Jonas Reinhammar

Namn: Jonas Reinhammar

Född: 1979

Längd: 177 cm

Vikt: 82 kg

Jobbar: Dell AB

Bakgrund (idrott): Fotboll

Meriter: 0 poäng i KM 2013

Målsättningar: Genomföra vasaloppet samt IronMan Kalmar
Nästa Investering: Alla tillbehör som en triathlet behöver....våtdräkt etc

Race report: 10 island race

Sista helgen i augusti deltog fyra Utbrytare i den första upplagan av 10 island race i Öckerö skärgård. Limpan och Kim var redan anmälda när jag insåg att det skulle bli en bra upplevelse och present till Andreas. Nu sitter jag här några veckor efter och försöker att summera tiden innan, själva loppet och känslan efteråt.

Själva tävlingen är att som klassisk multisporttävling, i detta fall bestående av kajak, löpning och simning. Den första delen av tävlingen bestod av kombinationen löpning-kajak-löpning och den avslutande delen gick ut på att springa över och simma mellan kobbar och öar. Värt att tillägga är att Öckerö kommun och de öar som ingick i tävlingen alla ligger ut mot öppet hav. Under den första delen var det upp till deltagarna att läsa karta och orientera sig upp till respektive ös

Så när Andreas (som även kollade väderprognosen innan Zürich) började skicka uppdateringar om de senaste prognoserna med avseende på vind och våghöjd kunde vi hålla oss för skratt. De värsta prognoserna sa 16-20m/s vilket med öppet hav från de brittiska öarna skulle betyda ordentliga vågor om vinden fick ligga på några dagar.

Så för att förbereda oss på bästa sätt övades kamraträddning innan, samt att vi försökte mappa tävlingsledningens markeringar om kontroller mot kartor från Google maps för att hitta snabbaste (därmed inte rakaste) vägen från landstigning upp/ned till kontrollen på varje ö. Vi försökte också stressa upp både Limpan och Kim innan loppet. Kanske lyckades det efter Limpan och Kim frångick sin vanliga uppladdning med Vitargo för att gå över till en mer Bidevindsk med pizza och rom kvällen innan.

På race morgonen var det tidig revelj för kajakuppläggning vid 0700. Dressed for success drog de båda Utbrytarlagen iväg för att trimma kajakinställningar och för att hämta ut sina hyrda (Kim/Limpan).

Team Kim/Limpan med kroppsnära kläder

Team Bidevind/Johansson i vassa Inov-8 skor

Andreas kittar kajak och Kim & Limpan funderar över sina kajaker

Väl vid kajakerna tog vi beslut att lämna såväl camelbacks, flytvästar på kajakerna inför den inledande löpningen på ca 5km. Vi var dock tvungna att plocka ut orienteringspinne (sport ident) och GPS sändare, visselpipor samt första förband (de enda obligatoriska delarna som skulle med hela loppet).

Under racebriefing på morgonen besannades också en del av de fasansfulla prognoserna Andreas skrämt upp oss med, men vinden och vågorna väntades inte bli riktigt besvärliga förrän efter lunch så vi höll tummarna.

Taggade till tänderna stod vi på mållinjen några timmare senare när starten gick. Det märktes att det var första året då utrustningsval var väldigt varierande. Vi var iaf extremt nöjda av att ha dumpat ryggsäckar mm vid kajakerna och tog rygg på vad som senare skulle visa sig vara Markus Torgeby med racepartner.

Första löpningen gick bra för Team Bidevind/Johansson och vi kom till kajakerna som sjunde eller åttonde lag. Vi hade redan innan insett att vi skulle vara rökta så snart det blev dags att kliva i kajakerna då vi hade stabila och relativt kantringssäkra havskajaker medan vi skulle försöka slåss mot gamla OS och VM-kanotister i sylvassa spjutvarianter av våra. Minst sagt lönlöst att satsa på en toppplacering, bättre då att njuta. Och det gjorde vi!

Trots gedigen föranalys av öarna lyckades vi redan efter den första landstigningen (!) avvika från den lagda planen och följa efter några andra lag som genade över en tomt. Ett beslut som gjorde att vi tappade 5-6 placeringar och fick irra runt på berget efter den andra kontrollen. Landstigning och utläggning var för övrigt något vi inte trodde vi skulle ha behövt öva på, men även där tappade vi placeringar, trots att vi lät bli att ta av oss kapell och flytväst inför de löpningarna utan bara helt sonika verk in kapellet i flytvästen och kubbade på. Kajakavsnitten var verkligen inte vår grej, men under några av löpningarna stannade vi upp och kollade bakåt när vi hade köttat över taggiga buskar och böljande klipplandskap och bara NJÖT av naturen. Faktiskt riktigt riktigt grym känsla och svår att uttrycka i ord, men ett med naturen är ingen överdrift. Och bättre skulle det bli.

Grym utsikt

Limpan var vass och fastnade ofta på bild

Grym natur

Först på de sista två paddelsträckorna började vi märka av vädret. Under den näst sista var vi fortfarande lite i lä, men på den sista sträckan låg havet öppet. Andreas kajak drog dessutom styrbord hela tiden, varför avståndet hela tiden ökade samtidigt som vi låg på helspänn och försökte parera vågorna som nu började dyka upp. När vi till slut, efter vad som kändes som en evighet, kom in i lite i lä var jag väldigt lättad över att kajakdelarna äntligen var över. Dels för att det mest kändes som en transportsträcka där vi blev frånkörda, men också för att vi knappast är de vassaste eller säkraste kanotisterna. Det syns inte på bilden nedan, men det VAR verkligen höga vågor (och ett av de få kort vi fastnade på);

När vi till slut fick dumpa kajakerna så lämnade vi också camelback och tog åter igen med oss GPS-sändaren och visselpiporna. Vi hade innan loppet resonerat om våra triathlonkläder var tillräckligt tajta för att vi skulle kunna köra med dem innanför kläderna under simsträckorna. Det skulle visa sig funka.

Den återstående delen bestod nu av löpning-simning-löpning och det skulle nu vara slut med orientering också. Tävlingsledningen hade lovat att banan skulle vara bra snitslad och att vi hela tiden skulle se två-tre snitslar framför och bakom oss. Det kanske hade varit fallet ifall de inte hade valt höstgula och minimala snitslar. Vi tappade till slut räkningen på hur många gånger vi sprang fel och fick springa tillbaka och leta efter snitslarna.

Men vad f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t kul det var ändå (förutom när vi fick vända ännu en gång). Jag fattade nu varför några andra Utbrytare varit så eld och lågor efter Utö Swimrun. Detta var ju det här vi var skapta för att göra; springa i obanad terräng och möta naturens hinder för att kasta oss ut i vattnet för att ta oss till nästa ö. Här visade sig också vårt utrustningsval med tajta och ganska snabbtorkande kläder vara en vinnare och vi tog snabbt placeringar mot några lag som dels var sämre löpare, men som också fipplade för mycket med utrustningen vid bytena mellan simning och löpning.

Upplevelsen att springa genom brösthög vass, för att i nästa stund klättra upp för någon klippavsats eller att springa på kala klipphällar med havet som närmsta granne var grymt. Det var inte alltid så kul, då det blåste 15m/s rakt i ansiktet och vi skulle springa längs med strandlinjen. Simsträckorna blev allt mer utmanande efter att havet fick tid på sig att bygga lite vågor. Men det var också fantastiskt kul och oväntat tryggt med följebåtar som gled upp nära och när jag tappade bort Andreas i vågdalarna såg jag iaf dem.

Ett av våra stora orosmoment när vi valde bort våtdräkter var inte flytkraft eller väder utan de beryktade och annonserade brännmaneterna. Vi hade nog tur som bara simmade in i några trådar och klarade oss utan större missöden.

Våra kompisar från sjöräddningen

Fruktade brännmaneter

Linslus Lindberg

Den sista löpningen bjöd på 10 minuters felnavigering för lag Bidevind/Johannson på grund av taskigt snitslad bana. Vi insåg försent att vi sprungit fel och gjort det alldeles för länge längs en fin skön traktorstig (vilket inte var ett vanligt inslag på tävlingen). Lag Lindberg/Quarnström missade av liknande anledningar även den sista kontrollen innan målgång (och en annan) och fick (turligt nog) 10minters tidspåslag per missad kontroll.

Det var riktigt skönt att springa i mål, men ingen av oss var egentligen slitna i kroppen för vi var och är för dåliga paddlare, löpningen gick inte att maxa eftersom den var alldeles för teknisk och simningen var bara grymt bestialisk och fantastiskt rolig. Så hela loppet hade gått i ett ganska lågintensivt tempo. 

Jag tror, men kan bara tala för Andreas och mitt lag, att vi var nöjda med materialvalet. Jag hade i efterhand valt ett par andra handpaddlar då de jag hade lossnade till hälften hela tiden. Våra Inov-8 X-talon 190 var GRYMMA. Jag märkte aldrig av att de var blöta på löpningen och tänkte aldrig på att de satt på fötterna under simningen. 

Slutpläderingen då? Jag skulle med den dåliga markeringen i minnet aldrig rekommendera tävlingen, men tävlingsledningen fick svidande kritik från alla så vi får anta att de rättar till det till nästa år. Vill ni ha en riktigt trevlig naturupplevelse så kan den definitivt rekommenderas. För egen del har jag verkligen fått upp ögonen för swim-run och kommer prioritera att försöka köra några tävlingar nästa år.

Tiderna;

Bidevind/Johansson 06:33:27

Lindberg/Quarnström 07:39:15

KM Terränglöpning

Inbjudan till KM i terränglöpning! 

Nu ska äntligen Le Baroudeur 2013 avgöras!

Datum: 18 sep 2013
Plats: Ursvik
Bana: Ursvik Extreme 15 km (1 varv)
Samling: 17:45
Start: 18:00

Prologen genomförs på samma tid och plats men veckan innan den 11 sep.

Anmälan till prolog och KM görs via kommentar här.

Hälsoloppet

Alla Utbrytare som kör Hälsoloppet och alla andra Utbrytare för den delen är välkomna hem till mig för en burgare efter loppet... Kylen är fylld och grillen är laddad. Droppa gärna en kommentar här eller på FB så jag har ungefärlig koll på antalet. Ni finner den ovan nämnda grillen på Rosendalsvägen 23 i Huddinge även kallat solsidan. Själv är jag osäker på start imorgon, jag är anmäld till 5km loppet för att inte slita ut mig inför helgens utmaning på Tjörn. Min start går 18:30 och jag kommer i så fall att bege mig hem ngt före er för att förbereda grillningen. Kommer jag inte till start då min fot spökar lite, kommer jag vara på plats för att heja på Er åtminstone under första varvet. God tur, ses imorgon. // Bergman

Stockholm Triathlon - a beginner's perspective

Känns efter dessa fantastiska inlägg om Ironman-dramatik och Revansch lite futtigt att rapportera från Stockholm Triathlons gubbdistans (snällt nog kallad ”sprint”)…men alla är vi barn i början…och gubbar på slutet… ;)

Insåg efter att ha köpt racercykel inför KM att jag ju nu inte längre hade någon bra ursäkt att INTE pröva på Triathlon, så någon av de sista semesterkvällarna efter någon av de sista semesterölen så hade jag plötsligt bekräftelse på en anmälan i mailkorgen. Var inte så många veckor till förberedelser, men jag trodde väl kaxigt nog att man skulle kunna ta sig runt på det man hade. Tränade dock på växlingarna, säkert till grannarnas munterhet: simma 25 m i poolen för att bli lite blöt, upp på garageuppfarten för att kränga av sig våtdräkten, på med tröja, cykelskor, hjälm, upp på hojen för att köra ett varv runt gården, tillbaka, av med cykelskorna och hjälmen, på med löparpjucksen, och så ett varv till på gården…allting två gånger... :-)

Sprinten utgjordes av 750 m simning, 18,7 km cykling och 4,9 km löpning (+ lite lubbande i växlingszonen tror jag). Race day var söndag 25/8 så jag hade hållit igen lite med caipirinhan på 40-årskalajset kvällen före… Möttes vid Stadshuset av en låååång incheckningskö som knappt rörde sig. Hittade till slut bokstaven R där jag skulle hänga, men det var helt fullt där så jag tänkte att jag fortsätter in på S, det märker nog ingen. Bara det att jag ju tillhörde den sista gruppen med manliga deltagare, så det blev rätt uppenbart att jag var en ulv i fårakläder…

15 min före start var det briefing på stadshuskajen och glada tillrop. Visade sig vara rätt många debutanter när speakern frågade. Har ju ingen erfarenhet av större simtävlingar än KM, men jag insåg att det var klokt att backa för att inte få en spark i skrevet i första simtaget. Blev ändå väldigt trångt när starten gick och alla bytte från vertikal- till horisontalläge. Kunde väl efter 100 m sträcka ut lite mer i bröstsimmet, men fick då en rejäl spark på handen…glad att den inte träffade på det andra stället… Fick dock efter det ganska fritt vatten och det kändes bra när jag insåg att jag hela tiden tog placeringar, även på en del som crawlade.

Hade ju egentligen bara som mål att ta mig runt hela banan och känna på det här med triathlon, trodde att 1:50 nog var realistiskt och att jag skulle vara nöjd om jag gick under 1:45. Men rätt snart var simningen avklarad, man klättrade lite halvgroggy uppför trappan vid kajen och skulle sedan springa till cykeln. Precis då kände jag tävlingsdjävulen gripa tag i mig och jag började försöka plocka placeringar längs den blå mattan. Kom fram till cykeln ok, men sedan visade orutinen sig när jag glömde ta av chippet först (fastän jag repeterat det som ett mantra innan) och fick svårt att komma ur våtdräkten. Plockade och donade med tröja, hjälm, strumpor och skor, nummerlapp och klocka, men glömde glasögonen när jag sprang iväg med cykeln…

Fick då iaf slänga en blick på min Garmin och såg att det inte fullt hade gått 25 min, inklusive växlingen. Var nu full med adrenalin, så när jag slängde mig upp på cykeln trampade jag iväg i fullfart och svepte snabbt förbi den ene efter den andre. Kul tills man kom fram till Västerbron…där fick jag känna på mjölksyran, men efter krönet kändes det bra igen och jag fortsatte ligga på. Hade väl hoppats snitta på 27-28 km/h, men låg stadigt över 30 så jag förstod att det gick rätt bra med mina mått mätt och började snart inse att under 1:40 totalt borde vara möjligt. Hade gott om krafter även andra milen så nu började det kännas lovande. Enda bekymret var att det lät så konstigt under ena skon och det kändes inte som att jag hade riktig kontakt med pedalen…

Mycket riktigt visade det sig när jag kom in till växling att clipset hade börjat lossa från skon, vilket gjorde det stört omöjligt att få loss skon från pedalen!! Arrrgh! Blev passerad av flera som jag precis spurtat förbi, och till slut slet jag i en svordom till skon så att skruvarna for åt alla håll och kedjan samtidigt hoppade av. Sprang haltande in i växlingsområdet, bytte ändå någorlunda smidigt till löpargrejerna och gav mig försiktigt iväg för att inte dra hamstringen i första stegen. Kändes väldigt stelt första km, men då var man på väg upp mot slottet, lite vätska vankades och jag tittade på klockan igen. Såg att det inte borde ha gått mer än ca 1:10, så då fanns ju plötsligt chansen att gå under 1:30...

När man vänt runt slottet en gång till så förstod jag att det fanns en bra chans, och jag ökade lite försiktigt. Fick då höra någon annan bakom mig som också ökade takten och adrenalinet strömmade till igen. Vek upp sida vid sida med honom på Slottsbacken och hörde någon åskådare ropa ”Här blir det spurtstrid!”. Kände mig nöjd när jag i toppen på backen hängt av medtävlaren och passerat en liten klunga för att få upploppet för mig själv och spurtat lite till in i mål, påhejad av speakern. Trevlig avslutning på debuten, och 1:28:40 kändes som en helt ok tid jämfört med vad jag trott innan. Och hela grejen var ju hur rolig som helst! Hade kanske fixat dubbla distansen, men HUR kan man göra detta gånger ÅTTA och lite till!! I am deeply impressed av er Järnmän!

/Niklas, the Paperman

Ironman Sweden 2014

Den 23 september 2008 bildas klubben Utbrytarna SK! En liten skara, tror vi var ca 8 personer, halvtränade medelålders mån, startar klubben i primärt syfte att fortsätta kunna åka Vasaloppet!

Snabbt infördes KM eller som vi kallar det "Le Barodeur" som blivit en succé!

Men IDAG har nåt helt makalöst hänt, som jag personligen aldrig trodde när denna förening startades och som inte har varit i närheten av de ambitioner klubben hade.

Kl. 11.00 öppnande anmälan till Ironman Kalmar/Sweden 2014 som går av stapeln den 16:e augusti.

Vi har till dags dato 5 olika Ironmans i föreningen (ursäkta Gustav, men jag räknar inte in dig just nu). Vi hade pratat lite löst om att försöka bli några stycken som skulle göra en satsning på IM Sweden 2014, och personligen trodde jag på att vi skulle vara 6 Utbrytare på startlinjen.

Men vad har hänt under dan?? Om jag räknat rätt, så summerar startlistan just nu för IM Sweden 2014 till inte mindre än 11(!!!) Utbrytare! I icke nämnd ordning är följande Utbrytare anmälda:

Andreas Johansson
Fredrik Bidevind
Kim Quarnström
Fredrik Bergman
Daniel Lindberg
Krister Bergström
Jonas Reinhammar
Tomas Westerlund
Lars Munther
Wilhelm Nyberg
Jörgen Russling

Nästa år skall alltså 6 st Ironman oskulder tas och 5 st skall försöka sig på denna bedrift för minst 2:a gången.

Jag är mållös!!!

Jag hyser full respekt för oss alla! Nu har vi ett år på oss förbereda oss och jag vill att vi nu verkligen utnyttjar att vi är en klubb och har en gemenskap!

Jag vill härmed föreslå att vi under första delen av september träffas gemensamt för att planera och på bästa sätt förbereda oss tillsammans!

- Vi behöver fixa boende
- Vad har vi för behov att köra gemensam träning?
- Vad har vi för individuella och gemensamma behov att ta in "utomstående hjälp"?
- Vill vi planera för ett gemensamt träningsläger under året?
- Skaffa gemensam tävlingsutrustning / kläder
- Övriga tips och ideer
- Etc. etc...

Undertecknad återkommer inom kort med förslag på dag och tid!

- Ordföranden i Sveriges största Ironman förening för +30!

KMD IRONMAN COPENHAGEN 2013

REVANSCHEN - Och beviset att det går att göra 2 Ironmans inom 3 veckor...!

Ni har läst Andreas berättelse om äventyret i Zurich. För mig var det nog en utav de största besvikelserna i mitt liv! All tid man lägger ner, alla pengar det kostar, tid från familjen och nu på bästa semestertid - och så det slutet. Jag har aldrig varit så tom och besviken. Fick aldrig veta om jag till slut hade klarat de tuffa förhållandena.

Väl tillbaka till hotellet ringer jag fru och det brister, jag gråter...
Sedan slår jag direkt upp Ipaden och kollar om det finns några platser till IronMan Köpenhamn om 3 veckor... Det finns det. Dagen efter ringer jag dem och hör efter hur många "slotar" det finns kvar, ca 200. Jag har några dar på mig att ta upp detta på hemmaplan och få "godkänt".

Tar upp frågan lite löst på telefon och även med Bidevind om han ev. skulle kunna tänka sig att prova utmaningen att göra 2 IMs inom 3 veckor!

På onsdagen, 3 dagar efter Zurich är jag nu anmäld till "Revanschen - IronMan Copenhagen". Messar Bidevind, han bekräftar att han är sugen och tar upp frågan hemma. Efter några dagars "förhandling" får jag sedan ett bevis på att Bidevind också är anmäld! Ett billigt hotell bokas snabbt, kollar upp kostnader för broar och färjor, budgeten är klar!

Fredagen den 16 april sätter sig herrar Lindberg och Bidevind i bilen på väg till Köpenhamn med stor förväntan och en närmast obeskrivlig nervositet.

För Lindbergs del handlade det om återupprättelse, en närmast manisk vilja att få "den där medaljen". Ett till misslyckande skulle förmodligen rasera självförtroendet för lång tid framöver - "Failure was not an option!".

För Bidevind var det ett plågsamt sätt att se om kroppen höll för 12 timmars 100% procentig ansträngning inom så kort intervall. Normalt tar det ca 8 veckor att vara återställd efter en IronMan enligt säkra källor.

Vi hade som ambition att hinna ner till racemötet på danska som gick kl. 15.00. 15.10 rullade vi in vid Rådhusplatsen, men av någon outgrundlig anledning hittar vi inte rätt och vi missar "värdefull information". Vi tar det dock i godan ro, i vetskapen om att det faktiskt bara var 3 veckor sedan, så stora skillnader kan det inte vara. Vi läser istället grundligt igenom Athletes Guide på 27 sidor senare på kvällen!

Sedan var det incheckning på hotellet, ett ytterst litet rum på 8 (!) kvadrat med våningssäng, exakt likt och inte större än en C-hytt på Birka Cruises. Jag tar överslafen första natten, ligger tryckt mot väggen och väljer sedan att flytta ner madrassen på golvet, natten innan tävlingen för att vara säker på att ingen olycka skulle ske.

Söndagen 18 augusti - Race Day!

Splittade en taxi till simstarten med 2 unga danska deltagare.
Jag tror aldrig jag sett Bidevind så sammanbiten och nervös, hur skulle kroppen hålla? Vi sa inte många ord till varann, konstaterade i toakön att vi båda var otroligt fåordiga och spända.

IM Köpenhamn applicerade Wavestart, dvs alla startade inte samtidigt. Starten gick med 10 minuters intervallen med åldersgruppsindelning. Pro startade 7.00, M35-39 där vi tillhörde 7.15.

Starten gick, även om det var betydligt färre simmare på startlinjen samtidigt än normalt, så blir det rejält trångt i början. Simningen gick på en envarvsbana i Amager Strandpark, som en liten lagun. I vattnet fanns brännmaneter som man fick akta sig för. Man simmade under 3 broar, alla vid 2 tillfällen vilket gjorde simningen ganska "publikvänlig". Det var också tydliga markeringar på broarna hur långt man simmat.

För egen del märkte jag hyfsat snabbt när tittade till på klockan att det gick snabbare än förväntat. När jag efter 3.800m tittar på klockan konstaterar jag 1.26.51. 13 minuter bättre än "targettime". Fredrik hade en, något för hans del, svagare simning och klev ur vattnet på 1.20.37.

Snabbt ombyte (nåja, ca 10 minuter för oss båda) och iväg på 180,2km cykel. 2 varv a 9 mil och förhållande vis platt terräng. Farhågan låg väl i hur mycket det skulle blåsa, (10 m/s enligt prognosen), och för undertecknad fanns ju naturligtvis en skräckinjagande känsla för cykelhaveri. Jag hade dock en helt nya däck, 4 slangar och 5 kolsyrepatroner, så punkteringar skulle jag nog hantera denna gång.

Cyklingen flöt på bra för oss båda, första 33km inleddes i medvind och vi hade snittfarter på 37km/h (Bidevind) resp 35km/h (Lindberg). Vid "vändpunkten" på norra sidan kom motvinden och även duggregnet och farten skönt följdaktligen. Denna gång var det Fredriks otur att råka upp för en punka på framhjulet efter ca 9 mil, och kanske än värre (?), ett getingstick (!) i huvudet, vilket gjorde att medicinsk personal behövde uppsökas för att få ut taggen bl.a. Total tidssinkning för dessa fadäser blev ca 15 minuter.

Personligen var dock extremt nöjd med cyklingen som landade på 5.56.01. Fredrik gick, trots missödena, in på 5.32.34. Finns än mer att hämta där framöver!

Så, ut på den så förskräckliga avslutande maran, 42.195m haltande löpning. En 4-varvs bana i centrala Köpenhamn med ett fantastiskt publikstöd! Löpningen handlar egentligen inte (för oss vanliga dödliga) om att springa fort, det handlar om att INTE gå. Sagt och gjort, vi båda höll igång benen hyffsat under hela loppet, mötte varann ett flertal gånger.

När jag själv endast har hunnit en bit på mitt sista varv, ca 9 km kvar, möter jag Fredrik med ca 400 m kvar till mål. En "High-5" och en snabb kram, - He did it!

Själv håller jag ångan uppe rätt ok sista varvet, med 4 km kvar fick man sitt sista band runt armen som bevis på att jag nu är inne på sista varvet. Tittar på klockan, pushar mig sista 4km till att inte gå en enda gång, tar vätska i farten vid de 2 stationer som återstår.

100m från mål, får jag denna gång svänga höger mot målet, bara målrakan kvar. Vänder mig snabbt bakåt för att försäkra mig om att kommer springa ensam över mållinjen. I övrigt är allt svårt att "ta in". Sträcker armarna och 3 fingrar i skyn sista 30 metrarna - "You are an IronMan". Det känslan är helt obeskrivlig och måste upplevas för att ens vara i närheten av att förstå den.


Jag skriver ut min glädje efter mållinjen! Snabbt kommer Bidevind fram, tar en bild, jag skriker fortfarande...

Två makalösa prestationer som förevigats med tiderna:

Fredrik Bidevind - 11.07.04 (nytt pers)
Daniel Lindberg - 12.17.53 (nytt pers)

Jag kan inte nog beskriva hur lycklig jag är i denna stund! Jag fick min Revansch!

Jag kan inte nog tacka min fru, som lät mig få denna möjlighet och jag kan inte nog tacka Bidevind, som "ställde upp" och följde med mig till Köpenhamn!!

- En lycklig och stolt Daniel Lindberg

IronMan Zurich - Lite jobbigare och lite mer problem än man kunde hoppas

Tre utbrytare hade tidigt anmält sig till IronMan i Zurich och genomgått ett år av, i alla fall mentala, förberedelser. 

Uppsnacket inför racet började någon vecka innan loppet då det stod klart att väderprognosen pekade mot att det skulle bli över 30 grader under racet. Även vattentemperaturen var oroande nära gränsen för om man fick ha våtdräkt eller inte (24,5 grader). Sidan som visade vattentemperaturen i Zurich fick efter detta känna på hur en DDoS-attack känns... 

Väl framme i Zurich kändes det som att gå in i en vägg när man kom ut, det var verkligen olidligt varmt i solen. Utbrytarmentaliteten  om att även denna gång slå personbästa utbyttes relativt snabbt till jag-vill-bara-komma-levande-i-mål-attityd. Dagarna inför racet spenderades med förberedelser och genom att ligga i kallingarna under takfläkten :) 

Iakttagelser inför loppet: 

- Man blir rätt besviken när man får veta att man inte får ha våtdräkt

- Ett stort partytält kan även användas till bastu och inte bara Pre-race meeting om det är tillräckligt varmt ute

- Det var många trevliga svenskar på plats i Zurich

- Alla andras cyklar såg ut som rymdskepp

- Zurich är en riktigt fin stad

- "Caremelito"-glass är gott och intas helst med pizza varje kväll

Men loppet då? 

Simning

Redan vid sjusnåret på morgonen var temperaturen runt 25-28 grader, så på ett sätt var det skönt att slippa våtdräkten. Simningen genomfördes i Lake Zurich med start från en sandstrand. Trångt och jävligt i starten som sig bör var det också såklart. 

För egen del insåg jag relativt snart att det inte skulle fungera att crawla hela vägen efter att mer och mer kännt mig som ett bojsänke. Det fanns inget annat val än att brösta stora delar av sträckan. 

Alla utbrytare hade det tufft på simningen. 

Andreas: 1:29

Fredrik: 1:36

Limpan: 2:10

Cykel

Cyklingen genomfördes i två varv om 9 mil... väldigt enkelt kan beskriva banan som 3 mil rakt, 3 mil upp, 3 mil ner och med fantastiska vyer. 

Det var under cyklingen som man på riktigt började känna av den till slut 37-gradiga hettan... om det inte hade varit för att man dränkt hela kroppen med vatten vid varje station och för en rad snälla Zurich-bor med vattenslangar runt banan hade man nog kokat upp. 

Backarna var helt klart tuffa, men vad annat kan man förvänta sig när de fått namn som "The Beast" och "Heartbreak Hill"? Å andra sidan så skulle man ju ner igen också. Alla utbrytare satte livet till men modigast var Bidevind som kom upp i 75+ km/h.

Det var också under cyklingen som det tyvärr strulade till sig för Limpan ordentligt. Efter två punkor, trasig ventil på den andra slangen och ett idogt väntande på en servicebil gick det helt enkelt inte att komma i mål på cyklingen innan cut-off. Sjukt tråkigt! 

Cyklingen i värmen var överjävlig! Folk låg utslagna längs hela banan och vissa valde att gå i alla uppförsbackar... 

Fredrik: 05:53

Andreas: 06:10

Maran

Löpningen var klart snällare än cyklingen och gick i fyra varv på en slinga nere i Zurich stad. Fyra varv avverkades i någon form av trans för undertecknad. Springa till vätskestation, gå genom stationen drickandes, springa till nästa station -  för att sedan repetera detta ett 20-tals gånger. 

Värmen avtog som tur var succesivt och sista varvet kom det till och med lite regn. Benen kändes relativt pigga de första varven men samtidigt som regnet kom började musklerna i låren klaga. Det var svårt att börja springa efter stationerna men nu började också målet hägra... 

Till slut fick man svänga av upp på målrakan och höra "You are an Ironman". Fy fan va härligt!  

Fredrik: 04:18

Andreas: 04:32

Totalt: 

Fredrik: 12:00:06

Andreas: 12:29:18

Iakttagelser inför loppet: 

- Att göra en IronMan is da shit! 

- Att inte ta sig i mål pga cykelproblem är motsatsen

- "Caremelito"-glass är ännu godare efter loppet

- Flyg aldrig med AirBerlin, då kommer du varken hem eller får ditt bagage med dig

- Det är en skön känsla att cykla om folk på rymdskepps-cyklar

- Detta måste jag göra om! 

Summa summarum var det några riktigt roliga dagar i goda vänners lag! 

All heder till Limpan som inte viker ner sig och tillsammans med Fredrik kör IronMan i Köpenhamn till helgen! 

//Andreas

  

  

Vansbrosimningen bjöd på rekordtider

När sommarvärmen till slut anlände så stod tidig uppgång och resa mot Vansbro på agendan. Fyra Utbrytare satte sig i Andreas beryktade V70 långt innan tuppen gol.

Målsättningarna och taktik diskuterades under resan upp. Lindberg satte (som vanligt) ribban högt för alla, där vi andra var högst tveksamma - men ändå förhoppningsfulla.

Kim och Bidevind startade först med gott om utrymme att simma och tekniken satt i under hela loppet. Andreas gick i nästa startgrupp men klagade vid målgång på dåligt lopp - trots att han putsade det gamla rekordet med en minut. Lindberg kom till diplomutlämningen med ett förhoppningsfullt leende, som blev ännu större när han insåg att han gått under timmen.

Sluttiderna

Lindberg 59:57

Andreas 53:23

Kim 50:15

Bidevind 48:59

Hälsoloppet 28 Augusti för alla Utbrytare!

Utbrytare! 2013 följer vi upp fjolårets succé med att få med så många Utbrytare som möjligt till Hälsoloppet i Huddinge. Klubbens "lopp" professor Daniel Lindberg har valt ut just Hälsoloppet som ett bra lopp för de som vill persa! Oavsett rekord ambitioner eller att som undertecknad bara ta sig runt är alla välkomna. Klubben avser att även i år stå för anmälningsavgiften så det är bara att anmäla här på bloggen eller på facebook före 1 Augusti så gör jag en grupp anmälan. Efter loppet avslutar vi med en hamburger grill hos mig eller Reinhammar då vi båda har tillräckligt tjocka plånböcker för att bo i den exklusiva kommunen. Väl mött på Hälsoloppet / Bergman

Race report KM i simning 26/6 2013

Natursköna Lake Gömmaren i Huddinge stod värd för KM i simning 2013. För första gången arrangerades KM på en ny bana då vi tidigare har huserat i Rösjön i Täby. Bra uppslutning med hela nio tappra simmare som hittat till Gömmaren. Många var lite nervösa och undrade om bansträckningen, när det stod klart för de flesta att vi skulle simma tvärsöver sjön toucha i en båtbrygga och simma tillbaks var det många som tycket att det såg väldigt långt ut. Jag som simmat sträckan ett antal gånger försökte dämpa oron med "att det ser längre ut än vad de är", men jag är tveksam till att det hjälpte. Som många gånger förr detta år blev själva tävlingen en brödrakamp! Vi kastade oss ut från badbryggan där täten bestod av bröderna tillsammans med undertecknad. Vi låg sida vid sida ett par hundra meter och puffade lite på varandra. Ungefär mitt på sjön ryckte Fredrik åt sig en knapp ledning, tätt följd av undertecknad och favoriten Andreas ytterligare ett par meter bakom. Solen tittade fram vilken gjorde kvällen fantastiskt men tyvärr besvärades vi simmare av motljus, det var jätte svårt att se och t.o.m undertecknad fick svårt att lokalisera bryggan. Tillslut var vi framme, Fredrik 10 m före mig och jag 10 m före Andreas. En bit senare vände Limpan, Jörgen och Kazincy. Efter ungefär en tredjedel på tillbaka vägen gjorde Andreas ett ryck passerar mig och tar upp jakten på Fredrik. Tyvärr för Andreas del räckte det inte då Fredrik simmade på riktigt bra där framme. Fredrik defilerade i mål på tiden 29 minuter vilket är en bra tid då sträckan mätte mer än 1500m. Andreas kom in minuten senare och jag ytterligare en minut senare på 31 min. Limpan distanserade Jörgen och Kazincy på tillbaka vägen och knep en stabil fjärde plats med ett stabilt simmande. Jörgen således femma, följd av Kazincy. En spurtande Munther knäckte Wille sista 10 meterna och tog sjunde platsen. Tomas hade ingen brådska simmande lugnt och stabilt hela vägen och gled in som en svan på sluttiden 54 minuter och alla Utbrytare var i mål. Slutställning KM i Simning (skrik till om jag blandat ihop några): 1) Bidevind 2) Andreas 3) Bergman 4) Limpan 5) Jörgen 6) Kazincy 7) Munther 8) Wille 9) Tomas Tack för ett bra startfält som tog sig an utmaningen som riktiga Utbrytare! // Bergman

Andreas körde så hårt så att anletsdragen försvann!

Race Report KM i Cykel

10 stenhårda Utbrytare hade samlats för att göra upp om KM i Cykel i strålande Juni-väder. Skådeplatsen för detta drama var i år söder om stan där vi skulle göra 3 varv på en bana runt Bornsjön, totalt 57 km.

Banan bestod av en längre ganska öppen del (gamla E4:an till Södertälje) samt en ganska rejält kuperad lummig del med tre håriga vänstersvängar, banan avslutades i en vacker allé ned mot Sturehov för att följas av en snabb höger/vänster och ca 200 m spurt i lätt uppförsbacke.

Varv 1:
Lugn början som alltid men vi tappade Berglin på sin nyinköpta Specialized ute på de öppna fälten. I backarna fick en första känning av att loppet skulle svida och om jag minns det rätt så tappades Bergman, Limpan och Jörgen.

Varv 2:
Tror vi alla blev lite oroliga när Bergsgeten Wille tryckte upp tempot i den första backen innan man går ut på den öppna delen. I backarna blev det körning igen men gruppen hölls ihop.

Varv 3:
Nu skulle det avgöras.
På den öppna delen så gick Andreas och Wille loss, Bidevind körde in dem och när gruppen var samlad så drog Basso på ett ryck. Wille & Tomas kunde inte ansluta och plötsligt var vi fyra som samarbetade och slogs om segern: Peter K, Bidevind, Andreas och Bergström. Väl inne bland backarna så attackerades och kontra-attackerades det riktigt vilt - propagandaåkning helt enkelt. Trots häftiga ryck så lyckades ingen gå loss. På sista lilla krönet så "somnar" Basso till på cykeln samtidigt som Bidevind rycker och sen gick det inte att komma tillbaka för Bidevind körde "full gas".

Själv får jag bittert följa spurten bakifrån och se Andreas spöa upp Bidevind och Peter i en häftig spurt.

Efter loppet körde vi nersnack, drack dricka och unnade oss en choklad bit. Dagens guldtjärnor ges till: Tomas som sprang in i mål efter en punka på slutet och Berglin som fullföljde loppet trots att det blev mycket solo-körning, bra jobbat!

Resultat (skrik om det är fel):

1. Andreas (10p)
2. Bidevind (8p)
3. Peter K (7p)
4. Krister (6p)
5. Wille (5p)
6. Tomas (4p)
7. Bergman (3p)
8. Limpan (2p)
9. Jörgen (1p)
10. Berglin (0p)

Tack för bra race grabbar!
Tävlingsledare Bergström

KM i simning 26/6

Utbrytare! Dags för årets tredje deltävling i KM-serien. Vi träffas vid natursköna "Lake" Gömmaren kl 18:00 den 26/6. Respektera tiden, då det blir en bangenomgång innan start. Samling sker vid parkerings platsen vid Ryttarvägens slut. Se bifogad länk: http://kartor.eniro.se/m/nhVUB Om du är osäker på vägen, går det bra att ringa (0723001006) Anmäl deltagande via blogg eller Facebook som vanligt. Väl mött / Bergman

Anmälan till KM cykling!

I fredags kväll var jag och Bergman ute och rekade KM-bana och jag kan glädja er med att det även blir en fin bana på vägar med (förhoppningsvis) lite biltrafik.

Precis som på VM så blir det en varvbana och vi kommer köra 3 varv på ett 19 km varv, totalt 57 km alltså. Det här betyder också att om du missar Prolog så kommer du ändå ha tid att lära dig banan på KM:-)

Karta över banan:
http://kartor.eniro.se/m/nP8ld
Man följer Bornsjön närmaste vägen runt.
Samling på parkeringen vid Sturehofs slott.

Prolog: onsdag 29:e maj Start 18:30
KM: onsdag 5 Juni Start 18:30

Passa på att anmäl er till det KM-lopp som av hävd alltid innehåller mest taktik och rävspel. Hur sakta kommer det gå i början? Kommer nån vilja dra? Får vi se nån utbrytning?

Tävlingsledare Bergström
Mobil: 072-530 56 26

SCT Duathlon - En nybörjares perspektiv

Träningshelgen inleddes enligt plan med deltagande i SCT Duathlon ute på Drottningholm. 

Tre utbrytare fanns på startlinjen, Limpan, Bidevind och undertecknad, för att springa 5 km, cykla 20 km och sen springa 2,5 km.  

Det första som slog mig när jag kom till starten var: 

1. Helvete vad kallt det är. (och lycka över att man inte ska köra Utö Swimrun om 1 månad)

2. Helvete vad man ligger i lä i cykelväg. I princip alla andra deltagare hade någon form av rymdskepp till cykel. 

Men hur gick själva loppet då? För egen del kan det summeras med OK. 

Första löpningen: 

Som vanligt var det ordentlig hets i början av loppet men lyckades hålla ett bra tempo genom att ta rygg på Bidevind. Efter ett tag (1 km) började problemen, skosnöret på ena skon gick upp. Strax därpå började benen stelna till och jag var tvungen att släppa brorsans rygg. Efter halvmediokert tempo sista biten avverkades de 5 km på ca 21 min. Klart sämre än förväntat. 

Cyklingen: 

Cyklingen gick någorlunda bra, passerade i alla fall fler cyklister än vad som körde om mig trots att man tävlade mot rymdskepp. Cykeltiden blev runt 40 min vilket var enligt förväntningarna. 

Avslutande löpningen: 

Efter sista växlingen fick man direkt känna på hur det är att springa med cementben. Första backen var riktigt tung och efter fick jag aldrig riktigt upp något tempo. Sista löpningen gick på ca 11:40. 

Totalt landade tiden på 01:13:40 för mig. OK totalt men missnöjd med att löpningen kändes så tung. 

Bidevind: 01:09:20

Limpan: 01:18:46

Tävling- och träningshelg

Medlemmar, 

Nu när våren försiktigt börja göra sig till känna i Stockholmsregionen närmar vi oss också den utlovade cykelhelgen i slutet av månaden.  För er som inte redan har bokat in helgen i kalendern ber vi er att göra det redan nu. 

Se det här som ett tillfälle att komma ut och få några mil i benen relativt tidigt på säsongen och ljuga lite tillsammans med andra medlemmar. Ni som inte har testat tävlingsformen Duathlon (mig själv inklusive) kommer ges möjlighet för en billig peng via SCT som arrangerar en tävling på Lovön.

Preliminärt upplägg följer enligt nedan;

Lördag 27 april

morgon

duathlontävling (detaljer kommer så snart de är publicerade) löpning+cykel+löpning

lunch:

ut på Färingsö för lunch

​eftermiddag:

lungt 60-80km pass på Mälaröarna

Söndag 28 april​

​Start kring 09 för ett något längre långpass, målbild kring 130-160km

Startplats avgörs beroende på deltagare. 
Sträckning kommer preliminärt att vara Bromma/Solna/Sundbyberg ut över Kungsängen-Bålsta-Sigtuna-Märsta-Upplands
Väsby-Sollen​tuna och tillbaka mot starten

Väl mött //Limpan, Andreas & Bidevind​

Föranmäl gärna deltagande

The neverending winter...

27 km på Jarlabanke idag! Klarblå himmel och nästan perfekt underlag. Trodde väl inte när det mesta av snön töade bort i slutet av januari att man fortfarande en vecka in i april skulle stå på skidor i Stockholmsområdet. :-) Bestämde mig dock efter vallningsdebaclet i VL att det här med fästvalla kunde man vara utan ett tag, och gick och köpte mitt första par skejtskidor någonsin. Hade väl tänkt att man skulle hinna åka något varv innan säsongen definitivt var slut, men så här två veckor och tio mil senare undrar man ju om det blir skidåkning runt midsommarstången i år... Kul att testa något nytt, även om det blir uppenbart att min skejt-teknik har ännu mer i övrigt att önska än den klassiska. Har nu hittat tillräcklig balans för att det skall gå snabbare än att staka iaf... Är ni sugna på en sista runda i år så är det gratis nu. /Niklas

Utbrytare frontar för Premiärmilen

I helgen var det dags för Premiärmilen på Norra Djurgården. Arrangörerna hade jobbat hårt med att få i ordning banan för att få bort den 15cm tjocka isen som legat på stora delar av banan. Det låg ganska mycket "sladder-is" kvar, men efter förutsättningarna en fullgod bana.

Lindberg och Bidevind stod (som vanligt) som representanter för Utbrytarna på startlinjen. Lindberg tog det ett steg längre och övertalade arrangörerna om att få vara med på hemsidan (se bild nedan)

Själva loppet då? Båda var ganska nöjda utifrån förutsättningarna, men undertecknad hade gärna putsat klubbrekordet med ytterligare en sekund för att komma under den magiska 40 minuters gränsen. 

Om två veckor blir det galen ultra-mara premiär för Utbrytarna i Ursviks Extreme spår.

Nyförvärv - Jörgen Russing

Vill passa på att välkomna säsongens andra nyförvärv till klubben: Jörgen Russing.

Jörgen är en vän, kollega och sparringspartner vad det gäller träningsmotivation. Han kommer liksom senaste nyförvärvet se till att det blir spännande KM tävlingar under 2013. Jörgen kommer med sitt löpsteg bli farlig på höstens löpning och med händer som får Ian Thorpe att känna sig liten blir han farlig även i öppet vatten.

Debut för klubben kommer i den första löptävling som jag lyckas övertala honom att ställa upp i. Annars kommer sannolikt en presentation på cykelläger eller KM i cykel.

Den första juni avgörs dessutom om Jörgen eller jag står som vinnare i årets fatcamp (vinsten är en fin flaska rom).

Välkommen i gänget!

Race report Öppet spår 2013

Med anledning av förra årets skidfadäs (influensa till Vasaloppet) så hade jag i år anmält mig även till Öppet spår Söndag. Jag ville ju inte riskera att gå miste om de härliga 90km. Det började även bli dags att testa nu med fler än 10 slutförda Vasalopp.

Jag vet inte hur det brukar vara för er andra, men jag är mer än lite smått nervös/uppspelt innan starten i Vasaloppet. Onormalt många toabesök avverkas innan starten. Funderar på om det kommer att gå att tränga sig framåt i startledet när jag kommer dit (kommer ofta sent) eller om jag ska behöva starta sist. Kommer stavarna och trugorna klara sig hela vägen upp första stigningen (2011 tappade jag båda trugorna i första backen).

Den känslan fanns för mig inte alls på Öppet spår. Med boende i Mora steg vi på bussarna strax efter 0400 vid Strandens skolan. Två timmars bastubadande senare var vid Berga by och i princip dags att starta. Starten i sig helt odramatisk, och väldigt smal - bara en bråkdel av det totala antalet spår användes.

Jag har alltid trott att man sparar en massa tid på att åka Öppet spår, framför allt i första backen. Men det var fortfarande trångt och kilometrarna gick jobbigt långsamt, i Smågan visade klockan på ca 44 min - vilket var min snabbast tid någonsin men bara med 2 minuter.

Resten av loppet var däremot en fröjd jämfört med Vasaloppet, mycket pga avsaknad av fuskare som skejtar i motluten och surk*kar som ligger i vänsterspår när de borde ligga längst ut till höger. Det var mycket lättare att köra i mitt eget tempo och jag behövde inte anpassa mig till andra åkare lika mycket som på Vasaloppet.

Till Risberg gick det fort och lätt, men med fel fästvalla blev till att hänga på stavarna uppför hela vägen över Evertsberg och till Oxberg. Strax innan Evertsberg började glidet bli sämre. Där behövde benen vila lite och jag fick hjälp att valla lite fäste som höll till Hökberg. Ny valla i Eldris satte stopp för allt vad glid hette och det blev till att diagonala sista 9km in till Mora. En spurtavslutning a Emil Jönsson gjorde att jag kunde glida in som 40:e man (rasade ner till 47:e under dagen) under måldevisen i Mora.

Ni som har testat Vasaloppet och vill kunna njuta lite mer av er egen åkning än att glida på skidor framför, slippa kasta ur er glåpord i första backen och vara löjligt försikta med era stavar - testa Öppet spår nästa gång.

Nu är väskan packad för Vasaloppet.

Ses kanske i Sälen ni som kör. Lycka till!