Söndagen den 25 oktober bar det av till Dublin för Limpans 2:a mara i karriären på måndagen 26/10 då det var Bank Holiday på Irland.
Flyget gick kl. 13.50 lokal tid, för att sedan landa vid 15.30. tog flygbussen direkt till mässhallen där nummerlapp och dylikt upphämtades. Hade noga kollat upp att jag bodde hyfsat nära både start och mål. Hittade ett hotellrum i Temple Bar, vilket är "partydistriktet" i Dublin. Det var dock ganska lugnt, strosade runt lite på gatorna och fick i mig lite pasta som sig bör.
Tidigt tillbaka till hotellrummet, klockan var ju 2 timmar tidigare med tidsskillnad och tidsförskjutning mig "min normala" tid.
Vädret när jag landade var minst sagt bedrövligt, 10 grader och regn. Hur skulle det gå? Men, Inget skulle störa mig imorrn.
Uppladdningen hade gått perfekt. Allt var förberett in i detalj. Träningen efter Lidingöloppet hade gått riktigt bra. Nu skulle här tas revansch för "missen" på Lidingöloppet, en insats jag var mindre nöjd med.
Studerade mina "hålltider" från min 1:a mara från Amsterdam 2007 för att hålla koll på farten. Tiden då var 3.58.23, vilket skulle slås och helst under 3.55.
Vaknar upp tidigt på morgonen tävlingsdagen. Hade kollat upp var jag kunde käka frukost, fanns ingen på mitt hotell. Packade ihop, checkade ut, bad att få lämna mitt bagage på hotellet och gav mig promenerandes ner till starten. Vilken morgon! Vädret var helt plötsligt helt perfekt, ca 15 grader, lite molnigt, med solen tittandes fram emellanåt. Nu skulle inget stoppa mig!
Tänkte att jag skulle ha lite koll på farthållarna med stora ballonger, fanns en lila ballong med 3.45 tempo, en svart med 4.00 tempo. Jag tänkte att jag håller mig mitt emellan dem.
Starten gick, kroppen kändes bra direkt och jag gíck ut i ett bra tempo. Första milen gick på 51.45 (51.44) i Amsterdam och jag hade den lila 3.45 hela tiden inom synhåll och närmade mig tom. Efter 11 km, kom jag ifatt och förbi. Detta kanske går väl fort, men jag kör mitt tempo.
Jag höll 3.45 ballongen bakom mig till ca 19 km, då gick de förbi och rann iväg oroväckande fort. Började jag redan tappa? Första halvan gick på 1.50.25 (1.52.57 i Am), hur länge skulle detta hålla? Det började redan ta emot och göra ont, bara hälften kvar.
I början av loppet hade sprungit förbi 2 gångare, tro på fan att dessa killar går förbi mig efter ca 30km. Illa! Hur som helst var jag fortfarande ca 2.30 min före min Amsterdamtid, nu 2.40.04. Håll iiiii nu! Nu började det göra riktigt ont. Stegen blev kortare och kortare och mile-tiderna sämre och sämre. Det fanns inga km-passeringar utan här körde man ju miles = 1.609m. Loppet skulle vara 26 miles hade jag läst och jag sprang och räknade vad jag borde ha för passertider vid markeringarna.
Jag höll ändå mina måltider som nu var uppe på 10 min per mile, inledde i ca 8 minuterstempo. Med dessa passertider borde jag gå in på 3.53.30 räknade jag ut.
Jag slet och slet, steg för steg, km för km, mile för mile. Jag led nu hårt för min offensiva öppning. Ju närmare målet ju säkrare blev jag dock att jag skulle slå mitt "pers". Dock hade jag inte kalkylerat med att 26 miles = 41.834m dvs det saknades 361m.
Jag krigade på hela vägen in i mål och till slut i mål på sluttiden
3.55.38. Dock otroligt nöjd med min insats, pers med 2.45 min. En klar revansch för Lidingö där jag var 14 minuter sämre än tänkt.
Gick i sakta mak för att hämta mina grejjer, tillbaka til hotellet för att låna en dusch, sedan tillbaka till flygplatsen och hem igen. En kort sejour i Dublin som absolut inte var bortkastat!
Detta ger klar mersmak för framtida utmaningar, Iron Man 2011 etc. Anmälde mig just till Paris Marathon som går av stapeln den 11 april 2010. Då tar jag med mig familjen!
