Vasaåket 2021 Hemma

Målbilder och life goals…ibland tänker iaf jag att jag hoppas kunna göra vissa saker när jag blir äldre. Att vara frisk och kunna fortsätta röra mig är en av de saker som står högst på listan. Där har jag en tydlig målbild från vår 75-åriga pappa…

Covid tvingade honom i år att bryta en 40 årig tradition av att skida Sälen till Mora i början av mars. Men alla Utbrytare som åker lopp av olika slag vet att det är så mycket mer än loppet, det är också förberedelserna och umgänget med människorna du ser varje år. 

Gänget som ses i Sälen varje år har varit mer eller mindre intakt under mer än fyra decennier och de har bott på samma gård i Sälen varje år innan loppet. De har upplevt den härliga gästvänligheten som välkomnat skidlöpare i snart 50 år först från patriarken Åhn-Lars övertas av dotter och matriarken (tack Mary för alla år), sedan barnbarn och snart förmodligen barnbarnsbarnen. 

Det är att stå i vallaboden i lagården och ifrågasätta vännernas beslut om fästvalla, tveka om pulver verkligen behövs och inandas de ohälsosamma ångorna av flourvalla. Att klistra på startnumret på skidorna. Det är att stressa till starten på morgonen, att hoppas att älven är frusen. Att höra Vasaloppshymnen innan start. Och så mycket mer.

Men i år skulle de 90km skidas på ett 4,4km långt konstsnöspår på Bisslinge hemma i Stockholm. Från början tillsammans med oss söner men väderomslag och blidväder gjorde att det blev på en vardag. Så soloåkning från arla morgonstund. På en slinga utan några variationer…

0535 fick jag SMS om att han snart var på väg hemifrån. Vi hade bestämt att mötas tidigt så att han fick sällskap de första milen innan arbetsdagen började. Strax efter 06 skidade vi iväg på det som skulle bli en lång och enformig dag.

Många trevliga tillrop av andra skidlöpare på Bisslinge höll humöret uppe och vi var och åkte med honom under dagen när jobbet tillät. Såg till att förse honom med blåbärssoppa och energi. Vid lunchtid började handlederna strula för honom men han tuggade på och höll mer eller samma fart hela dagen även om han tappade på slutet. 

Från strax efter IBMs klassiska kontroll i Läde fick han sällskap av söner och ett barnbarn. Nu gjorde det i ont i kroppen och krafterna höll på att ta slut. Oklart vad det var, men någon målbild gjorde att vi fortsatte att glida framåt och när appen slog om och registrerade de fulla 90km var det en tillfredsställd skidlöpare som återigen skidat till Mora (iaf virtuellt). Bredvid stod en stolt familj och förundrades över vad som driver honom.

Fast jag vet ju. Jag har samma gener. Finns indikationer likväl hos min dotter. Det finns hopp om att även vi skidar när vi passerat 75. Och fortsätter att klä oss i lycra och neopren. Förmodligen under Utbrytarnas flagg