid knän och armar för att bättra anpassa den till löp momentet, jag köpte en beggad Sailfish Attack och lät saxen göra samma jobb på den. Ni som vet var såna här våtdräkter kostar förstår att det inte känns helt bekvämt att sätta saxen i gummit. Nu var vi helt klara för race.

4 September

Blir upplockad av Basso före lunch för färd till Saltsjöbaden, en chartrad båt väntar för vidare transport till Sandhamn. Ombord är samtliga 200 deltagare och ett gäng funktionärer. Precis som på IronMan flackar blicken för att leta efter dom där goa något för runda människorna man kan identifiera sig med, och som man brukar se på klassikerloppen. Men här precis som på IM lyser dom med sin frånvaro, jag tänker att dom flesta på båten tycker nog att det är helt ok att springa i villa området i våtdräkt och att minst 25 timmar i veckan i träningskalendern är fullt normalt. Vi hälsar och snick-snackar med familjen Rosenqvist och även den gode Åberg är med på båten. Att vi trots allt känner lite folk måste väl ändå innebära att vi Utbrytare börjar bli en del av endurance Sverige. Väl på plats i Sandhamn blir vi mottagna med handskakning av tävlingsledning. För att citera Basso: - precis så där familjärt och proffsigt man vill att det skall vara. Incheckning och tävlingsledningen prickar av att vi har godkänd utrustning. Pre Race möte, pasta middag på hotellet, sista genomgång av prylarna och hopp i säng. Pulsen rusar lite och är onaturligt hög vilket gör att det inte är helt lätt att somna.

Raceday

Fukost 04:30, skönt att slippa carbo-load och gel som man tryckt ned dom senaste dagarna! Nervöst precis som det skall vara... Vi är trots allt trygga med den utrustning vi valt och känner oss åtminstone inte oroliga för den biten. Ödmjukt ställer vi oss långt bak i den klunga som skall ge sig av, starttiden är flytande mellan 05:45 och 06:15 för att vi skall slippa krocka med finlandsfärjan. Bara en sån dimension intygar att den här tävlingen är annorlunda från allt man gjort tidigare. Prick 06:00 bränner tävlingsledningen av startkanonen. 1200m löpning ner till stranden, vi lufsar på och kroppen börjar vakna. Jag kommer ner till stranden med Basso tätt bakom, instinktivt känner jag att vi skall gå i till vänster på stranden för den 1650m långa simningen till Vindalsö, en fet skogsdunge kommer i vägen jag ändrar löp riktningen och vi hamlar till höger på stranden. Snart inser jag att det är ett stort misstag då sjön ligger på kraftigt snett vänster framifrån. Det var sannerligen inte lätta förhållande denna dag med 10s/m i motvind med 14s/m i byarna. Jag blir chockad i vattnet, vågorna känns grymt höga och vi har svårt att se varandra även fast vi bara är några meter isär. Vi simmar och simmar men känslan är att vi står stilla i vattnet. Äntligen siktar vi en ö, vi försöker ta oss upp och den här ön är synnerligen besvärlig att just ta sig upp på, vi halkar och kanar på klipporna och det känns som en evighet innan vi har fått av oss paddlar, huva, simglasögon, dolme och fast mark under fötterna. Vi går 20 m och inser att ön tar slut... Vi har helt enkelt drivit så långt till höger att vi strandat in på en liten sten ö som vi egentligen borde simmat förbi på utsidan. Ytterligare några lag har gjort samma misstag som vi, medan de mer rutinerade lagen har simmat förbi. Tiden rinner på, vi får på oss utrustningen och kastar oss i vattnet för att simma de sista 300-500m som återstår. Äntligen framme, jag har inte full koll på hur lång tid det tog men i lugnt vatten hade vi gjort den här sträckan på 30min nu hade vi säkerligen hållit på i betydlig mer än en timma. Vi hade inte många lag bakom oss efter den första simningen. Vi blev dock inte alltför stressade utan jobbade oss successivt in i loppet. Vi sprang över klippor, på stenblocks-stränder och genom snårig skog. Ganska snart insåg man vilken terräng man hade att göra med under resten av dagen. Den långa simningen följdes av några kortare i lite lugnare vatten och det började kännas som att vi simmade på något bättre än under inledningen. Människor i våtdräkt, många med simhuvan fortfarande kvar på huvudet pratade franska, tyska, engelska och svenska i skogen. Vi passerade en del lag, vi kände oss starka. Ömsom sprang ömsom simmande, vi kom till en ny långsimning 1000m till Käckskär. Samma känsla igen, simma vi i sirap eller... lag som vi passerat på löp momentet simmade om oss. Vi som trodde att simningen skulle vara vår styrka. Basso och jag fick svårare och svårare att hålla ihop i vattnet. Ofta kom vi långt ifrån varandra och vi lade tid och energi på att samla ihop oss istället för att bara mata på framåt. Navigeringen i vattnet var också ett stort problem för oss båda, vi hade stora svårigheter att från det vågiga vattnet se vart vi skull ta vägen. Tjugo i tolv kom vi till första "course close check point" med 20 min tillgodo. Vi hade hoppats på att ha betydligt mer marginal, trots att vi var 5 tim o 40 min in i racet kände vi oss fräscha och starka men frustrerade över att tiden runnit iväg. Efter att vi tryckt i oss vätska, fyllt på midjebälten och mulat ner mackor och bananer i gommen satt vi fart mot Nämndö. Den här löpningen var 7km och känslan den samma som tidigare vi passerar lag under löpningen, de lag vi passerar börjar se slitna och plågade ut. Vi springer på, än så länge utan problem med uthålligheten. Emellanåt, som nu, är terrängen betydligt vänligare, vi fumlar med grindar till fårhagar, springer på snälla stigar och grusvägar. Vi springer igenom både Bullerbyn och Saltkråkan samtidigt, - vi springer rakt genom "gammel" Sverige, utbrister Basso. Det är grymt det är idylliskt och det är en Skärgård åtminstone jag inte riktigt mött tidigare, trots att man är Stockholmare och varit i Skärgården oändligt många gånger. På Mörtön, tror jag, signalerar Basso för kramp(insidan lår), jag pular upp en gel i farten som Basso trycker i sig. Jag vet sen halv IM på Tjörn att när Basso får kramp är han långt ifrån hängandes på repen, efter första krampen kan han fortsätta i timmar. Dessutom är det han som håller farten på dom här löpningarna och han tycks inte ha några större problem. Vi springer på och kommer fram till det alla kallar mardrömssimningen. Ettusen fyrhundra meter från Mörtö Klobb till Mörtö Bunsö, dom senaste veckorna har vi skojat friskt om den här passagen, då vi tävlat om vem som bäst kan likna en kille från 2010 års race video (ovan). Vattnet är strömt, hela Östersjön ligger på, och med dagens vindförhållande är vi medvetna om att det blir extra tufft. Vi står på en högklippa och blickar ut, utsikten är fantastisk för inte säga storslagen, och man ser några lag utspridda i vattnet som små prickar och två båtar från tävlingsledningen bevakar fjärden. Vi hasar, ömsom klättrar ner för klipporna menads jag försöker suga ur information om vilken punkt vi skall simma mot från ett lag vi just kommit ifatt. Tillslut hittar vi tävlingsledningens gula flagga på en av öarna i fjärran. Jag tittar på klockan, den är strax före ett, nästa gate close är 14:30 och den skall vara på andra sidan. Känslan är positiv och vi har sprungit ifatt tid, även om simningen tar 45 min bör vi utöka vårt avstånd till snöret. Vi hoppar i och simmar som i ett vakuum, vi kommer långt ifrån varandra flera gånger. Tävlingsledningens instruktion om en säkerhetsmarginal på 10 meter känns som ett skämt då vi oftast är 50 meter eller mer ifrån varandra. Mitt ute på fjärden blir vi nästan överkörda av en segelbåt men tävlingsledningen uppfattar faran och kommer med en av sina ribbåtar till skydd. Vi simmar och känner oss ensamma långt där ute, en gemensam nämnare på den långa simningarna är även illamående. Vi blir helt enkelt sjösjuka när vågorna kastar omkring oss som barkbåtar. Land kommer allt närmare, men vi kommer ändå aldrig fram. Tillslut når vi klipporna, klockan har tickat till en bit efter två, en sträcka som vi normalt alltså gör på mindre än 30 min har nu tagit 70min. Basso har kramp i vaden och jag hjälper till med att lägga tryck bland stenarna i vattenlinjen, den positiva känslan vi hade när vi hoppade i på andra sidan har nu hastigt förbytts mot kris. En snäll funktionär ger oss kexchoklad och berättar att check pointen är 2.5km bort i skogen. - Fan, det börjar bli kris på allvar... jag trodde vi var framme, men nu skall vi ytterligare 2.5km genom terrängen och dessutom vada över en passage till nästa ö. Vi skyndar oss och kommer ifatt herr och fru Rosenqvist i skogen vi har sprungit och simmat förbi varandra under hela dagen. Men på den stora fjärden har dom och andra lag simmat om oss utan att vi ens märkt det. Vi lubbar allt vi orkar och klarar check pointen med någon minut till godo. Vid check pointen sitter minst tre lag som gett upp, vi mular i oss allt vi kan inklusive en näve gott o blandat och lubbar vidare ned till stranden för en kort 200m simning till Kymmendö. På Kymmendö möter vi dagens absolut tuffast terräng, de 1700m måste ha tagit hur lång tid som helst, på en hal brant berghäll vurpar jag och skrapar ben och arm men i övrigt helt utan fara. När vi äntligen kommer fram till vattnet är det dags för en ny lång simning, 1000m till Getskär. Fjärden ligger i lä och vattnet känns som en swimmingpool jämfört med vad vi sett tidigare. Vi paddlar på men känslan består, det går sakta alltför sakta. Ute på fjärden ett par hundra meter från land har Krister sin första riktiga svacka, han är nedkyld, vaden krampar och är allmänt illamående. Vi har båda redan tidigare insett att vi aldrig kommer att hinna till nästa check-point, en följe båt pratar med oss och är generösa nog att slänga skalade bananer i Östersjön som åtminstone jag glupskt sätter i mig. När Kristers kramp inte släpper har vi inget annat att välja på än att kliva i båten som vänligt kör oss direkt till Utö. Efter 9 timmar och 30 minunter satt vi med ruggigt blandade känslor i båthytten, in-snurrade i filtar medan värmen sakteliga återvänder till kroppen, kände vi frustration blandat med besvikelse. Även om vi just hade en svacka är det inget snack om att vi hade kraft att fortsätta i flera timmar till, vi föll på att vi helt enkelt inte var snabba nog, framför allt på de långa simsträckorna tappade vi massor med tid. Ö-till-Ö hade besegrat oss. Surt. I de tuffa förhållandena som rådde var vi dock inte ensamma, 37 av de 96 lag som kom till start mötte samma öde. Vi kom faktiskt längre än Colting.

Efter ett par dagars reflektion har vi båda samma känsla. Ö-till-Ö är det häftigaste lopp vi gjort. Hade vi klarat det, hade det kanske till och med toppat IronMan. Ett unikt lopp i en unik miljö. Vi är fast beslutna att försöka igen. Första och andra placeringar på Utbrytar KM i simning var inget att luta sig mot. Vi måste både förbättra oss i sim momentet, och det rejält. Simning i öppet vatten är som att gå från pisten till off-pist i skidbacken. Det är en helt annan utmaning, något som vi inte fullt ut behärskade. På de långa simningarna var det tydligt att vi inte var tillräckligt samspelta och nästa gång skall vi göra som många andra lag, ha en lina emellan oss samt vara mer rutinerade i navigeringen.

Nästa gång simmar vi ända fram till Utö, oavsett de yttre förutsättningarna.

Nu har jag skrivit, även om många intryck förblir onämnda, den längsta race rapporten i Utbrytar historien, så jag förutsätter att nån, åtminstone nån, lämnar en kommentar... :-). Slutligen, även om jag fortfarande är besviken och skamsen är jag tacksam att Basso frågade om jag ville hänga på. - Tack Basso,det var grymt! / Bergman

Utbrytare i ÖtillÖ

Ni har väl inte missat att Utbrytare Bergström & Bergman ställer upp i årets ÖtillÖ, skärgårdstävlingen som går mellan Sandhamn och Utö.

Starten går måndag morgon kl 06.00 och vi hoppas klara av snören och andra utmaningar och ta oss imål innan mörkret lägger sig över skärgården igen. När jag skriver det här (söndag morgon) så ger väderprognosen motvind med + 10 m/s, frågan är om racet blir av......

Man ska kunna följa loppet på www.otillo.se och ni kan även spela på racet på www.betsafe.com .

Lidingöloppet Testlopp 4/9

Någon mer än jag som skall springa imorgon?

http://www.lidingoloppet.se/sv/Vara-lopp/Testlopp/

/ Lars

VR-gruppen klar för 2012

Inatt stängde anmälan till vår grupp inför VR nästa år. Det blev till slut ett ganska stort gäng med 24 åkare. Det är dels en kärna med åkare från Utbrytarna (8 pers) ett gäng från Skåne + Karlstad (8 pers) samt vänner i Trosa och Stockholm som kompletterar gruppen.

Jag kommer, precis som förra året, bjuda in till ett tidigt träningsläger under 2012 där vi kan klämma mil och umgås. Tycker också att det är bra om vi kan kombinera det med ett par lopp där vi möts. Jag kommer samla ihop allas e-mail adresser och göra en mailgrupp som förra året så bör det bli lättare att kommunicera.

//Krister

Race report: Sala Silverman 2011

Det var dags att ta en personlig revansch på kroppen efter att jag blivit tvungen att i maj ställa in mitt planerade deltagande i Klagenfurt på grund av skada. Träningen hade gått ganska bra under sommaren och med bara små känningar av min gamla skada anmälde jag till Sala Silverman (halv ironman distans). Limpan skulle egentligen varit med men åkte på magsjuka kvällen innan och fick ställa in.

Under veckan hade jag försökt att kitta upp mig på lite utrustning. Jag hade läst mig till att tempobågar var det som gav mest effekt på cyklingen (3-4km/h snabbare), sen insåg jag att min rygg inte skulle klara av det - men det skulle väl gå utan? Men triathlonbyxor var ju ett måste för att spara tid i växlingarna - bara det att postorderföretaget i Sthlm kunde inte garantera leverans och affären ute i Enebyberg hade bara ett exemplar kvar i fel storlek dessutom - så vad göra? Det blev istället ett par kompressionskalsonger som bas och separata cykelbyxor och löpartights. Det var inte aktuellt att köpa en specialvåtdräkt med kort varsel, så istället satt jag och sydde igen hålen i min 13 år gamla wakeboarddräkt kvällen innan. Ganska misslyckad kittning alltså.

Tävlingen började med två varv simning (1900km) på en sjö i Sala. Innan starten konstaterade jag att det endast var två deltagare som hade en "vanlig" våtdräkt, en snubbe till och jag. Resten av deltagarna körde alla någon av alla dessa specialdräkter. Efter drygt halva första varvet bestämde jag mig för att gå en simkurs då det bara var 10 simmare bakom mig av totalt 400 startande. Simningen gick som förväntat dåligt och slutade på 48:56.

Väl i växlingsområdet var det nästan tömt på cyklar när jag började fippla med att få av mig våtdräkten, på med linne och cykelbyxor ovanför mm. När jag väl kom iväg efter 04:20, bland de absolut långsammanste, höll jag på att ge mig ut på löparbanan istället för cykelbanan (det fanns ju inga att följa efter).

Cyklingen bestod av tre varv á 30km, där 40km/h på de första tio inte var något problem men där jag fick slita för att hålla mig kring 30km/h i motvinden de sista 20km. Hade som målsättning att avsluta cyklingen på 2:40-45, men vågade inte riktigt pressa benen i motvinden för jag var rädd de skulle stumna till löpningen. Avslutades på 2:47

Växlingen till löpningen tog återigen alldeles för lång tid.

Det första av de tre varven på löpningen gick på 34 minuter och kroppen kändes ok. Någonstans efter första varvet var det som att jag var nöjd och slog av på tempot och kunde inte motivera mig att fortsätta springa, även fast orken fanns där. De två sista varven tog betydligt längre tid och jag avslutade löpningen på 01:58

Triathlondebuten avklarad och jag hade fått blodad tand.

Kan rekommendera loppet av flera anledningar; nära till Sthlm, fina omgivningar och för er som har problem att springa på asfalt var det max 3km på asfalt på hela loppet. Banan är relativt platt, så jag tror det kan vara en bra första bana att köra en längre distans på.

Mina egna reflektioner efter loppet bestod i att jag till nästa tävling ska ha;

- gått en simkurs (jag har aldrig märkt hur långsam jag är på Vansbro eftersom det hela tiden kommer nya simmare)
- köpt en riktig våtdräkt - det håller inte att lappa gamla revor och hål kvällen innan.
- köpt tempobågar till cykeln (3-4km/h blir ändå några minuter på totalen)
- skaffat triathlonbyxor så att växlingarna inte går onödigt långsamt
- träna psyket lite på löpningen; det var värmen och inte orken som var problemet för mig

KLUBBREKORD

Vi har pratat om att vi, på sidan av vår blogg, där medlemmar och resultat står, skall föreviga alla KLUBBMÄSTARE, samt lägga upp Klubbrekord för de "vanligaste" distanserna och grenarna vi kör.

Kravet för att tiden skall gälla som ett offentligt Klubbrekord är att man gjort tiden under Utbrytarnas existerande, samt att man INTE tävlat för nån annan klubb när rekordet slogs.

Dessa grenar hade vi tänkt skulle gå innehålla klubbrekord. Kom gärma med synpunkter om ni önskar ha med nån mer gren. Skriv gärna in er bästa tid, om ni tror har nån chans på att inneha ett klubbrekord, vilken tävling det var och vilket år.



Skidor
Vasaloppet 05:24:43(Bielke 2012)
Engelbrektsloppet 3:52:44 (Bidevind 2010)
Marathon 42km Skidor


Löpning
Lidingöloppet 02:22:52 (Tomas Westerlund 2011)
10km Löpning 40:34 (Premiärmilen 2012 Bidevind)
Halvmarathon Löpning
Marathon Löpning


Cykling
Vättern 8:55 (2010 Lindberg & Kazinczy)
Vasaloppet MTB 3.55.54 (Peter 2011)


Simning
Vansbro 56:08:02 - (2011 Andreas Johansson)


Triathlon
Olympisk Triathlon 2.41.00 - (Stockholm Triathlon 2011 Lindberg)
Halv Iron Man 5:37:59 - (Tjörn triathlon 2010 Lindberg)
Iron Man 12.05.50 - (Järnmannen 2011 Rhedin )



Tack!
-Styrelsen

Stockholm Triathlon - Olympisk Distans

Det var ett bra tag sedan man skrev ett inlägg på bloggen. Har blivit några tävlingar sen sist:-), och tänkte lägga ut en kort blänkare om Stockholm Triathlon som gick av staplen i City idag. PÅ plats var Lindberg, Bergman och även vår snart nya medlem Robert Fuchs, den gamla cykelräven från Uppsala, som var en av få i vår grupp som gick in på 8.55 på Vättern.

Starten för dagens tävling var vid Sjöhistoriska där 1500m inleddes i Djurgårdskanalen. Klubbmästarn Bergman var självklart snabbast upp ur vattnet av oss 3 på dryga 31 minuter, Fuchs 34 blankt, med Lindberg en bit efter på dryga 37. En klar förbättring mot senaste Olympen förra året då det hann gå 45 minuter i "sänket" var på land.

Därefter skulle det cyklas 40km i vår vackra stad, på Strandvägen, via Slottet, Skeppsbron, S. Mälarstrand, Västerbron och N. Mälarstrand för att sedan vända. Detta skulle upprepas 2 ggr. Gick riktigt bra för oss alla 3. Fuchsen snabbast på dryga 1.09, Bergman 1.11.30, Lindberg, 1.12.20. Bra tider på 40km, ca 33km/h?

Sedan löptes det 10km på Gärdet, 4 varvx2,5km. Fuchsen hade problem med höften, hasade in på 1.01, vilket var starkt ändå, med tanke på att han innan bara hade tänkt köra 2 grenar. Bergman gör ett starkt lopp på 52.30. Lindberg överträffar sig själv, går ikapp Bergman på sista varvet då det återstår ca 1,5km, gör Löpningen på 45.10!

Lindberg: 2.41.00
Bergman: 2.41.58
Fuchs : 2.50.45

Ska ni nån gång köra en Triathlontävling så kör denna! Fint arrangerat med härligt cykelstråk i Sthlm City. Löpningen gick mestadels på grusväg på Gärdet, förutom ca 600m per varv med asfalt.

Nästa vecka kör jag och Bidevind Sala Silverman, Halv Iron Man. Klubbrekordet ska slås, 5.37.59. Laddningen mot nästa IM har börjat:-)!

-D

Cykelvasan

Årets lopp gick i strålande väder. Loppet var fulltecknat (6000 pers) och välorganiserat, varumärket Vasaloppet höll måttet. Jag var nyfiken på hur sträckan skulle se ut på sommaren då jag enbart kört den på vintern tidigare. Utbtyrarkollegan Bo Mattsson dök upp i starten men hade problem med ena knät redan innan starten. Själva starten gick uppför bilvägen istället för i den traditionella vasaloppsbacken och det dröjde innan jag kände igen mig. Kändes som att drygt halva sträckan gick på vägar med en blandning av asfalt och grus vilket ju är lite synd i ett MTB lopp. Hur som helst var det kul att återse alla stationerna i sommarskrud Eversberg m fl.
Resultatet då? Jo, både bra och inte bra. I min startgrupp (grp 13 med 200 pers) så var vi fyra som tog ledningen, han som var först drog på något så in i norden. Jag såg det dock som ett gyllene tillfälle att få draghjälp på den inledande asfalten. Jag låg på mellan 170 och drygt 180 i puls och gav upp (snyft )i grusuppförsbacke strax efter Mångsbodarna. Fann därefter ett rimligare tempo och tyckte att det flöt på bra då jag passerade massor av långsamma åkare. OK, några enstaka åkare var snabbare än vad jag var. Nästan överallt gick det att köra om så det blev inga köer. Dessutom går det riktigt fort i nedförsbackarna. Med ca 35 km kvar gick kedjan av och det tog ca 30 minuter att jogga/gå/rulla fram till nästa station Hökberg där de kunde laga kedjan. Detta förlorade jag ca 20 minuter på. Målgången blev efter den obligatoriska slutsputen med maxpuls igen 3.55.54. Detta gav plats 97 bland 495 i klassen 50-54 år herrar.
Kommer jag köra igen nästa år? Inte självklart, det finns MTB lopp på närmare håll som innehåller mer av riktig skogskörning men om man vill se ett stort startfält så slår inget Vasaloppet.
/Peter

Vättern 2012

Hej grabbar,

Vi har öppnat anmälan för VR 2012 och vi har i år en egen grupp på 30 platser att fylla. Starttid är 03.22 och vår snabbaste grupp har ambition att gå under 9 timmar, kanske t o m lite snabbare än så. Vi kommer säkert att ha åtminstone en grupp till med ambition runt 10-11 timmar.

Som det ser ut just nu så kommer vi ha svårt att fylla platserna och jag vill att ni funderar på om ni har några som vi kan bjuda med som har en liknande ambitionsnivå som oss.

Maila, ring idéer till mig så skickar jag över anmälningsprocessen.

Mail: kristerkrokodil@gmail.com

Mobil: 070-258 15 01

//Krister

Riddarfjärdssimningen

Utbrytarna visar upp sig i allehanda tävlingar och i helgen var det herr Bergström som stod uppställd för att simma Riddarfjärdsimningen som går mellan Stadshuset och Rålambshovsparken, en sträcka på 1 Mile (1609 meter).

Väl på plats vid starten hade jag en timme för att kika in startfältet och få sista race info. När jag gick runt och hörde på försnacket så var det 150 anmälda och en blandning av "riktiga simmare" från riktiga simklubbar till triatleter och en klick simtanter.

Loppet var väldigt straight forward, start i vattnet bakom ett snöre och sen var det bara att hänga på dem framför utan några större navigeringsövningar. Fördelen med ett mindre fält var också att jag slapp bli knuffad under vägen (som jag tycker är ganska obehagligt).

Väl imål såg jag att jag gick in på en 76:e plats på tiden 32,25. Vinnare var Stina Gardell som var med i VM senast och hon landade på 19 minuter.

Summering av loppet: kul att ha gjort det men inte någon stor upplevelse att ta med sig i livet. 2 Getingar?

/Krister

Prolog + KM i Terräng löpning i Ursvik

Hej!

Prologen (gemensam löpning av tävlingsspåret) till Terräng KM i Ursvik gemomförs torsdagen den 8 september. Vi samlas vid starten i Ursvik kl 17.20. Banan blir som vanligt 15 km "Extremen". Själva tävlingen går av stapeln en vecka senare, den 15/8 med samling samma tid. För er som aldrig sprungit banan men som tänkt ställa upp på KM rekommenderas prologen starkt då det finns ett flertal ställen som är lätt att springa fel på ...
Anmäl er genom att svara med en kommentar till detta inlägg. Svara om ni tänkt delta på både prolog och KM eller bara KM.
/ Tävlingsledare, Lars Munther

Stort Grattis Gustav!

Här har man gått runt och mallat sig en dryg månad som snabbaste Utbrytaren på IronMan-distans men det är slut på det för denna gången.......

Gustav Rhedin ställde upp på Järnmannen i Kalmar som gick av stapeln i helgen som gick. Efter 12.05.50 så var han i mål fördelat på ca 1.25 simning, 6,08 cykling och avslutande 4,24 löpning. För kompletta resultat se www.kalmartri.com.

En annan spännande sida är www.ironmanstatistik.se där Utbrytarna SK (efter en insats av Bergman) finns representerade.

Stort grattis till Gustav för en riktigt fin prestation!

Köptips?

Vet inte om jag är sist ut men igår kväll beställde jag en mountainbike. För en tid sen gjorde tidningen Kadens en test av MTB under 10 000 och Rose Count Solo 1 kom ut väldigt bra i testet. Jag har hållit koll på den sedan dess och med 15% sommar pris så kunde jag inte hålla mig längre så igår kväll drog jag iväg beställning.

För under 8000 kr så får du den hemskickad, bara att hoppa upp och dra ut i skogen.

www.rosebikes.se

http://www.rosebikes.se/artikel/count-solo-1-2011-/aid:435323

Ironman Austria - Race Report

Vår stora utmaning Ironman är avklarad och jag ska försöka sammanfatta vårt äventyr. Klickar ni på rubriken ovan så kan ni se vår nya kompis Vanhoenacker gå i mål på nytt världsrekord 4-5 timmar innan vi Utbrytare kom i mål. Tror dock att vi var minst lika nöjda med våra tider......

Bakgrund:

December 2009 i Bruksvallarna, Utbrytare Lindberg, Bergman, Bidevind och Bergström tar i hand på att köra en Ironman under 2011. Målet känns för hela gänget lite utanför komfortzonen, vad faan har vi gett oss in på, det här är lååångdistans....Under våren 2011 så tar Bidevind ett klokt beslut att hoppa av satsningen då hans problematiska höft inte vill bli bättre och en IM kan ställa till ännu mer problem.

Under resan fram till IM så tar vi oss an utmaningen ganska metodiskt och slipar bort de värsta svagheterna och bygger upp erfarenhet för att IM ska kännas okej. Det betyder bl a att Bergström lär sig simma crawl på en vuxencrawlkurs, att Bergman och Bergström genomför sin första Marathon (Stockholm) under 2010 för att få en känsla för den distansen, att Limpan kör alla tävlingar han kan komma över under 2010 (30 stycken!) och att vi tillsammans tar oss an Tjörn Halv-IM i Augusti 2010 som kändes lite som ett officiellt genrep.

Fast Fwd:

Torsdag den 30:e juni kl 08:15 hämtar jag upp Bergman på Nyköpings tågstation. Bergman har gått hårt på Vitargon och redan pissat 3 gånger mellan S-holm och Nyköping, redan det ett svårslaget rekord. Nere i Malmö möter vi sedan upp Limpan och Martin Sedin, en av Bergmans studiekompisar som också vill hänga på. Han har sålt in sig som killen som bara tränar hockey och basket men efterhand smyger det fram att han: 1) Har rakade ben 2)Cyklar i en stenhård cykelklubb 3) simmar i havet med en Triathlonklubb 4)Tränar löpintervaller med samma triathlonklubb. Summa summarum: vi börjar ana oråd. Efter att Martin storstilat bjudit oss på lunch börjar vi 130 mil bilfärd ned till Klagenfurt i Limpans DirektörsPassat, knappt inkörd. Vi har 4 hojar och packning överallt men stämningen är god. På vägen ned slaggar vi över i Göttingen och på fredag eftermiddag kommer vi ned till Klagenfurt och åker direkt till startområdet för att hämta ut prylar och kolla in övriga triathleter. Redan här konstaterar Bergman att vi är a)fetare än alla andra b)har sämre hojar än alla andra.

Limpan har redan ett år tidigare bokat upp boende och vi åker ut till vårt hotell som ligger naturskönt ca 15 km från Klagenfurt. Vi bor i lägenhet och kvällen blir en kavalkad i rookisar som försöker lista ut exakt hur vi ska packa våra grejer inför incheckningen under lördagen. Man får tre påsar BIKE, RUN, STREET WEAR så det borde inte vara helt omöjligt att lyckas. Vi avslutar med att köra gemensam lumpen-stil: Löparskor: håll upp, lägg i påse, Löparlinne: håll upp, lägg i påse osv..... Vi kommer överrens om att det bra att inte ha med sig familjen på de här övningarna, man måste få nörda loss ordentligt.

Lördag:

Vi åker ned till Klagenfurt och går på Pre-Race Meeting, går på Massage, käkar lunch och checkar in våra grejer i Transition Zone. Allt känns precis så där inrutat och proffsigt som man vill ha det. På kvällen käkar vi ute på restaurang men kombinationen Alpsjö och servering av en Thailändsk Pojk?/Flicka? känns udda. Vi tar en tidig kväll med vetskapen om att vi ställt väckningen på 04.00 morgonen efter.

Söndag RACE DAY:

Upp i arla gryning, tror faktiskt att vi alla lyckats sova. Vi är både uppspelta och sammanbitna på samma gång när vi går ned till vår Ironman frukost på hotellet. Vi har lyckats boka upp en super-parkering dagen innan, bara 100 meter från Transition-området så efter lite navigering kring avstängda vägar så lyckas vi bli av med bilen. Vi tar en sista koll på våra uppställda hojar, det är nu man inte vill att det ska vara en punka men allt är under kontroll. Grabbarna är nervösa och försvinner i väg mot varsin buske med toapapper i andra handen medan jag väntar tålmodigt. Dagen innan har Bergman studerat startplatsen för simningen under ca 4 timmar och värkt fram att vi ska stå långt till höger för att undvika köer så vi gör som han säger. Kl 07.00 ska starten gå och ett par minuter "High Fivar" vi varandra, önskar lycka till och påminner oss om att njuta av det här - det kanske bara blir en IM i livet. Nu är det varje man för sig själv, i mål får vi träffas igen.

Simningen:

Jag tar en lugn start men jag märker ganska snart att jag också blir ifrånsimmad av stora delar av fältet. Tid till anan så simmar andra på mig och det är svårt att hitta flytet. Jag känner mig inte helt bekväm på vägen (1400 m till första bojen) och jag bröstsimmar några tag här och där för att behålla lugnet. Så småningom drar jag mig ut längre på höger kant och får fritt vatten. Min navigering är dock inte det bästa och efter ett tag märker jag att jag hamnat minst 100 m för långt åt höger, navigering måste man öva på tydligen. På vägen tillbaka så kommer jag in i riktigt fint flyt och känner mig starkare genom hela simningen, sista 900m går i en kanal och navigeringen går perfekt när jag har en kant att navigera mot. Efter 1:26 joggar jag upp ur vattnet och känner mig nöjd med starten.

Cykel:

När jag kommer upp till bytet ser jag att Martin och Bergmans påsar är borta så jag är efter dem, dammit! Limpan har påsen i en annan sektion så han har vi ingen koll på. Efter byte till cykelkläder ger jag mig ut på cyklingen. Jag har respekt för de 18 milen, fördelade på två 9-mila varv och det är även 1800 höjdmeter som vi ska hantera med två större backar efter 30 resp 50 km. Min strategi är att ta det lugnt på första varvet och fokusera på att sköta vätska och energi exemplariskt. Jag planerar även att köra backarna på riktigt lätta växlar och undvika mjölksyra toppar så långt det går. Miljön och vägarna är grymt fina och som svensk är det skoj att få köra riktigt långa nedförsbackar, uppförsbackarna svider däremot ganska bra i benen. I längsta backen så har man Tour de France-känsla när mycket folk står på vägen, lämnar en korridor i mitten och hejar fram oss. När man sen får kasta tomma flaskor och plocka nya från langningen så är proffskänslan total! Första varvet går på ca 2:45, snabbare än jag tänkt men allt känns bra. När vi går ut på andra varvet märker jag att många stretchar ryggen, sitter upp från sin tempoposition och själv känner jag mig jäkligt stark. Under andra varvet tar jag många positioner även om tiden är lite sämre och jag klarar hela cyklingen på ca 5:50. Efter ca 11 mil så kör jag ikapp Bergman och vi pratar lite innan jag kör vidare. Jag känner mig grymt nöjd och tycker inte att jag har pressat mig för mycket.

Löpningen:

Jag har medvetet inte velat använda ordet MARATHON i mitt huvud när jag tänkt på löpningen, den har fått heta "löpmomentet" för marathon låter bara för grisigt efter de insatser vi redan gjort. Löpningen är platt och man springer två slingor, två gånger per styck med varvning inne vid målområdet så nu har vi chansen att se varandra flera gånger under loppet och hålla ordning på varandra. När vi möts försöker vi skrika lite klyshor till varandra "du är snart en Ironman, kämpa nu!!!!!!". Löpningen blir jäkligt tuff, hela kroppen skriker att den inte har lust att springa och framför allt inte några långa sträckor i taget. Jag hade hört tidigare att det inte är helt fel att växla löpning/gång och att det inte ska behöva paja tiden helt och jag blev ganska snart tvungen att köra den taktiken. Under den tidiga löpningen kändes det jäkligt tufft mentalt, ett marathon är gris-lååångt när man redan är slutkörd men efter ca 15 km så lyckades jag få in mer positiva tankar i huvudet. Jag hade trott att Limpan skulle komma farande som en gasell under maran men varje gång jag mötte honom så såg han rejält sliten ut. Bergman sprang varje gång jag mötte honom men det var inga sprinter-steg på honom heller. Martin, som varit före mig hela loppet mötte jag bara en gång och då var det ca 6 km kvar av loppet och han var ca 2 km före mig så det gick inte att komma ikapp honom.

Sista kilometrarna så passade jag på att njuta av vetskapen att jag skulle fixa det och det kändes jäkligt högtidligt att ta sig in på målrakan, inramningen var formidabel med pom-pom tjejer, Beyonce på superhög volym, en speaker som skriker Krister Bergström, Sweden: You are an Ironman. Lite corny men det kändes jäkligt rätt just då.

Eftersnack:

Vi lyckade alla med målet att ta oss in under 13 timmar och alla fyra kom in under 30 minuter - ett suveränt resultat som vi är jäkligt nöjda med. Bergman var den enda som avslutade på rätt sätt dvs med fontänspyor under marathonloppet och dropp efter genomfört lopp. Vi var faktiskt jäkligt oroliga för Bergman då vi la honom i sängen på natten och han hade spytt 5-6 gånger på vägen hem. Av någon anledning så vaknade vi alla kl 5 morgonen efter och satt och pratade om loppet och då var Bergman glädjande som vanligt igen.

Efter loppet så har hela gruppen känt en viss tomhet, och för min del speciellt när vi kom hem och man inte kunde sitta och analysera loppet i bilen längre. Ironman har varit ett stort mål och något vi laddat för länge och det känns alltid lite tomt när man inte kan se fram mot det längre.

Göra det igen?

Vi kom överrens om att Ironman är inget man ska gödsla med, precis som man inte ska äta julbord varje dag i veckan, samtidigt så är vi sugna på att utmana oss själva igen. Planen är att vi 2013 kommer stå på startlinjen igen och förmodligen blir det i Frankfurt. Tiderna ska putsas och vi vill alla ta oss under 12 timmars gränsen. Fler som vill hänga på?

Ironman * 3

STORT GRATTIS till Krister, Bergman och Limpan som alla tre fullföljde Ironman i Österrike idag med den äran!
Vad jag vet så är de de första Utbrytarna att genomföra Ironman, iaf i vårt klubbnamn.
Krister -12.22.23 - 1796 (placering)
Bergman - 12.34 - 1857
Limpan - 12.48.44 - 1921
Ser nu fram emot rapporter från er alla tre på bloggen!
/Munther

KM i simning 2011 avgjort!

Ännu en gång var det perfekta förutsättningar vid Rösjöbadet i Täby. Ca 22 grader i vattnet, strålande sol och nästan fullt på läktarplats. Tyvärr blev delar av publiken lite väl upphetsade och envisades med att vilja vara nära sin idoler under tävlingen genom att simma och röra sig innanför banmarkeringarna. Några större incidenter uppstod dock aldrig.

Att nivån på denna deltävling är på väg stadigt uppåt råder det inget tvivel om. Redan före start kunde man se att stora delar av fältet skaffat sig den bästa utrustning som marknaden kan erbjuda i form av heltäckande gummidräkter. Vilka som var "godkända" respektive "icke godkända" har vi dock inget svar på. Kanske vi bör skaffa en kontrollant.

Till själva tävlingen. Att Kim skulle rusa iväg i starten var väl ingen överaskning direkt men att han skulle hålla så bra som han gjorde överaskade nog på en del. Att han är en duktigt bröstsimmare visste vi men att han orkade med ca 70% crawl den gång visar på både teknisk och fysisk utveckling. Att Krister, efter gedigen crawlutbildning under vintern, skulle vara med i toppen var heller ingen överraskning. Den som definitivt utvecklats mest under året är ändå Limpan som från näst intill vertikal i vattnet nu flöt näst intill horisontellt! Detta innebar att undertecknad i det närmaste drunknade av förvåning när han vid varvningen blev utträngd och påsimmad av densamme! Frågan är också hur mycket som var fysisk och teknisk utveckling och hur mycket som var den nya hajdräkten. (Förmodlingen köpt på svarta marknaden då de numer är förbjudna.) Själv påstod Limpan att dräkten gjorde ca 50%. Förmodligen var det mycket mer. Undertecknad hade, i vilket fall som helst, ingen chans att hänga på.

I täten utkämpades, enligt uppgift, en ganska hård fight mellan Krister och Fredrik B. Både verkar mycket väl förberedda inför Iron Man. Till slut vann dock Fredrik ganska konfortabelt. Tiden var också tävlingsrekord (Tror vi, ca 19 min 30 sek.). Det skall dock tilläggas att även dessa två hade någon form av gummidräkter. En stor eloge till Bosse som utan gummidräkt och med stor del bröstsim klämde sig in på 4:de plats utan gummidräkt.

I botten kämpade Peter och Niklas om sista platsen. Övriga deltagare kunde avnjuta en mycket spännande spurtstrid sista 50 m. Niklas gjorde nog ett misstag när han i sin iver att undvika sistaplatsen försökte med att par ödestigra crawlarmtag. Peter kunde då sträcka ut och avgöra på sista 30 m.

Ett stort grattis till Fredrik och tack alla andra för en väl genomförd tävling. Publiken såg lyrisk ut även om dom inte sa så mycket utan mest stirrade förstummade.

Resultat

1. Fredrik Bergman
2. Krister Bergström
3. Kim Quarnström
4. Bo Mattsson
5. Daniel Lindberg
6. Per Bielke
7. Peter Kacinzcy
8. Niklas Berglin

KM i Simning 28/6

Nu är det snart dags för deltävling 3 i Utbrytarnas klubbmästerskap. Vi kommer att köra samma plats, samma bana och samma tid som föregående år.

Samling Rösjöbadet vid Rösjon (Täbysidan) kl 18.30. Jag räknar med att vi kan starta ca 18.45. Sträckan är lite knappt 1.200 m.

Anmäl ert deltagande via mail eller som kommentar till inlägget på bloggen.

Karta:

http://kartor.eniro.se/query?what=maps&search_word=&geo_area=r%C3%B6sj%C3%B6badet&from=