De senaste åren har stämplarna i Worldloppet inte varit lika frekventa som i början av 2010-talet, men i år var det dags att börja samla ihop till det andra kompletta passet för undertecknad och planen är att få in tre stämplar 2025 för att sedan slutföra passet med ytterligare fyra stämplar (vilka ska med?) Vi får se om planen håller och blir sanktionerad på hemmaplan.
Liksom stämplarna har det inte duggat tätt med race reports under de senaste åren, men då vi hade stor glädje av de som skrevs 2010 & 2011 - senast då en Utbrytare senast sågs på startlinjen i Bedrichov tänkte jag att det var dags igen.
Kollegan Richard och jag hade först planer på Sapporo eller Ushuaialoppet, men logistik och kostnader gjorde att vi omvärderade och sköt dem på framtiden. Vilket skulle visa sig vara ett smart beslut då Ushuaia nu pausat loppet i år. För er som inte stött på Richard så är han ingen duvunge, även om han inte formellt är en Utbrytare, men med Arctic Circle race och två Ultravasor bakom sig och Kullamannen samt Nordenskiöldsloppet inplanerade i år så kvalificerar han åtminstone som prospect.
Ryktena om vårt deltagande hade spridit sig i Ski Classic kretsar, så på flygresan försökte alla proffslag få plats på samma flyg som oss. Ramudden, Ragde och Lager157 försökte alla sätta sig så nära oss som möjligt, men Lager157 drog vinstlotten. Deras bacillskräck tog sig dock till för oss extrema nivåer då samtliga flög men munskydd anno Coronatider. Vi försökte skoja lite med Lager157 killarna under flygresan men de var inte sugna på att vara sociala. Det visade sig dock tjejerna vara som vi fick oss en pratstund med medans vi och proffsen väntade på skidorna vid specialbagaget. Richard blev dessutom ytterst knäsvag när Stina Nilsson nonchalant passerade.
Vi hade planerat in en dag i Prag med besök på vårt kontor och lite turistande. Väl på hotellet insåg vi att bästa sättet att se stan var att ta en löprunda och vi la en rutt så att vi bockade av de flesta delar vi ville se. Det blev också ett spontantbesök upp på Petrin hill och passade också på att crasha inspelningen av en amerikansk TV-serie.
Det vi inte hann med på löpturen tänkte vi att vi skulle klämma av efter middagen, där vi hade fått tips om en restaurang av en kollega. Det blev en fenomenal trerätter med kött&kött&kött och en hel del öl. Även om det var fantastiskt höll det på att få förödande konsekvenser när vi sedan fortsatte upptäcka staden. Väl på torget i gamla stan R-A-S-A-R undertecknads mage och enda sättet att undvika att resan blir blir ihågkommen som Vargrännarloppet för Gunde eller för Mikael Ekvall på Göteborgsvarvet var att panikartat stanna och klämma ihop bakdelen så som bara Jean Claude van Damme kan göra. När den värsta paniken lagt sig och situationen tillfälligt var under kontroll smet vi på närmaste ölstuga och problemet kunde avhjälpas framgångsrikt. Men det var jäkligt nära att minnet av resan helt skulle ha dominerats av upplevelsen på torget…
Vid lördag lunch var det dags att bege oss mot Liberec för att hämta nummerlappar och inkvartera oss på hotellet. Nedslagna insåg vi vid nummerlappsutdelningen att det inte skulle bli burkvalla utan klister under loppet och då de första 10-11km är uppför var vi osäkra på om formen skulle hålla för att gå på blanka skidor, därför införskaffades lite klisterspray och Swix Nero. Som innehavare av ett Wordloppetpass fick jag även en gratis öl och ett litet fint tygmärke. Vi var lite sent ute med att boka hotell i Liberec och hade tagit ett av de få som hade lediga rum kvar, tyvärr visade det sig ligga upp på en kulle långt bort från både Liberec och Bedrichov där loppet går. Vi hade också missat att köpa parkeringsbevis, så vi var tvungna att hitta en lösning för att ta oss ner till platsen där bussarna till starten skulle gå, men vi hade tur och kunde stå gratis i en galleria hela dagen. Annars var det max 2-3h på gatan i staden och vi ville undvika att få hjulet klampat så som Kim och Limpan 2010.
På kvällen fortsatte vi det inslagna temat med kött och öl, men då vi bodde utanför civilisationen höll vi oss i hotellets restaurang. Efter missen med parkeringstillståndet säkrade vi dock att vi kunde få ha kvar hotellrummet några extra timmar efter loppet så vi slapp flyga tillbaka till Sverige svettiga. Kletade på lite Nero på skidorna och hoppades att skidorna som var utdömda för klister inte skulle bromsa för mycket. Vi undrade dock hur förutsättningarna skulle vara då vi inte sett antydning till snö i Liberec och inte orkat ta oss upp till Bedrichov för att kolla status där. Uppladdningen toppades som sedvanligt är men en flaska rödvin och Richard spetsade till det med lite lokal vaniljvodka.
Så var det äntligen dags för lopp och transporten upp till Bedrichov gick smidigt. Även om de inte erbjöd duschar så fanns det tält att byta om i och värmetält att hänga i innan start. Jizerska tillämpar som många andra lopp vågstart och vi startade i andra och fjärde omgången.
Ganska snart smalnade det av till bara tre spår och jag insåg att jag hade fått en startgrupp för långt bak för jag fastnade hela tiden bakom långsammare åkare. Skidorna gick dock extremt bra så den första stigningen på 10-11km avverkades utan större ansträngningen, men redan vid 9km kom första käftsmällen - vänsterstaven gick helt plötsligt och utan förvarning i två bitar. Rätt trist då det var mina nästan nya Triac 4.0, men det gick hjälpligt att staka vidare med stavstumpen till vätskekontrollen vid 11km där jag kunde få en ny stav. Dock var det en old-school variant med öppen rem och efter 1-2km lossade remmen från handtaget och jag fick åka och hålla i staven innan jag fann ett parti där jag kunde kliva åt sidan och fästa den ordentligt.
Därefter följde en ganska behaglig sträcka till 32km med mestadels platt men lite uppför och nedför. Vid 25km kom nästa nederlag när jag slant i diagonalen och råkade åka på den ANDRA staven. Redan i nästa stavtag snäppte det till och mina nya stavar lämnades kvar stavkyrkogården i Bedrichov. Men jag lät mig inte nedslås av det, även nu gick det hjälpligt att staka med den brutna staven och det var bara 3km till nästa kontroll. Där fick jag dock först en gummistav, ni vet en sådan som man körde med på 80-talet och fick först vänligt men sedan alltmer irriterad be dem skaka fram en som var styvare och dessutom i liknande längd som den andra lånestaven. Efter en hel del tjafs kom en kille med en acceptabel stav rimligt styv och nu med rem anno 2010-tal. Det var jag tacksam för då nästa del var en stigning på 3-4km innan de sista 18km som var nerför. Trots incidenterna med stavarna höll jag humöret uppe, det är faktiskt rätt nice och lyxigt att köra skidlopp i fin miljö. Gladde mig också åt tankeövningen hur jag skulle bränna upp skitstavarna som jag fått låna på ett bål hemma i trädgården när vi var hemma…
Glad trots förlust av två finstavar
Avslutningen på loppet kom tvärt och 3km tidigt, men omåkt av två åkare precis innan upploppet fick jag till en fin avslutning då jag gav mig fan på att jag inte skulle låta dem komma före mig i resultatlistan och gav mig ut på en galen Northugspurt och lyckades precis innan mållinjen tränga mig framför en av dem. I målområdet delade de ut rätt läckra medaljer i glas och vi smet förbi Wordloppettältet för att få våra stämplar.
Men nu var det slut på roligheterna, så förbi hotellet för att dusch och hämta vår packningen och sedan bil till Prags flygplats. På flyget fick vi återigen skriva autografer åt proffsen i Ski Classics - kanske borde vi ha egen fanclub.
